Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Smala barn-smala föräldrar, tjocka barn....osv?

Skrivet av Mamma till tunnisar
Stämmer det?

I de fall jag känner smalisar/tjockisar, så är det alltid någon av föräldrarna som är likadan.
Speciellt bland runda barn, så är ofta mamman riktigt stor...typ strl 50 och mer.

Det borde ju tyda på att de har fel matvanor och borde för sin och barnets skull ändra på dem.
För övervikt är inte alls bra för hälsan och inte särskild "klädsamt" heller.
Man för ju över sina ovanor på barnen och borde tänka mer på dem än på att det ska vara grädde och smör i allt, och socker(stora boven)

Och bland riktigt smala(som mina barn) där bara light och mellan produkter existerar.
Godis någon gång i månaden, fika=bara vid besök, inga sockriga flingor och drycker till maten osv.
De har inget sug efter sockriga saker, eftersom de inte matas med sånt hemifrån.

Vad tror/vet ni?
Svar på tråden: Smala barn-smala föräldrar, tjocka barn....osv?

Inte här

Skrivet av  Nickan
Jag är en tjockis (dock på nedgång) och min ena son är en supertunnis och lillebror är nog rätt normal.
 

Mest genetiskt

Skrivet av  Ullen
Jag läste nyligen att man framförallt ärver anlag för att bli överviktig. D.v.s. adoptivbarn med överviktiga biologiska föräldrar blir ofta runda barn, trots att adoptivföräldrarna är smala. Visst har matvanorna betydelse, men med "rätt" gener kan man slarva jättemycket med maten och ändå vara smal och tvärtom. Så man ska inte skuldbelägga överviktiga föräldrar om de har överviktiga barn. Min man och jag är båda ganska "normala" och har hyfsade matvanor, men vår äldste son ligger på gränsen till övervikt eftersom han dels äter mycket (och ofta när han har tråkigt) och dels inte gillar att röra på sig.
 

Inget stämmer ....

Skrivet av  waWa
...min tös är en tunnis det var även jag som barn. Idag har jag lätt övervikt. Min dotter äter inte smal mat light osv. hon behöver vanlig mat och det äter vi övriga med. Hon äter godis och chipsm.m. Sockriga flingor har vi inte för det gillar hon inte. Jag däremot håller igen på lite fett och fikabröd.
Så din teori om smala barn=smala föräldrar eller tvärt om håller inte. Ibland kan det ju säkert stämma att det är fel kost hållning, men det finns ju så mycket annat som kan spela in.
 

Nja

Skrivet av  Erika
Nu har jag ju inte några som helst vetenskapliga fakta bakom mina påståenden men jag tycker nog inte att allt du skriver stämmer.

Jag tror att det genetiska spelar en stor roll, både vad gäller övervikt och låg vikt. Jag har lätt för att gå upp i vikt, liksom min pappa, hans mamma osv. Min sambo får kämpa som en gris för att försöka öka på några kilon (har väl lyckats öka typ 5 kg på 15 år), samma som hans bror, deras mamma, hennes mamma i sin tur osv. osv. Sedan spelar även matvanor in, men olika mycket beroende på anlag. Har man anlag för att öka i vikt så går man lättare upp vid en fet kost, har man anlag som gör det svårt att gå upp i vikt så spelar inte kosten så stor roll, man är antagligen normalviktig ändå. Har man lätt för att bli/vara smal så blir man antagligen ganska så spinkig om man bara äter lightmat rakt igenom medans en med anlag för övervikt skulle vara normalviktig. Så anlag och matvanor går väl lite hand i hand.

Jag håller fullständigt med om att övervikt inte är bra för hälsan och att man borde ge sina barn bra matvanor, åt båda hållen (jag tror inte på att bara använda lightprodukter). Och visst, feta och onyttiga matvanor hemma torde ju utan tvekan öka risken markant för att barnen oxå blir överviktiga, vilket inte är hälsosamt.

MEN:
Det behöver inte vara så att sötsuget är borta bara för att man inte äter söta saker. Jag själv kan hålla mej från det, med envishet, i några månader men det innebär inte att jag inte är sugen på sötsaker och inte skulle vilja kasta i mej massor av godis. Så det är ju knappast så lätt som att om man inte serverar söta saker hemma så vill barnen heller inte ha sötsaker. Det är så individuellt det där med sötsuget. När jag väntade vårt första barn så förstod jag för första gången hur "normala" människor kunde ha det. Jag tappade allt sötsug och kände inte något som helst sug efter godis, efterrätter eller annat sött, jag kände snarare en avsmak för söta saker. Jag insåg då hur olika det är när det gäller sötsug. Dessvärre så kom sötsuget tillbaka när barnet väl var fött men det var som att leva i himmelsriket i 9 månader.

Och visst, har man massor av grädde, socker osv. så är det väl själklart att risken för att barnen oxå blir/är överviktiga ökar. Eftersom jag själv är överviktig så reagerade jag dock lite över det du skrev "borde tänka mer på dem än på att det ska vara grädde och smör i allt, och socker(stora boven)". Jag tror att det sällan är så att man känner att det "ska" vara grädde i maten utan det handlar nog snarare om andra saker. Man är van vid det vilket gör att maten inte smakar lika gott utan, det går så snabbt och sätter piff på nära på vilken mat som helst med lite grädde, man mår dåligt av andra orsaker vilket gör det svårt att bryta den dåliga vanan osv. osv. Men visst, nyttigt är det inte och med tanke på barnen, deras hälsa och att de själva ska slippa gå igenom en övervikt som en själv så borde man kanske tänka till lite mer. Jag fick mej själv en spark i baken när jag såg att min dotter började öka i vikt i snabb takt, från att alltid ha varit liten och tunn till att börja bli lite rund. Men det krävs en ändock en järnvilja (och i mitt fall hjälp av en medicin) för att ändra kostvanorna. Att dock argumentera för "klädsamheten" när det gäller övervikt aktar jag mej dock noga för när det gäller barn. Alla är lika mycket värda oavsett utseende (inklusive övervikt). När min dotter frågar varför jag äter medecinen så nämner jag just hälsorisken med att vara överviktig även om jag också vill bli smal för att jag tycker att det är snyggare på mej.

Så visst, det kan nog stämma med tjocka barn - tjocka föräldrar, smala barn-smala föräldrar. Fast jag tror att det i dessa fall handlar mer om det genetiska bakgrunder än enbart kostvanor. Tjock mamma = har antagligen lätt för att gå upp i vikt och tycker om sötsaker vilket hennes tjocka barn har ärvt genetiskt från henne. Smal mamma= hennes smala barn kanske har haft turen (i mina ögon) att ärva hennes gener och förkärleken till det mindre onyttiga.

Jag hoppas att våra barn får en mix av mina och min sambos gener och hamnar på ett mellanting. Men så lätt är det nog inte utan några får väl mina gener och en del får väl hans, that\'s life.
 

Nej

Skrivet av  Lena_O
Men om man har smala barn, har varit smal som barn själv och sedan har kraftig övervikt som vuxen, så bör man däremot gå igenom sina matvanor.
 

Nja

Skrivet av  Nettan
tror inte det är riktigt så enkelt. Visserligen är jag smal o mina barn är smala men det betyder inte att vi är vare sig överdrivet nyttiga eller onyttiga i matvanorna.
Barnen får godis på lördagar,läsk likaså.Däremellan får de nöja sig med frukt under veckan som godis. Vi äter normal husmanskost, pizza nån gång ibland. Mjölk till maten...
De får inte lightprodukter utan saft med socker...
DÄREMOT så rör de på sig varje dag. De springer ute o leker, klättrar i träd o får bara se på TV på kvällen när det är barnprogram.
Tror motionen är viktigare än något annat när det gäller barnen o vikten.
Men visst, det spelar ju naturligtvis in vilka kostvanor man har. Småätande o mycket fet mat är ju inte gynnsamt om man vill hålla vikten, men det är nog fler faktorer än så som spelar in, genetiken tex... Sen har vi ämnesomsättningen som är olika hos olika individer.
 

Tänk, så trodde jag också tills

Skrivet av  Ulrika
jag träffa de min jobbarkompis som har fyrlingar. Mamman är liten och klotrund, pappan är lång och gänglig. De 4 barnen är 2 pojkar och 2 flickor, de är 4-äggsfyrlingar, de är 6 år.

En pojke och en flicka är överviktiga och måste hålla diet, de är lata till sin läggning och man får fösa på dem för att de ska röra sig. De andra 2, också det en pojke och en flicka, är smala som pinnar och allergiska mot diverse livsmedel, de måste gödas med särskild diet för att byxorna ska sitta uppe.

Visst är det intressant! Det är ju väldigt svårt att förklara dessa stora variationer med famuiljens kosthållning, som ju från början varit samma till alla barnen men med väldigt olika resultat. Numera tvingas mamman anpassa maten efter de olika barnens behov, det är ett helt projekt att laga middag!

Nog förefaller det som om läggning spelar en väldigt stor roll för hur man reagerar på den kost man äter, så de tjocka mammorna kanske inte alls fört över några dåliga matvanor på sitt barn, kanske har det bara ärvt mammans läggning?