Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu ska det bli ändring *Långt*

Skrivet av Jessie
Har hittills hållt mig lugn och sansad vad gäller mitt ex, men nu har de gått för långt i det hushållet.

jag är umgängesmamma och min dotter bor tillsammans med sin pappa och hans nya. I samband med att vi la upp ett umgängesavtal kom vi överens om att det ska kännas naturligt för dottern att kalla nya respektive vid namn. Min kille går som Martin och inget annat. Så fort hon har nämnt pappa Martin så har vi rättat henne och sagt "pappa är ju inte här. Det här är ju Martin."

Igår när jag talade med min dotter i telefonen så försökte hon lämna över luren till sin bonusmamma och då hör jag hemme säga till dotter: "Nej, mamma vill inte prata med din mamma." Hur kan man göra så?

Vad tänker hon på? Förstår hon inte hur det känns för mig att höra en sån kommentar? Och vad tänker mitt ex på när han låter henne uppmuntra vår dotter att kalla henne mamma.

Den senaste tiden har hon kallat mig för mamma Jessica hemma och det är väl ändå jag som ska kallas mamma. Det gör mig inget om hon går som mamma Mia, så länge det inte bara är mamma.

Nu är det dags att ta tag i det hela. Emelie umgås uppenbarligen inte tillräckligt med mig så nu ska jag begära växelvis boende. Inget snack om saken. Det märks på dottern att hon vill vara här med också. Det är inte bara jag som säger. Vet att inte exet vill ha det så, men man måste väl tänka på barnet?
Svar på tråden: Nu ska det bli ändring *Långt*

Förstår dig

Skrivet av  Eva-Ley
Jag hade blivit vansinnig om mina barn började kalla en ny för mamma... och min man blev arg som f*n när han fick höra att mamman uppmuntrade deras barn att kalla styvpappan för pappa! Det tog han snabbt ur både moder och barn...

Ta och beställ tid för samtal på familjerätten som steg ett! Men gör det hela till ett sansat samtal och ta upp hur illa det gör dig att han inte stämmer i bäcken vad gäller mammasnacket...
 

Kan bara säga vilket j.,la sett

Skrivet av  MAMMA FÖR EVIGT
Att jag tycker att hur det än månne vara hur soppig mamma och ansvarlös du än är så har ALLA BARN EN MAMMA OCH EN PAPPA. INGEN ANNAN HAR RÄTT ATT KALLAS MAMMA!!!!!

Skulle aldrig komma på fråga att min nya som jag levt med i snart två år av två och ett halft skulle kalla sig för PAPPA.

Mitt barn far har emellanåt en sk "sämre" relation och lyckas inte alltid nå upp till vad han borde...

Men för det betyder det inte att han skall fråntas Rollen som Pappa.

VÅRT BARN ÄLSKAR SINA BÅDA FÖRÄLDRAR ÄVEN OM DEN ENA KANSKE I BLAND BETER SIG ILLA PÅ VUXNA FRONTEN.

Tycka vad ni vill vill men visst det är ju bara en benämning och jag antar och tror och hoppas Jessica att din dotter vet vem mamma är i sin plats där i hjärtat för sin mamma.

Försök att se det så .. Att det bara e bokstäver ord liksom.

Hon kommer att veta att du e hennes mamma. hon kommer veta det JAG LOVAR!

Om du inte alls funnits i hennes liv kan man vinkla det till rätt ok. Men nu e det ju inte så..

FY FAN VAD JAG BLEV ARG FÖR DETTA!!

URSÄKTA SPRÅKET NU

MEN FÖR HELVETE LÄMNA ERAT VUXEN JÄVLA DRAVVEL utanför ER DOTTERS BÄSTA!!!!

Jag får för mig att detta e ett drag för att såra från PAPPA VAD ANNARS?????????????

Vet ni vad? Jag har hur jävla osams vi än varit varit mån om att inte påverka mitt barn. Jag har hela tiden talat om att pappa ÄLSKAR DIG.

När vårt barn "råkat" sagt fel till sambon har vi snabbt rättat ... BÅDA TVÅ!! DET FINNS BARA EN MAMMA och EN PAPPA.

Försök att inte bry dig jag tror det är bäst annars fungerade det och vad blir nästa drag? Skall han hitta på nån sago historia oxå?

LYCKA TILL
 

Var det ett fördömmande eller förstående svar?

Skrivet av  Jessie
Jag har lite svårt att förstå ditt svarsinlägg.

Att begära växelvis boende för min dotter är inte på något sätt en sak jag gör för att såra mitt ex.

Jag har sedan separationen försökt att vara trevlig mot honom, tillmötesgående, civiliserad och låtit sunt förnuft och vanligt folkvett råda. Vi har ett barn ihop och måste finna oss i att den andra finns där, för barnets skull.

Mitt ex är spydig och kort mot mig i vår dotters närvaro, han tilltalar mig knapp. När vi pratar i telefonen avslutar han samtalet abrupt när han märker att jag inte verkar ha något mer att tillägga. Inte som vanligt folk gör genom att säga hejdå, utan genom att bli tyst och lägga på luren.

När jag ringer hem till dem lämnar han luren direkt till dottern utan att ge mig möjlighet att meddela mig med honom. Tänk om det hänt mig något!!! Om hon försöker lämna luren till honom säger han att han inte vill prata. Och hon är lite över 2 år gammal. Visst hon pratar bra, men inte riktigt så bra. Man kan inte lägga det ansvaret på ett barn.

Jag har aldrig försökt ta pappan ifrån min dotter, hon har lika stor rätt att träffa honom som mig. Jag pratar mycket om hennes pappa med henne och hans nya och bara i snälla ordalag. Det som irriterar mig är att han inte gör som jag, dvs rättar henne när hon kallat Mia för mamma. Jag har ju rättat henne hemma hos mig.

Jag har märkt att hon behöver mer tid hos mig och en möjlighet att skapa en vardag tillsammans med mig och min kille. Vi har bara helgtid med henne som det är nu. Om man ska se till barnets bästa borde väl lika tid vara bra?

Och vad då för sago-historia, tycker du att det är det jag kör med nu?
 

hmm som det blir när man skriver...

Skrivet av  MAMMA FÖR EVIGT
Jag menade INTE dig!

Och glömde skriva att jag inte alls syftade på växelvis frågan. Där har jag inget att säga för vet du.

ALLA BARN HAR RÄTT TILL BÅDA SINA!

MENAR INTE ATT DU KÖR SAGO HISTORIA!

Jag syftade på att ditt ex verkar vara på rätt låg nivå och inte skiljer på sina "vuxen" känslor gentemot er dotters bästa... Och om du hetsar upp dig så han får vetskap ja då bet det och då var den saken ur världen han kanske kammar in en "sago historia " till eran dotter som inte stämmer med verkligheten menar jag..

Hmm mellan raderna bitterhet mot dig eller?

Jag tror du missförstod mig helt för jag blev rätt rasande på erat barns fars agerande kan jag säga.

Och du en sak till försök att stå på dig det e tufft men gör som du gör LÅT bli att hålla den låga nivån som han...

Det brukar vara mitt måtto att försöka att inte va lika låg. Och jag lyckas inte alltid för jag är inte perfekt. Men ser till barnets bästa..


SÅ ALLTS FET STYRKE KRAM
 

Man tackar...

Skrivet av  Jessie
Kände samtidigt att jag kanske borde förklarat lite bättre själv, men känslor är svåra att få ner på papper...

Jag har rätt mycket stöd från folk omkring mig. De flesta jag pratat med (även gemensamma bekanta) har tyckt att det jag tänker försöka med är rätt väg att gå.
Hoppas bara att han kommer till mötet, så vi slipper rätten. Det kan aldrig vara bra för dottern. Vill helst slippa det. Om relationen mellan mig och pappan någonsin ska kunna bli bättre borde ju ett samtal vara bättre än en rättegång.
 

Ord och dess betydelse

Skrivet av  Missy
Hej!

Har du och exet snackat om vad ni tycker när det gäller att bli kallad mamma och pappa? Det är ju rätt olika i olika familjer hur man vill uttrycka en familjebildning.

Jag förstår att du blir sårad om det känns viktigt för dig, men det är viktigt att din ex också vet att du inte gillar det.

Sen är det väl ifrån dotterns synvinkel pappan och hans sambo som är primärföräldrar? Det är ju där hon bor. Himla snårigt det där när en människa man inte själv valt lever med ens barn.
 

Han borde veta...

Skrivet av  Jessie
...men egentligen så är ju ett avtal ett avtal om man inte ska blanda in känslor.
I vårat papper står att det ska kännas naturligt att kalla de nya respektive vid namn. Det är en överenskommelse som vi båda var överens om och tycte var viktig vid vårat senaste samarbetssamtal.
 

Lycka till

Skrivet av  Missy
med snacket! Hoppas att det går bra.

Vilken okänslig typ som inte ens funderar över att prata med dig när han bryter en överrenskommelse.