Till M!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till M!
Skrivet av	solblomman&victoria 040118
Förlåt! Jag är nog bara överdrivet på hugget, himla dumt att det behövde gå ut över dig. Jag inser nu vad i mitt inlägg du blev ledsen över. Jag har som du min son endast varannan helg och det är nog det värsta jag har behövt vara med om tror jag =/ Nu kan jag svara på din fråga ler vi har inte ens funderat på hur vi ska göra med veckonumren nästa år, ska göra det nu tack vare dig! För oss kommer det iofs när jag tänker på det trooligen bli så att vi behåller ojämn eller jämn, beroende på att exets nya har barn med en annan också och den tjejen åker till sin pappa när min son kommer till oss. Det tråkiga i situationen är ju att vi som umgängesförälder verkar hamna i underläge så lätt. Som att boföräldern kan bestämma ngt och så får vi följa efter. Nu har jag god kontakt med sonens pappa, men jag vet inte vad jag kan ge för råd till dig eg... Vill du berätta hur det kom sig att hon bor mer hos sin pappa? jag kan säga att jag känner mig så ensam om att vara "söndagsmamma". Kram Petra
Svar på tråden: Till M!

Hej igen!
Skrivet av M/ Svea
Det är absolut ingen fara, Tack ändå! Det kändes mest jobbigt att jag inte kunde vara tydlig när jag skrev. Jag beskrev inte situationen riktigt heller, mest för att förkorta, men så här ser vår familj ut: Jag har två barn på heltid utom varannan helg då de är hos sin pappa som jag har ganska bra kontakt med. Min man har en flicka varannan helg där vi har urusel kontakt med hennes mamma. Hon vill verkligen styra och ställa. Det är därför det blir problem, eftersom vi har två ställen att ta hänsyn till, det är samma problem vid semestrar och allt. Jag tycker inte att hon ska kunna styra ALLT, varför ska hon bestämma över mina barns pappas semestrar om du förstår vad jag menar. Vi vill ha flickan mer men hennes mamma flyttade 10 mil bort så då blev det varannan helg. Och lov. Som tur är så jobbar maken så att han ofta är ledig på loven. Men visst har hon \'makten\', hon drar sig inte för att använda flickan som vapen. Jag förstår att det är jobbigt att vara söndagsmamma, och att du känner dig ensam. Jag är inte i samma situation, men kan nog förstå det iom att jag ser hur dåligt min man mår av att inte få ha sin dotter oftare. Dessutom märks det i familjen att hon bara är hos oss varannan helg. Drömmen vore att hon flyttade till oss, men det tror jag inte kommer hända. Förresten har vi löst frågeställningen nu..alltså om helgnumren. Mina barns pappa ändrade sitt schema så att hennes mamma fick som hon ville(!) Blir galen. Jag är lite nyfiken på varför du har varannan helg. Har du lust att berätta? Och hur gammal är han? Tillägg: Kallar mig Svea nu för jag upptäckte att M var taget av någon annan.

Ja
Skrivet av solblomman&victoria 040118
ibland tycker man nog att man förklarat tillräckligt, för att snabbt kunna skicka för att snabbt få svar s Min son är åtta år. Som sagt har jag och pappan god kontakt och man kan nog säga att därför för mig var självklart att det lika gärna kunde vara hos honom som sonen skulle bo. Slumpen avgjorde eg. Vi hade sagt att under åk 2 så måste en förändring ske. Vi väntade väl eg på att hitta ett mer permanent boende, och de köpte en befintligt hus medan vi väljer att bygga nytt vilket gjorde att de "hann före".... Jag mår skit över det nu, men går och pratar hos en tant, och har fått lugnande, trodde aldrig att jag skulle reagera så mycket, men det är väl naturligt...det är ju ändå mitt barn. Måste rusa nu, men vi hörs kanske igen? Kram Petra


Jobbigt!
Skrivet av M/ Svea
Jag skulle också tycka det var OTROLIGT jobbigt att vara utan mitt barn så mycket. Jag vet att min äldsta son hade valt att bo hos sin pappa om han hade fått det för honom. Egoistiskt nog så är jag glad för att pappan jobbar så mycket så han inte kan ha barnen boende hos sig. Usch. MEN - jag skulle aldrig ha hindrat honom. Jag skulle gjort samma val som du gjorde, man måste ju, för barnets skull. Jag hoppas verkligen att din situation blir bättre, att du kommer kunna ha pojken mer. Önskar jag kunde säga något mer tröstande, men skickar en styrkekram! Bra att du har någon att prata med, och bra att du skriver av dig här också. Kram

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv