Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Blev så snopen.

Skrivet av orolig mamma
Var just på fyraårs koll med sonen, längd nu är 107, vikt 19,5 (med kläder)
Enligt deras kurvor var han precis "lagom"
Även när man tittar på honom så skulle man inte beskriva honom som nåt annat än just......lagom.
Han är varken smal eller knubbig.
Är väldigt lik sina jämnåriga kompisar i kroppen.
Men igår skulle han sova över hos sin farmor och under kvällen hade han badat i badkaret, idag säger hon till mej "Ja han är ju absolut inte smal"!!!!!
Sonen har inte ens någon liten mage som putar ut så jag vet inte alls vad hon menade.

Detta är så viktigt för mej för jag har själv haft stora problem med övervikt och det är min största fasa att sonen ska få samma problem.

Sonen äter bra och äter väldigt mycket frukt och grönsaker, inte mycket godis (jag har den stora turen att han inte tycker så mycket om godis, han tar hellre ett äpple...)
Han dricker nästan enbart vatten eller mjölk, väldigt sällan läsk eller saft (kanske något glas i veckan)
Han äter alltid hemlagad husmanskost och han äter fullt normal mängd.
Framför allt är detta en mycket aktiv kille och han rör på sej MYCKET, både genom och lek och dessutom är han med på promenad med hundarna flera gånger per dag.

Jag har aldrig oroat mej för hans vikt men svärmors kommentar gnager i mej.
Jag VET att han är normalviktig men jag kan inte sluta tänka på hennes ord.
Svar på tråden: Blev så snopen.

Sluta tänk

Skrivet av  maria65a
Sluta genast med dom tankarna! Du har varit på BVC och vägt honom och du tycker själv att han ser lagom ut så då kan du lägga den tanklösa kvinnans (uttrycker mig vänligt nu...) ord bakom dig. Frågan är egentligen vad det är för fel på henne?
 

Men du...

Skrivet av  Jessika
inte skall du bry dig om vad hon säger!!!

Dessutom kan det ju vara så att hon inte har så stor erfarenhet av barn, och barn har ju faktiskt blivit större sedan "hennes tid"... Din man kanske var smal som barn?

Min pojk vägde 24,5 på 4-årskollen, kan jag ju tillägga! (Iofs längre än din son, och bastant byggd)

Vad roligt att du har "lyckats" så bra med din son - perfekta mat- och rörelsevanor! (om det nu finns några mönsterbarn...) Din största uppgift är ju att inte överföra din oro över mat och vikt på honom, och det är ju jättetråkigt att en tanklös svärmor skulle ställa till det för dig! *kram*
 

Var det elakt sagt?

Skrivet av  Emma med Tova
Själva kommentaren isig behöver inte alls tyda på att hon tycker att han är tjock bara inte helt smal. Det är svårt att för oss som inte var med under samtalet att säga vad hon menade med det hon sa. Ärligt tror jag att din egna bakgrund med problem med vikten gör att du tolkar det negativt.

Själv har jag en dotter som snart är 3 år och väger drygt 11 kg till sina 90 cm, enligt tabeller är hon definitivt inte tjock utan snarare åt det smala hållet på gränsen till underviktiga. Hon har fått den kommentaren att hon i varje fall inte är smal. Hon är nämligen som din pojke nämligen helt perfekt. Även om min dotter är en lågviktare så har lite mage och lite knubbiga lår och ser definitivt inte underviktig ut. Hon är bara som sin pappa liten i vikten. Han har bmi 15 och de flesta gissar att han väger ca 10 kg mer än vad vågen visar. På bvc har de som tur är sett till allmäntillståndet och hur min dotter ser ut. Hon är pigg och matglad och mycket rörlig och aktiv. En av dem haar tyckt att hon ser mycket välmående ut och sen blivit mycket konfunderad av vågen som visar så lite.

Om din svärmor hade sagt att din son inte var tjock hur hade du tolkat det? Att han var underviktig? Att han är normal men inte tjock? Hoppas att du kan glömma din svärmors kommentar, det är inte ens säkert att hon själv kommer ihåg att hon sagt det. Om du vill så fråga om hon tycker att han är tjock för att hon sa så. Jag tror faktiskt inte hon menade så mycket med orden utan att han är en frisk pojke. Vet att man lätt tar åt sig vissa kommentarer. Fick från min svärmor en i mitt tycke bra mycket hemskare kommentar när dottern var liten. Tova blev som en liten michelingubbe i början och vi fick då höra av svärmor att hon skulle behöva banta, vi skulle inte ge henne så mycket mat och då var hon 2 månader. Den kommentaren bet på mig som också har haft problem med vikten i stora delar av mitt liv. Jag valde att vara tyst mot mion svärmor men önskar idag att jag sagt åt henne på skarpen eller åtminstonde frågat vad hon menade. Jag hoppas att din svärmors kommentar inte var illa menad och att din son inte hörde det. Själv fick jag som normalviktig 3-åring höra av min mormor att den magen ska vi se till att bli av med under sommaren. Hon tittade på mig när jag kom upp till dem och sa något i still med att den magen måste vi se till att försvinner. Än idag kommer jag ihåg känslan jag fick av att inte duga till som jag var.

Din son är normal och det du ska göra är att få din son att trivas med sin kropp så att sådana kommentarer inte fastnar utan rinner av. Jag hoppas att din svärmor inte menade att vara elak med sina ord.
 

TACK alla tre!!!

Skrivet av  orolig mamma
Det är nog så att jag är väldigt överkänslig när det kommer till detta.
Jag ska sluta störa mej på den kommentaren nu. :-)
 

Ta inte åt dig!

Skrivet av  Ambiente
Av klumpiga kommentarer,, det sårar och sår tankar som man kanske inte ens haft.

SE på din son och han är ju säkerligen FIN oavsett om han skulle vara smal, normal, eller knubbig.... goda matvanor och att han rör sig tycker jag låter som en sund och frisk pojke.
Min flicka är oxå knubbig och precis som din pojke inte särskilt glad för sötsaker el. snacks och dyl. men äter gärna mat istället.
Hon är oxå väldigt aktiv och även om hon är lite mulligare än "normal" barnen ( VAD DET NU INNEBÄR ATT VARA NORMAL????) så är hon perfekt i mina ögon och enligt barnläkaren så ska vi inte "bekymra" oss om det för troligen växer det bort och hon har alltid varit lite tyngre men hon är inte alls tjock för det ( bild finns att se i infot)
 

Hoppas hon inte

Skrivet av  P
kläckte ur sig nåt till din son.
Jag fick hela min uppväxt höra: ja,du är inte smal. Du är för rund. Du äter som en häst.
Det är inte kul.
Å barn tar ju åt sig sånt mer än man anar.
Jag har sagt till mina föräldrar å svärföräldrarna att hålla klaffen =)
Nu är båda mina "normala" trots rundis-tendenser. Stora tjejjan är en pinne tom...lillan äter som hon alltid gjort, lite yoggi,lite vitt bröd,lite sånt man INTE ska äta...trots det har hon blivit smalare å inte rundare...precis som syrran sin...*ler*
Kram
 

Har en treåring...

Skrivet av  jess
eller 3½ är han faktiskt :) och han är 105 cm och väger mellan 18 och 20 - lite olika beroende på dagsform och sjukdom å sådär. Jag är oxå trött på alla som tycker han är så "stor". Det tog ett tag innan jag förstod att de menade "tjock". Han är inte tjock nå´nstans utan en otroligt aktiv liten skrutt med otroliga muskler som även hans far är avis på :) Han är igång jämt och det kräver mat men även hos oss med betoning på balaserad kost men det gäller hela familjen. Skit i svärmor!!
 

Va

Skrivet av  Emma med Tova
Blev lite förvånad nu. Jag vet att min dotter är ganska liten för sin ålder det märks speciellt när vi träffar 2 andra barn som är lika gamla (blir 3 i februari nästa år) Dessa pojkar är istället stora för sin ålder ca 1 meter (ej under) och de väger ca 18 kg. De är ju inte tjocka! Men visst händer det när vi ses att man säger att de är stora (för sin ålder och i förhållande till min dotter (90cm, drygt 11 kg). Jag hoppas verkligen inte att deras föräldrar (två olika föräldrarpar) inte har uppfattat det som att vi tycker att de är tjocka för det är de inte och det har vi inte menat med stora.

Båda föräldrarparen vet att deras pojkar lätt blir tagna för äldre än vad de är pga av sin storlek, jag tror att de flesta som säger att ett barn är stort menar att det är större än vad som är vanligt vid den åldern i varje fall hoppas jag det.

Ska genast prata med mina vänder så att de inte tror att jag tycker att deras barn skulle vara tjocka, vill inte att något ska komma emellan oss bara för att man menar olika med en sak man säger.

Låter som din son är helt normal, tycker vi ska ha tolerans mot att barn kan se olika ut och även vuxna.
 

Artiklar från Familjeliv