Vad säger man?

Vad säger man?
Skrivet av	mamma Mu
Hej, har läst lite här..nu undrar jag: hur säger man till sin dotter att hon INTE kan äta onyttigt som hon gör...har försökt lite fint, då fräser hon åt mig: jaha du tycker jag är fet? vet du inte att det är farligt för barn att banta?? osv..hennes kompisar äter lika men ÄR SÅ SMALA, min dotter är rund hela hon (mest i ansiktet, dubbelhaka) älskar ju henne och vill väl. Hon är ledsen när hon inte kommer i kläder och så..hon är ca 1.43 och väger ca 53kg. Har kommit på att hon väger sig i smyg + hittar jag godis papper i hennes rum, detta gör mig galen..hon rör sig, är inte lat, men avskyr gympan i skolan. Snälla har ni något tips? svårt, vi älskar ju mat hela familjen...hm..
Svar på tråden: Vad säger man?

man får förklara
Skrivet av maria65a
Man får förklara att människor är olika, att hon har oturen att tillhöra dom som inte kan äta obegränsat med nyttigheter för hälsans skull. Sen så får man lära ungarna att det inte handlar om bantning att avstå från onyttigheter. Det är stor skillnad på att skippa godis och att äta Nutilett! Det är lika farligt att låta ungarna äta fel och det tycker jag visst att man kan tala om för barnen -n blir inte anorektiker av att föräldrarna försöker äta nyttigare hemma. Mina ungar kör oxå med det argumentet när dom inte får baka mitt i veckan... Som förälder kan man knappast hindra ungarna från att äta vad dom vill när dom är borta men hemma så får man se till att hela familjen äter sunt och att det inte finns onyttigheter hmma i skåpen. Kanske kan man återgå till att äta onyttigt en dag i veckan men aldrig annars? Det behöver inte heller vara likhetstecken mellan god mat och fet/söt mat! Hemma hos oss där bara far har problem med vikten finns aldrig bakverk, sötsaker, läsk, saft eller godis till vardags trots att ungarna är bygda som metrevar. Men det finns alltid massor av frukt att äta av. Till helgen köper jag det dom vill ha men annars så struntar jag i att dom gnäller och tjatar om att det "aldrig finns något gott hemma" Vad gäller rörelse (jag förstår att hon inte gillar skolgympan, vem gjorde det???) Så kanske ni kan göra något tillsammans om kvällarna? promenera? Jogga? Stavgå? Köra efter någon träningsvideo? Ja, det var mina tankar kring detta fast det är lätt för mig att säga eftersom jag inte har problem med ungarna bara med maken och tidigare med min egen vikt. Mina ungar ska inte få lika dåliga matvanor som jag hade i deras ålder!

Oj, det blev fel!
Skrivet av maria65a
"Obegränsat av onyttigheter" ska det ju givetvis stå korkad


Samma här
Skrivet av Gillen
Hej mamma Mu! Här har vi samma problem, med vår 10-åring. Rund och hungrig. Jag försöker så jag blir grön att äta vettig mat här hemma, och kompisarna säger ofta "Varför äter ni aldrig vanlig mat här" (dvs pizza, hamburgare och annat smask). De (grannbarnen) kan äta precis vad som helst, verkar det som, men är hur smala som helst. Sen kommer vår egen 10-åring till någon annan, där det bjuds på glass, och då äter hon för allt vad hon är värd och alla mina försök här hemma känns förgäves. Häromdagen var det avslutning på en klubb hon är med i och då, sa hon, åt hon 8 muffins (!), 3 korvar och massor av kakor. Hur man bara som vuxen kan låta en rätt rund unge sätta i sig så kan jag inte förstå. Denna gång kunde jag inte hålla mig från att påpeka för henne att hon skulle se upp med vikten! Vi är alla i familjen så förtjusta i mat, och inte särskilt sportiga heller. Ibland grips jag närmast av panik och vet inte hur jag ska hantera detta. Hej från

Tack för svar!!!
Skrivet av mamma Mu
Tack Maria och Gillen för era svar...håller mig anonym här efersom jag inte är det på andra forum. Maria, jag försöker att vi ska äta rätt, men hur lätt är det? vi gillar allt i familjen..ofta äter jag när hon inte är hemma, känns fruktansvärt. Men och andra sidan så äter hon "jättegott" när hon är hos pappa, farmor och kompisar då jag inte kan styra det...8 muffins och 3 korvar, och kakor...puh, ja det skulle kunnat vara min dotter. Nyss berättade hon att en pojke i klassen sa igår - vad tjock du är, hon var tårögd när hon berättade, inte roligt. Jag sa inte - nej, men det är du ju inte. Utan - det var inte snällt, du skulle sagt det till honom - det var inte snällt sagt (då skulle han skämmas. Vi är inte heller en sportig familj, svårt att hjälpa henne med det, vi har en alldeles nyfödd bebis hemma nu också, så jag promenerar när hon är i skolan. Men hon cyklar till och från skolan 3 km, på vintern går hon, det är räddningen. Gissa vad jag väger sa hon nyss. 50 sa jag, neeej, 45 sa hon. Jag vet att det är lögn, det är det jag tycker är drygt..kram på er/mamma

Prata med övriga familjemedlemmar!
Skrivet av maria65a
Har du snackat med pappa och farmor? Det brukar vara en svår bit (och man blir måttligt populär...) eftersom mat är så kopplat till belöningar i vårt sociala liv men dom måste oxå ta sitt ansvar för den lilla flickan. Barn är så grymma mot varandra i den åldern, stackars lilla tjej! Ok, att ni inte är så sportiga men en till promenad när hon kommer från skolan kanske skulle vara något, kan du inte säga att det är för att du behöver komma ut med babyn lite och vill ha sällskap så blir det inte så fokuserat på henne? Vad gäller maten så gjorde en väninna till mig (med samma problem som du) så här: Till alla måltider serverades olika grönsaker i skålar som en liten buffé, allt vitt i matväg byttes ut mot fullkornsvarianter, tex vanligt ris blev råris, pasta blev fullkornspasta, pommesfrites blev egentillverkade klyftpotatisar, läsk försvann, saft byttes ut mot Fun light (endast om helgerna), barnen fick frukt så snart dom kom hem från skolan. Det gjordes upp godislöften med belöning om dom lyckades, feta pålägg byttes ut mot smala tex rökt skinka och magra ostsorter, mjölken blev minimjölk, gräddsåser försvann för att bara finnas eventuellt om lördagarna. Chips blev popcorn, vitt bröd byttes succesivt ut mot grövre sorter osv osv. I dag ca två år senare är hennes 13 åriga dotter 164 lång och väger 52 kg istället för att som 11 åring väga nästan lika mycket. Tjejen har inte bantat men _hela_ familjen har ändrat sina vanor - för allas skull. Ingen smygäter något och alla mår bättre. Det tar tid och det är jobbigt att förändra en hel livsstil men det brukar löna sig. Skickar massor av styrkekramar till dig och din dotter!


goda vanor
Skrivet av Gillen
Hej igen! Suck, MAria65a, precis som din väninna GÖR vi. Men det tycks inte hjälpa på oss, och framför allt inte på 10-åringen eftersom det finns så mycket gott att hitta i andra familjer, på fritis etc. Jag har pratat med kompisarnas mammor, men det verkar som om dom inte har samma mått som jag - att äta glass varje dag är för som ingen överdrift alls, utan helt OK även om man ska hålla igen. JAg drar mig för att be dem att inte bjuda på nånting när vår dotter är där, eftersom det lätt blir att kompisarna tycker att det är trist med henne, för då får man inte äta nåt gott (så är det ju redan här hemma). Usch ja!

Kramis till er
Skrivet av mamma Mu
Hejsan, vi gör precis det du skriver...vi dricker fun light hela dagarna fniss. har pratat med pappan och farmor, de säger bara ja,ja, och eftersom hon inte är där så ofta 2-4 dagar/månaden så vill de göra massa gott. Glömde tala om att hon promenerar och springer med hundar som är hennes intresse, alltså hon är inte lat. Men tror hon trycker i sig "gotta" så fort inte jag är med. Hon kan berätta att hon varit med kompisen och hälsat på hennes mormor och där fick de äta hur många glassar de ville och bullar osv, sån snäll mormor...vad säger man? jag sa - åt du fler än en glass? - nej, sa hon..men vad vet man. Helst vill jag inte att många ska läsa detta, om ni har lust att lämna vanlig e-post adress kan vi skriva mer..om ni vill alltså. Ha det gott, trevlig helg! kramis

Vad säger man?

man får förklara

Oj, det blev fel!

Samma här

Tack för svar!!!

Prata med övriga familjemedlemmar!

goda vanor

Kramis till er

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information