Familjekris

Familjekris
Skrivet av	Matilda m. William
Vi har haft ett stormigt förhållande till och från hela tiden. William förde oss närmare varandra på en annan nivå, men nu... Olika faktorer har till slut gjort att Williams pappa valt att göra slut. Kanske den bästa lösningen, men just nu känns det givetvis väldigt tungt och jag känner mig ångestfylld, skräckslagen, stark och samtidigt väldigt svag. På något sätt har jag vetat att denna dag skulle komma, men nu sitter jag ändå här och gråter. William har hört och sett oss bråka de senaste dagarna, jag märker på honom att han blir orolig. Fy f*n! Vi ska nu bo tillsammans tills vi finner en bättre lösning. Delad ekonomi, kommer inte funka för mig, så det blir att tigga hos mamma & leta extra jobb, hur skall jag orka? Nu har Williams pappa tagit med honom ut (för att slippa umgås med mig) och det känns så illa i hjärtat att se William i denna situation. Vi har varit tillsammans i 6 år, och det känns, ja DET KÄNNS, att allt går i bitar nu. Hur skall jag klara mig själv och hur skall vi fixa vårdnaden om William. Williams pappa vill ju ta hela vårdnaden, vilket jag säger att soc. inte tillåter utan skäl. Han hänvisar till min dåliga ekonomi.. och så rullar det på. Jag vill inte lämna ifrån mig William, men tycker ändå att jag klokt kan resonera, att han behöver TVÅ föräldrar och vill därför att vi skall komma överens om något vettigt. jag saknar dem båda
Svar på tråden: Familjekris

Tillägg
Skrivet av Matilda m. William
Jag ville bara få lite utlopp av mina känslor...

Men vännen!
Skrivet av Gabbi med Alva och Jacob
Usch och fy vad tråkigt för dig/er! Jag är så ledsen för er skull. Jag vet inte vad jag ska skriva om för jag har inga konkreta tips för separation. Jag hoppas verkligen att ni kan prata ordentligt med varandra om det här så att det löser sig så bra det nu kan för er. William behöver båda sina föräldrar oavsett hur ni gör med boende och vårdnad och så. Många många kramar och en förhoppning att du kan få den hjälp du behöver av någon klok själ. Det här fixar du! pepp pepp


Fy vad jobbigt
Skrivet av Anna med Emilie 030210
Din stackare! Förstår att det är jobbigt. Jag sitter i den andra båten, om man kan säga så, att det är jag som vill separera, om än bara för ett tag. Kärleken är som bortblåst, har inte hängt med själv i svängarna känns det som. Inte hunnit känna efter förräns först efter det blivit fel. Vi ska fortsätta försöka, men jag känner jättestarkt att vi behöver vara ifrån varandra ett tag, kanske bara några veckor, så att vi hinner sakna varandra litegrann. Eller förstå vad det är man missar om vi gör slut... Det är så himla trist att gå omkring och gnabbas hela tiden, bättre då att ta en paus, om än en liten en. Jag tycker din kille gör fel som pratar om att han ska ha hela vårdnaden osv.. Antagligen är det hans, något omogna, sätt att försöka lösa erat problem. Jag misstänker att han kommer på bättre tankar snart, när han tänkt efter lite. För det är ju som du säger att er son behöver båda sina föräldrar. Du vet att du kan ventilera här närsomhelst! Ska försöka stötta så gott jag kan. Kram!

Uppdatering!
Skrivet av Matilda m. William
Vi har varit ifrån varandra några timmar, det behövdes! Sedan har vi pratat relativt ostört i några timmar och kommit fram till att fortsätta. Vi kompromissar med varandra så att vi kommit fram till en lösning som båda blir nöjda med. Kanske förivrade jag mig lite i mitt tidigare inlägg, även om jag känt en separation bakom knuten så att säga. Den ligger där och lurar ibland, men så vill ingen riktigt ta det stora steget och man återanpassar sig till varandra igen. På både gott och ont. Hur som helst så vill jag inte att William skall komma i kläm mera, han är den viktigaste personen i det hela. Min sambo sa också vissa saker han inte menade, visade det sig. Tack för att ni bryr er! jag blev väldigt rörd av att läsa era tankar.

Vad skönt!
Skrivet av :: tösen :: m Otto 030122
att ni kunde prata mer och att det gick att reda ut lite då! Det är verkligen inga lätta saker, att leva tillsammans och försöka älska varandra trots "vardagsslitaget" och olikheter osv. Hoppas verkligen ni kan fortsätta tillsammans ändå för allas skull! Kanske kan det hjälpa att prata med någon utomstående typ familjerådgivning? KRAM!


Åh va skönt
Skrivet av Ingela med Tilde
hoppas ni kan lösa det hela. Både för er och Williams skull. Kämpa på! Kram

Vännen!
Skrivet av Anna m Alva 021220 & Elsa 040824
Det knyter sig när jag läser Ditt inlägg, lilla gumman! När man levt ihop så länge så växer man ju ihop på något sätt och man får ju inte bara bryta upp från en annan utan även en del av sig själv. Så bra att Ni fått prata och visst är det ju så att det är lilleman som är den viktigaste i det hela och att han skall skonas från så mkt turbulens som möjligt. Hoppas att Ni hittar fram till något bra med eller utan delad vardag och liv. Ni kommer ju för alltid att vara knutna till varandra genom Ert fina barn och kommer att finnas i varandras liv, hoppas att det blir bra. Jättebamsekram

Familjekris

Tillägg

Men vännen!

Fy vad jobbigt

Uppdatering!

Vad skönt!

Åh va skönt

Vännen!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information