Gud vad less jag blir på alla...

Gud vad less jag blir på alla...
Skrivet av	Arga mamman! :)
... som tjatar på att vår son väger så litet! morrar Vi har en liten kille som blev 2 år i julas. Han är ca 90 cm lång, men väger bara omkring 11 kg. Han är inte särskilt smal: riktigt "vällingtunna" och äppelkinder, men alla barnmorskor bara tittar på kurvorna. Han är glad, pigg, busig, bra avföring, fryser inte, gott hull, aldrig/sällan sjuk, mycket energi, normal utveckling både psykiskt och fysiskt, men lik frbannat har vi fått springa hos massor av olika barnläkare, vi har fått göra underhudsfettmätningar, gå till 3 olika dietister, o.s.v.! Det jag blir mest irriterad på är att ingen lyssnar på en! Jag berättar hur det ligger till: att han är pigg och glad och äter JÄTTEBRA, men de bara ignorerar en. Usch. Tilläggas bör ju att jag själv är 157 och väger 47-49 kg... :) Min sambo/barnets far är inte heller särskilt stor med sina 175 cm och 70 kg, men DET tar de ingen hänsyn till alls! Åh, vad skönt! Jag har nyss varit på BVC och var bara tvungen att skriva av mig... :) I vilket fall så ska vi på ännu en utredning om en månad... suckar*
Svar på tråden: Gud vad less jag blir på alla...

Håller med dig!
Skrivet av waWa
Vad de kan tjafsa. Min dotter skulle de också testa allergier och en massa på. Jag sa ifrån för hon var precis som din son frisk go och glad. Inga magproblem eller annat. Hon var bara 87 cm lång och vägde 10.800 gr vid 2 års ålder. Så din son låter väl helt OK tycker jag. Min dotter är idag 8 år och mår prima trots att jag inte lyssnade på BVC. Extra smör och grädde har det väl varit när hon var mindre. Men inget hjälper, hon föjer sin kurva punkt slut. Visst vore det skönt om hon hade nåt till kg. för det blir så jobbigt när hon är sjuk och äter dåligt eller har sina peta i maten perioder. Jag och min man är 171cm/83 kg, 177cm/84 kg. Vi var båda tunnisar som barn. Lyssna du till din intution så länge killen är frisk och följer sin kurva och inte står still.

Försök att inte bry dig.
Skrivet av Lena_O
Men det är inte lätt att låta bli, jag vet det. Själv har jag knappt haft en aning om varken längd, vikt eller storlek på mina döttrar, för jag har alltid gått efter hur dom mår. (Om BVC bara vetat, så många "fel" jag har gjort. Men jag har två friska och välmående döttrar.) Men ibland har dom hängt upp sig på kurvor hit och dit. Nu senast så säger skolsköterskan (ja, kurvorna följer med barnen...) att 11-åringen kommer att bli längre än sin mamma, för hon har så stora fötter (39) och har skjutit iväg på längden (är kortare än kompisarna). Jag har 42 i skostorlek och är 165. Inte blev jag lång? Syrran, som är 155 var längst i sin klass i 5:an. Inte blev hon lång (fast hon har små fötter...). Jag vet att jag inte kommer att få några flaggstänger till barn, för dom har ingen att brås på. (Pappan är 173 lång...kort). Det är så synd när dom på BVC ska skrämma upp ändå oroliga föräldrar. Det gör att man inte går dit till slut. Nä, gå efter din egen intuition. Du som förälder känner ditt barn bäst!


Ja herre du milde vad de kan tjata!
Skrivet av Superwoman
Själv tillhör jag en familj där alla är av storlek större (inte överviktiga men långa, breda och starka) och växer klart tidigt. När jag var i mellanstadieåldern var skolsköterskan MYCKET angelägen om att jag skulle behandlas med hormon för att sluta växa. Annars skulle jag ha blivit bortemot 190 cm lång. Jo, visst. Mina föräldrar vägrade och jag är numera 176 cm lång (inte någon jätte direkt, alltså!). Precis som mina föräldrar visste att jag skulle göra, så slutade jag växa några år före mina jämnåriga, som de flesta i släkten. Min bror "borde" enligt läkarna ha fått en bit av underkäken bortopererad eftersom hans underkäke annars skulle bli oproportionerligt stor efter puberteten. Återigen vägrade mina föräldrar. Min bror är i dag 2 meter lång och mycket stilig och underkäken är helt proportionerlig med resten av honom :-) Visst är det bra att de håller koll men ibland tycker jag att hälsovården mer verkar skrämma upp folk än lugna dem. Man får ju hålla i minnet att de flesta människor växer upp och blir friska och "normala" och att alla inte SKA se likadana ut - en del är gjorda för att vara små och andra för att vara stora! Huvudsaken är ju att man mår bra. Men jag måste säga att du är otroligt stark som klarar av att se hur bra din son mår trots allt tjat om hans storlek! Det är så lätt att bli nojig när det gäller ens barn och deras tillväxt! Kram och och lycka till med utredandet...

Håller med om att mätandet kan bli hysteriskt
Skrivet av kua
Med första barnet lyckades BVC skrämma upp mig ordentligt när dom tyckte att sonen runt halvårs ålder hade alldeles för stort huvud. När jag frågade vad det kunde vara räknade dom upp alla skrämmande möjligheter från vattenskalle och vidare! Och det om ett alldeles normalutvecklat barn. Vi fick remiss till barnläkaen som tack och lov var en erfaren äldre man. Han mätte inte ens bebins huvud utan tittade bara på mig och pappan och sa -Äh, det är ärftligt! :-) Sonens huvud gick över kurvan i några månader till men planade sen ut till normalvärdet. Även vid nästa barn mätte BVC för många centimetrar och ville skicka oss till barnkliniken, men då vägrade jag!

Så olika det kan vara
Skrivet av Åsa m A-99 och E-02
JAg har alltid haft problem tvärtom. Trots att min stora pojk stått still i växt, rasat på alla kurvor sovit dåligt på nätter etc. Så har jag fått kämpa som en blå för att få honom utredd. Första gången tog det från 3 mån till 11m innan mjölkallergin som vi misstänkte utreddes genom pricktest och givetvis bekräftades. Att gå med allergi som ger oerhörda magsmärtor i 8M med ständiga uppmaningar att ge mjölk från BVC är så här i efterhand terror. Andra gången tog det ca ½år innan vi fick typ 2 astma konstaterat.... Nä jag tycker det är bra att de "över" mäter. Det gör att de faktiskt hittar de sjuka barnen. Hellre att föräldrar till friska barn oroas eller att friska barn får gå på provtagning i onödan än att sjuka barn ska lida i månader i sträck!!! Kan faktiskt inte alls förstå er. Vet inte hur ni resonerar när ni upplever det över noggrannt ni har ju knappast påverkats. I värsta fall har ni fått gå på provtagning som är 1-5dagar av hela livet medan min pojk har påverkats för resten av hela sitt liv.


Jag kan förstå er båda två.
Skrivet av Superwoman
Ert bemötande från BVC har ju varit två extremvarianter och jag tycker ingen av dem låter bra. Ert barn har uppenbarligen inte mått bra och ni som föräldrar har velat få hjälp från BVC. Självklart borde ni då ha fått den hjälpen utan att behöva strida för det eller vänta så länge. Det är riktigt dåligt av BVC. Men å andra sidan så förstår jag inte riktigt varför ni framhärdade i 8 månader med att ge er son mjölk fast han fick ont i magen och ni redan från början misstänkte mjölken. Det är väl inte bara BVC\'s ansvar utan man måste göra det man själv tror är rätt som förälder! Båda mina barn har haft sömnsvårigheter och dålig viktuppgång och varit skrikiga periodvis och självklart uteslöt jag all komjölk för att se om det kunde vara boven. Det är ju faktiskt en ganska vanlig allergi/överkänslighet. Nu var det inte så utan det var andra faktorer som låg bakom, men inte sjutton måste man väl ha BVC\'s godkännande för att utesluta sånt som man tror att barnen blir sjuka av?! Men Arga mamman har ju ett barn som mår BRA - då är det antagligen inte så jätteroligt att hela tiden få höra av BVC att det säkert är något fel på hennes barn. Hittills har de ju vad jag förstod inte hittat något fel på pojken och inte lyckats göra något åt det som de uppfattar som problem, utan de har bara lyckats göra föräldrarna oroliga. De har ju inte alls bara påverkats några dagar som du säger utan sånt här biter sig ju fast. Klart att man oroar sig som förälder. Själv har jag oftast fått ett bra bemötande från BVC med mina barn och jag tycker att det är synd att BVC på en del håll inte riktigt verkar kunna sätta sig in i föräldrarnas (eller barnens!) situation.

Vi uteslöt
Skrivet av Åsa m A-99 och E-02
givetvis mjölken. Men då han inte gick upp i vikt som han skulle och vi inte fick nutramigen etc så propsade BVC på att vi skulle försöka om och om igen. Det gjorde vi inte utan jag ammade sålänge det gick och sedan fick vi köpa nutra själva för 13kr flaskan.

Vänta nu...
Skrivet av Arga mamma som inte är så arg nu...
Det är inte jobbigt att de kontrollerar att min son är frisk! Det jobbiga finns i två aspekter. Dels är det att de ifrågasätter mig som förälder, vårat sätt att leva, våra matvanor, men framför allt att de MISSTROR en! Efter varenda längd- och viktmätning samt samtal har jag storgråtit när jag kommit hem (i alla fall i början)... Och det handlar inte om några få gånger, utan 1 gg/veckan första 6 månaderna, och fortfarande 1 gg/månaden. För det andra så gör ju BM en extremt orolig! Hur mycket jag än ser att han mår bra, så tror man ju (framför allt som förstagångsförälder) att det BM säger är SANNING. Sedan tycker jag att du inte kan säga att vi har motsatta problem, snarare tvärt om: vi har ju haft exakt samma problem! Nämligen att INGEN LYSSNAR PÅ EN, trots att man faktiskt är barnets förälder och lever med han/hon till 100%.


Helt sant
Skrivet av Åsa m A-99 och E-02
att vi egentligen haft samma problem. Å jag förstår att det är frustrerande att ifrågasättas (det är ju precis det vi oxå gjorts hela tiden) men tror inte ditt barn påverkats på samma sätt som ett barn vars sjukdom missas. Självklart skulle BVC lyssna mer men samtidigt tycker jag fortfarande det är bra att de har kurvorna så att sjuka barn hittas.

Bygg på dig lite självförtroende...
Skrivet av Mamma J
...så kan du le när du går från BVC och inse att det faktiskt är DU som veta att detta med vikten för er skull INTE är något problem... Om du nu vet att det inte är farligt-så ta inte åt dig så in i norden. Visst måste BM få fråga och undra - kanske också ibland ifrågasätta-men om man inte har något att dölja-så är det ju bara att svara... Svårt jag vet-jag har också suttit och lidit på BVC och dessutom bytt vårdcentral för mina barn-men jag vet också att mycket sitter i det egna självförtroendet...tyvärr...

Jag blir så förvånad!
Skrivet av Mega
Min lilla skrutta är EN METER lång och väger 11 kilo! Ingen har någonsin kommenterat hennes vikt på BVC och då har vi ändå avverkat 3 st sköterskor. (som förövrigt inte är barnmorskor, utan sjuksköterskor) Skit i deras kurvnoja, du behöver ju inte gå dit med honom särskilt ofta längre!


Suck!!!
Skrivet av Åsa med Aron och Ruben
Att aldrig BVC lär sig. Blev nästan sjuk av oro när magsjukan gick i julas då min son skulle vägas i januari. Min man gjorde t o m special mat till Aron och BVC ifrågasätter ifall han får tillräckligt att äta.

Vi har med en liten...
Skrivet av Annica
..kille - vid 2 år o 2 mån vägde han 10,9 och var 86 lång. Han var iof rätt liten när han föddes (fullgången 37+4) vägde bara 2,3 kg. Varken BVC eller läkare på barnkliniken har reagerat över hans vikt eller längd. Han har haft lite bekymmer med sin mage så vi har testat att utesluta mjölk men jag har inte kunnat säga att han blivit varken bätte eller sämre. Nu är han snart 3 år och det är väl dax för nytt BVC besök. Vägde honom hemma o han väger 11,6 kg (vägde 12,4 för en månad sen på barnklin) efter en bantningskur på 5 dagars maginfluensa.... Konstigt med så många utredningar då ni är små och han verkar vara ett piggt och normalt barn. Så olika det kan vara...

Gud vad less jag blir på alla...

Håller med dig!

Försök att inte bry dig.

Ja herre du milde vad de kan tjata!

Håller med om att mätandet kan bli hysteriskt

Så olika det kan vara

Jag kan förstå er båda två.

Vi uteslöt

Vänta nu...

Helt sant

Bygg på dig lite självförtroende...

Jag blir så förvånad!

Suck!!!

Vi har med en liten...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information