Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

ny här ja me

Skrivet av vilsen och okär
Bryta upp eller inte, det frågar jag mig 1000 gånger om dagen! Älskar honom inte, är inte kär, men vi har två underbara barn tillsammans 1 och 4år! Vill ju ge dom en kärleksfull familj, trygg uppväxt mm. Men det känns som om mina känslor och behov kommer lååångt i andra hand. Vill inte ens ha sex med honom längre...
Vad ska jag ta mig till??? Har ingen att prata med heller...Är rädd för att aldrig finna en ny livskamrat, vill gärna ha flera barn ochså...Vi har varit ett par i 10år...HJÄLP!
Svar på tråden: ny här ja me

Också ny!!!

Skrivet av  Cattis
Okär var ett bra uttryck!!! Har tyvärr inga goda råd, befinner mig själv i ungefär samma tillstånd fast vi levt ihop mycket längre och har barn som är uppe i tonåren... Sorgligt är det och just det där att vara rädd för ensamhet och att inte hitta någon annan är ju hemskt att säga - det är ju inget bra skäl att hålla ihop ett förhållande! Att hitta någon ny för att sedan bryta ett gammalt förhållande är dessutom inget bra sätt att separera! Det jobbiga kommer man inte förbi, det är svårt både att hålla ihop förhållandet genom kriser och svackor eller att separera... Vad är det som talar för och vad talar emot att bryta upp eller fortsätta - det kan vara bra att försöka sätta ord på det...? Att du skriver här kan väl vara ett sätt, du har börjat hjälpa dig själv genom att dela med dig!
 

Kan ju säga så här...

Skrivet av  Oliven
Vi separerade i våras, just på såna grunder du beskriver
(kanske lite mer mångfacetterat, men i princip...) dvs inga andra med i bilden, inte osams etc.
Vi sålde allt, köpte varsin lgh, sonen bor V/V och jag måste säga att sommaren och hösten har varit en otrolig berg och dal-bana känslomässigt. Det som kändes så skönt i början blev till mer och mer tvivel, och efter att vi lämnade in begäran om fullföljning började vi bägge må pest. Så efter många långa och jobbiga samtal under julhelgerna bestämde vi oss för att återkalla begäran och göra ett försök igen i FR.

Vilket känns som ett jättebra beslut - hur det än slutar!

Så distans verkar vara ett jättbra sätt att få ordning på sina värderingar....
Lätt att alla funderingar flyter ihop till en grå dimma när man är mitt uppe i det.

Hoppas du kommer någon vart med tankarna!

Kram!
 

Jag tror

Skrivet av  Bara jag
att det finns en annan lösning än skilsmässa, om båda vill. Vill du inte ta reda på vad det var som gick snett? För visst var du kär en gång? Vad hände? Vilken del har du själv i detta, och vad är hans bidrag? Mår du bra med dig själv? Gör han?
Gå inte skilda vägar utan att ha tagit reda på det, sök hjälp, parterapi el.dyl. Annars finns det stor risk att det blir samma resultat i ett nytt förhållande. Och även om ni efter parterapi kommer fram till att ni inte kan fortsätta tillsammans, så vet ni iallafall att ni försökte.

 

Artiklar från Familjeliv