Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ett har gått

Skrivet av Karin, Linus mamma
Nu fyller Linus snart ett år och jag tittar ganska mycket i backspegeln. Han är en kille med stor tur, han mår famntastiskt bra och shunten fungerar super! Men vilket år... S
ka börja jobba i januari och lämna över till Linus pappa. Känns jättejobbigt att börja jobba igen. Jag känner mig lite lurad på gullegullet i början och känner att jag har så mycket jag vill ta igen med Linus. Min oro och all chock i början gjorde att det tog lång tid att börja njuta.
Känner någon igen sig?

Var på kontroll härom veckan på neuro. Allt var bra men shunten hade ställt om sig själv. Tydligen kan det hända med läkaren visste inte varför. Vi hade inte märkt något på Linus. Har någon varit med om att det ändrat läge på egen hand? Känns lite läskigt.
Svar på tråden: Ett har gått

Hej

Skrivet av  Jessica
Visst känner man att det är mycket tid som man vill ta igen.
Jag känner att jag missade bebistiden. Fast det var ju egentligen bara den första månaden som vi inte var hemma. Ändå så känns det på något sätt som om jag inte tog hand om Ludde när han var pytteliten.
På Neo tar man ju inte hand om sitt barn på samma sätt, man går inte och bär på barnet och man kan inte plocka upp sin lilla bebis när man vill, man kan inte gulla.
All oro gjorde ibland i början att man inte hann med att njuta av sitt barn, det fanns så mycket att tänka på och det var så mycket som hände. För oss var det efter att vi kommit hem från Neo minst 2 läkarbesök i veckan 5 mil hemifrån och 1 besök på BVC. Hela tiden blev man påmind om allt det "sjuka", man kollade efter symtom och höll på.
Jag gjorde amningen till en nästan helig ritual. Det började redan på Neo när jag pumpade. Jag bestämde mig för att aldrig grina när jag gav mitt barn mat, det skulle inte få komma några tårar i bröstmjölken. Under amningen skulle jag bara njuta av mitt barn och inte tänka på allt det hemska. Det funkade jättebra det här. Vi ammade tills Ludde var 10 månader, då ville vi sluta båda två. Och då behövdes ju inte längre någon sådan ritual för att hinna njuta.

Jag har tagit ledigt från mitt jobb tom den 1 januari till att börja med, men jag ska snart ringa till chefen och säga att jag inte ska börja än. Jag måste bara räkna lite på hur länge jag kan vara hemma. Under första året tog jag inte ut någon fp så jag har nog många dagar kvar hoppas jag. Bara tanken på att lämna bort Ludde till dagis är för mycket, jag vill ju vara hemma med honom länge till :)
 

Tack för svaret

Skrivet av  Karin, Linus mamma
Linus är mitt andra barn och även om jag älskar storebror ofantligt mycket är bandet till Linus annorlunda. Önskar att jag inte behövde börja jobba men Linus pappa skall vara hemma från januari till augusti så det är nog värt det. Kanske kan jag släppa lite på kontrollen till honom då, för mín egen skull.
Jag ammar fortfarande och ska nog göra så tills jag börjar jobba (Linus är då 15 mån) om L. vill, det känns som ett sätt att stärka både honom och mig. När Linus börjar på dagis blir det deltid för min del, förhoppningsvis i många år!