Hur skulle ni göra? (långt)

Hur skulle ni göra? (långt)
Skrivet av	Bonusmamman
Min mans ex gör allt för att sabotera min mans umgängeshelger med sina barn. I fredags skulle sonen 16 år komma över till oss. Pappan pratade med sonen i torsdagskväll och då bestämdes det att han skulle komma. Pojkens buss ska komma till vår ort kl 17:00. Jag är ute och far med min bil och kommer hem runt 16:00 och börjar med maten som ska göras. MIn man kommer hem 16:25 från jobbet och duschar och åker upp för att hämta sin son vid bussen. Kommer ganska så fort hem arg som ett bi, det fanns ingen son på bussen. Utan när han slagit på sin privata mobil så får han ett meddelande från sitt ex(?!) där hon säger att pojken ville följa med henne och julhandla i en annan stad så han kommer inte?! Det samtalet kom in kl 15:54... Senare såg vi att hon hade ringt hem till oss kl 15:21(hon vet mycket väl att min man jobbar om dagarna) men inte sagt något på svararen! Dessutom så har min man en annnan mobil på jobbet, vilket alla hans barn har numret till. Vi säger även detta nummer på svararen! Sedan har hon ringt min mobil (?!) som jag aldrig har på men hör och häpna hon ringer till mig kl 15:23. Min man blev både ledsen och arg eftersom inte hans son ringde själv. Tyvärr är det så att sonen slutar inte skolan förrän 15:30 och han har en egen mobil... Så man undrar ju om mamman bara för att jävlas ser till att pojken inte kommer till oss. Hur fasen kan man lära sina barn att vara så oansvariga! Hade pojken sagt att han velat följa med mamma och julhandla på torsdagskvällen så hade dte ju inte spelat någon roll. Helt okej! Men att ringa 1.5 timma innan och dessutom att mamman ringer. Är det någon som förstår att man undrar ju vems valet var att åka och julhandla istället för att åka till pappa? Men vad lär sig pojken av detta? Jo han lär sig att man bara kan skita i saker och ringa i tid och otid och avboka saker... Vad gör man???
Svar på tråden: Hur skulle ni göra? (långt)

En 16-årning
Skrivet av bettis
kan kan mycket väl be sin mamma att ringa då han kanske inte vill höra sin pappas besvikelse. Jag säger absolut inte att det är bra - utan fullt möjligt. Tror inte mamman kan styra en så stor kille själv. Jag tror att det är jättesvårt med bestämda umgängeshelger för stora barn överhuvudtaget. Ni får väl ringa och prata med grabben. kram

Styra
Skrivet av solblomman
kan vara svårt, men lockas med att tex få nåt kan vara lättare =)) Kram Petra


Tyvärr så är mamman...
Skrivet av Bonusmamman
mycket styrande i nästan allt som rör barnen. De FÅR inte vara hemma i lgh när de själva känner för det. Hon ska vara barnfri ibland så då MÅSTE de plötsligt åka till sin pappa. De är 3 syskon som fyller 15, 17 och 18 år nästa år. De får inte under några omständigheter vara själva hemma. De är 3 mycket skötsamma ungdomar, som aldrig varit utanför hemmets dörrar på helgerna, alltså inga discon eller sova över hos kompisar. Vi tycker att det är bättre att barnen själva får tycka och tänka det där över umgängeshelger. Men deras mamma tyckte inte det utan hon måste vara barnfri(?!) varannan helg! Men sedan min man påtalade att barnen själva är stora nog att bestämma lite själva, så gör hon allt för att jävlas med min man. Alltså se till att ungarna inte dyker upp vid bestämd tidpunkt! I alla år har hon lyckats manipulera sina barn (speciellt de 2 yngre) att bara lyda sin mor. 16-åriga sonen vågar inte göra någonting utan sin mammas tillåtelse. Mamman tillät inte barnen att ringa sin far när de var små???!! Det kan ha satt sina spår i att de aldrig ringer pappa på tex födelsedag och fars dag. Min man vill vara delaktig i sina barns liv men hon släpper inte in honom. Han mår så dåligt av detta... Och varje gång han försöker påtala detta för sitt ex blir hon oxtokig och om ännu värre jävlig! Yngsta flickan vågar inte säga vad hon vill till sin mamma därför mamma blir så arg. Alltså typ att hon inte vill åka till sin pappa utan vara med någon kompis. Istället för att riskerar att mamma (som hon lever med jämnt utom varannan helg) blir vrålsur så är det lättare att låta pappa bli lite ledsen. Vad gör man med sånt här???

Oj oj oj
Skrivet av bettis
Känns lite läskigt. Är den mamman helt ok? Min 14,5 åring är ofta hemma själv när han inte vill med olika grejer vi andra gör. Han skulle aldrig i livet åka med och handla t.ex. Vad gör man då? Ge aldrig upp i allafall. Det kommer "barnen" ha med sig som vuxna - för dem vet. kram

Usch...
Skrivet av solblomman
Nu är min son bara 8, men klart jag funderar på hur det blir längre fram när han har skaffat sig större umgängeskrets och flickvän och så och kanske inte _vill_ komma till mig. Jag tycker att det låter märkligt att han ändrat sig. Fick en tanke på muta liksom när jag läser ditt inlägg. Klart han vill träffa er, men om mamman lockar med nåt så kan det ju vara lätt att ändra sig... Klart att det kan vara annorlunda, men jag tror att kanske kompisar skulle lockat mer än att julhandla med mamma... Massa kramar Petra


samma noja har jag
Skrivet av Mergnu
över hur det ska bli med äldre barn. Undrar också om det inte fanns en muta med på nått sätt. Hur har det gått annars med flytt å så?

Jo
Skrivet av solblomman
det har gått, deras flyttlass alltså. Jag käkar lugnande och kämpar ler trött. Nä det här är en av de klart jobbigaste perioderna i mitt liv. Just känslan av övergivenhet och ensamhet, svartsjuka och stundtals avsky. Jag känner mig så arg på att de har honom och inte jag. Men förnuftet veeet att det här är ett bra beslut. Känslorna kommer väl också att inse det så småningom, eller vad tror du? Ett ex på när det är jobbigt, hans kompisar ringde nyss på dörren och frågade om Pontus var inne... då bränner tårarna i ögonen. Svårt att svara att det är 10 dagar tills han kommer. Hur är det med dig? Hur långt har du till barnet/barnen?

Usch
Skrivet av Mergnu
lider med dig. Har ju upplevt det där vi bodde tidigare (nyss flyttat till ett annat område där barnen inte skaffat kompisar än) där ibland kompisar kom och frågade. Å då var det ändå ingen ny situation för mig. Mina barn bor 40 mil bort. Hopplöst långt. Tar tid och pengar men jag försöker träffa dem varnnan helg. Deras mamma vill flytta tillbaka hit nu (korsar mina fingrar) men här är det ju hopplöst att hitta lägenhet. Men jäklar vad jag hoppas!!!!! Hoppas det känns lite lättare med tiden i alla fall kram


solblomman
Skrivet av moteld
Går din pojke i förskoleklass? Är du föräldraledig eller arbetslös och skulle kunna ha honom lite mer? Visst vet du att förskoleklass är en frivillig skolform så du kan tex ha utökat umgänge tex ons- sön vatrannan vecka eller vad som nu skulle passa. Du bryter inte mot ngn lag eller måste be om ledigt från förskoleklass.

Hej.. (långt)
Skrivet av A-K
Jag har nästan samma problem när det gäller min dotter, som bor hos sin pappa. Jag ska vara hos dom varannan helg, fredagkväll till måndagmorgon. Det känns inte rätt mot min sambo. Jag hade henne i nästan 4 månader. Jag lämnade pappan innan hon föddes för snart ett år sen, 4/12. Han kontaktade då socialen & beskrev sin oro för hur jag skulle kunna ta hand om ett barn. Jag är 24 år. Efter förlossningen så hamnade jag på en instution för att få hjälp i min mamma roll. Detta genom socialen. Personalen på detta stället fick en uppgift av socialen, & det var att dom skulle bedömma mig på hur jag var mot min dotter. Första tiden gick jätte bra, men andra halvan gick inte. Dom tyckte inte att jag brydde mig om henne, vilket jag gjorde jätte mycke. Efter hela långa tiden så fick jag veta att hon skulle flytta till sin pappa bara för att jag "inte" kunde ta hand om henne, enligt socialen & personalen. Socialen sa även att jag inte fick vara med min dotter själv utan att pappan var med. Ska på möte med socialen nu på fredag & då kommer jag att få veta om jag kommer att få ha henne hemma hos mig något. Det känns som att jag inte har någon som helst talan när det gäller min dotter. Han gör allt utan att prata med mig, vilket jag inte tycker om. Ett exempel är att det tog 1½ vecka innan han talade om att han hade bytt till ett närmare BVC. Det är ca 10 mil mellan mig & min dotter. Jag bor i Östersund, så det är en bit att åka när man inte har körkort & det bara finns bussförbindelser som inte är den bästa. Om jag få ge dig & din man ett råd så tycker jag att han kan hämta sonen på skolan, om det är sakt att han ska komma. Vill sonen vara med er så moste han få det tycker jag. Hon kan inte "styra" sonen. Hur långet är det mellan hans jobb & sonens skola? LYCKA TILL. Kram Anna-Karin

Detta känns så väl igen
Skrivet av AJ och aj
Ibland ringer Dottern och det viskas bakom vad hon ska säga, när det blir "byten" Ett kort inlägg när jag tillfälligtvis tittade in; hoppas Lucia varit tillfreds (på alla sätt) och önskar er alla en GOD JUL!!!

Hur skulle ni göra? (långt)

En 16-årning

Styra

Tyvärr så är mamman...

Oj oj oj

Usch...

samma noja har jag

Jo

Usch

solblomman

Hej.. (långt)

Detta känns så väl igen

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information