Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

där igen??

Skrivet av rådvilll
Skilde mig från mina barns pappa för ca 2½ år sedan under stormiga omständigheter. Träffade en ny man som jag blev tillsammans med direkt och vhan har hjälpt mig genom skilsmässan och varit ett enormt stöd för mig genom olika kriser under vår tid tillsammans.
Han är en omtänksam kille, men vi har inte mycket gemensamt börjar jag märka mer o mer nu...
Han har inga barn o vill gärna ha ett med mig, men jag som äntligen börjar få lite större barn o känner att allt börjar bli mer bekvämt tvekar.

Vi bråkar mycket...om barnen, om mina arbetstider o om vår tid tillsammans...
Han tycker att jag gör skillnad på barnen...att jag skämmer bort minsta grabben, att jag inte bryr mig tillräckligt om dem för att jag inte vill spela ps2 eller bowla med de äldsta, eller för att jag lägger ner för mycket pengar på dem o att de inte behöver nya kläder igen när de snabbt växer ur sina gamla....
Ha När jag har kompisar här är han mest irriterad hela tiden och det verkar som om han tycker att både de o barnen tar av "vår tid" tillsammans..

Funderar mer o mer på att bryta upp innan allt går för långt. Jag är inte intresserad av sex längre, vill inte vara ensam med honom och sen så bråkar vi mycket som sagt....

Har några saker som får mig att tveka dock:
Han är jättefin med äldsta killen o följer med honom på fotbollsträningen eller spelar ps 2 med honom. Stortjejen vänder sig ofta till honom när jag är upptagen med matlagning osv och de gillar honom verkligen!!!

Hur ska jag kunna göra mina barn så illa igen o dra upp dem ur något de tycker är okej?
De tog skilsmässan hårt och allt bråk däreften blev jobbigt för dem. När deras far o jag äntligen kunde kommunicera normalt tog det tvärt slut när det hände lite annat och barnen var rätt förvirade under en tid...

Jag vet varken ut eller in...bara att om jag fortsätter att vara med den här mannen så måste jag ge avkall på mycket av min personlighet, offra vänner osv....men kan jag såra mina barn så igen???
Svar på tråden: där igen??

Ja gud så svårt

Skrivet av  lisa
Är i ungefär samma sits jag med...vi älskar varandra högt,vi har snart varit ett par i 2 år.Men vi bråkar o tjafsar om nästan precis allting.Men i vårat fall så vill jag inte lämna honom...jag får nästan panik om jag tänker på det.Det är han som börjar tröttna...han har även tagit små pauser från mej men alltid kommit tillbax.Innerst inne vet jag ju sååå väl att detta är varken bra för honom eller mej...Lycka till
 

Du kan inte

Skrivet av  Mustardseed
vara tillsammans med en man för att dina barn trivs med honom, det blir ju helt ohållbart i längden. Jag förstår din vånda och hur det ska påverka barnen, men det du beskriver låter som att du egentligen inte alls trivs med honom för din egen skull utan bara för barnens skull.

Man kan ju vända på det också - du skilde dig väl inte från barnens pappa för att sen stanna hos någon annan för barnens skull? (om du förstår hur jag menar).

Kanske låter det som att jag inte förstår din vånda, men det tror jag att jag gör. Ändå tror jag inte att du i längden kan stanna med någon som inte DU vill vara med.

Kanske kan ni lösa problemen ni har, men ska du stanna så ska det ju vara för din skull.
 

Artiklar från Familjeliv