Ny här...vill fråga er...

Ny här...vill fråga er...
Skrivet av	Sarah
Jag är ny här hos er och jag har en del frågor. Jag lever i en styvfamilj med en styvson på lite mer än sex år och en son tillsammans med min sambo på sex månader. Vi har, liksom mamman till pojken, problem med pojkens ätande. Anledningen till att jag inte skriver matvanor beror på att han i stort sätt äter allt som kanske inte normalt barn äter. I Julas tex smakade han lutfisk för första gången och verkligen älskade det. Men problemet är att han inte äter när maten står på bordet utan håller på med allt annat. Han sjunger och pratar i det oändliga, fiser, rapar och håller på i ett. Han glömmer liksom helt av att äta. Som i dag hade vi fisk soppa, vilket han älskar, men det går inte att äta på en normal tid. En ärta där, tre gånger delas en potatis som jag redan tärnat i småbitar. Det tar en evighet för honom att äta upp. Vi tycker alla detta är frustrerande eftersom han är rätt mager och faktiskt går i skolan. Visst måste han väl äta? Vi har försökt med allt från tjat till en kort tillsägelse innan maten och sen tysnad, att ta bort maten när vi är klara och att låta han sitta kvar tills han är färdig. Inget funkar och det tär på oss alla. Det är inte längre trevligt att sätta sig till bords och umgås hela familjen. Vi fasar för samlade måltider och vi börjar mer och mer äta för oss själva så vi slipper få denna stund förstörd av stress och irritation. Nu är inte detta en period, då hade vi inte brytt oss om det, utan han har hållt på så här i alla sex år han levt. Dessutom sitter han och lär min son att fjanta vid matbordet. Han tittar på honom och gör grimaser och får honom till att skratta. När min son "kör bil" med läpparna, vilket jag vill lära honom att inte göra, gör min ss detsamma. Trots att vi säger till honom att sluta och istället konsentrera sig på sin egen mat så fortsätter han. Då blir det ett irritationsmoment och vi blir till slut förbannade och han får gå från bordet. Min styvson tycks tro att vid måltiderna ska man leka och fjanta. Men vi anser att det kan man göra sen, efter maten. Likadant hos mamman sitter han och fjantar och härom dagen satt han och fes och rapade och fick då efter tre tillsägelser gå från bordet. Dessutom fick han lägga sig en timme tidigare pga av ytterliggare andra saker. Han blev så klart sur, men inget händer. Han fortsätter hela tiden... Nu sitter han på sitt rum efter en väldigt tråkig måltid med både fjantande, sång, rapande och försök till att lära min son samma skit. Vad gör vi fel? Kan vi ändra på nåt? Vad har ni för råd att ge oss? Snälla, hjälp oss. Vi vill ha det trevligt när vi äter och slippa dessa bråk. Kram så länge ;-)
Svar på tråden: Ny här...vill fråga er...

lästips
Skrivet av maria65a
Denna bok har varit ovärderlig för oss när det handlar om måltiderna här hemma, klart läsvärd! http://www.famratt.com/bok/bocker/2001/familj_juu_j_01.htm

Lästips 2
Skrivet av Nissan
Den här boken hjälpte oss väldigt mycket när min pojke vägrade mat: Jesper Juuls "Nu ska vi äta". Finns bl.a. på Bokus.


Hej! långt
Skrivet av Ida m. Axel001111 & Kalle020812
Mina barn är mindre än din styvson (1.5 resp. 3 år) men jag försöker att svara ändå. Vi accepterar INTE att treåringen sjunger eller pratar högt, leker, pruttar osv vid matbordet. Vi säger åt honom och envisas han så säger vi åt honom att han får gå från bordet. Vid matbordet äter man fint (så fint man kan med tanke på åldern) och pratar som folk. Man äter upp sin mat inom rimlig tid, annars dukas den av. (självklart rycker vi inte undan tallriken från ett barn som äter men när det blir mer kladd eller lek än ätande så betraktar vi måltiden som avslutad). Vi väntar inte tills vi blir "förbannade" som du skriver. Om barnen inte beter sig som folk så får de gå från bordet på en gång. Inte som något straff för att vi är arga på dem utan för att vi vill äta i lugn och ro. Inte ens vår ettåring får t.ex. sitta och spotta eller skrika vid matbordet. Om han gör det så får han gå från bordet (han gör ju inte så om han är hungrig). Det låter ju som om det har gått troll alldeles i era måltider. Säkert tycker din styvson att det är precis lika jobbigt som ni. För hans skull om inte annat (han är ju den ständiga "syndabocken" nu och det mår han naturligtvis inte bra av) tycker jag att ni ska ta tag i det hela och sätta gränser för hur samvaron kring matbordet ska se ut. Jag tror att den viktigaste faktorn för att få barn att äta bra är att det är trevligt vid matbordet. Med ett rapande, pruttande, provocerande barn och arga frustrerade föräldrar så blir det inget vidare trevligt. Då får ni som föräldrar gå in och markera att det här är inte acceptabelt. Jag tycker att han ska få EN tillsägelse och sen gå från bordet. Inget tjat, inget skäll, inget tjafs, inget straff. Att straffa barn med att t.ex. låta dem gå och lägga sig en timme tidigare tycker jag bara låter dumt. För det första så ska väl inte sömnen vara något straff? Att sova är nödvändigt, skönt och nyttigt. Det är ganska dumt att göra det till ett straff. På det viset får man barn som inte vill sova fast de behöver det. För det andra behövs det ju inga straff för att få barnen att t.ex. bete sig som folk vid bordet. Barn är ju inte dumma! Om man är konsekvent på att så fort barnet beter sig oacceptabelt så får det gå från bordet, så kommer barnet snart att lära sig att det är dumt att bråka vid matbordet för då får man ingen mat. Att han är mager är inte något bra skäl att låta honom bete sig hur som helst vid måltiderna. På sikt kommer han att äta bättre om måltiderna blir trevligare. Det blir de inte så länge han får bete sig så här. Rent konkret så skulle jag ha gjort så här: Försök att göra måltiden så trevlig som möjligt för er vuxna. Det är bra att duka fint, tända ljus, laga mat som ni tycker om osv och prata om hur gott det ska bli - markera att DU vill äta och att DU tycker att det ska bli gott. Prata inget om vad styvsonen tycker. Låtsas som om det är helt självklart att alla tycker att det är trevligt med mat. Vid matbordet beter ni vuxna er som om ni verkligen tycker att det är trevligt att sitta tillsammans och äta, att maten är jättegod osv. Så länge pojken beter sig som folk så gör ni ingen stor notis om hans ätande. Prata med honom ungefär som med vilken middagsgäst som helst. Kommentera inte hur mycket han äter (det gör ni väl knappast med gäster). När han sen börjar bete sig oacceptabelt (prutta, rapa, sjunga osv) så säger du vänligt åt honom att "prutta inte vid matbordet, det är inte vidare trevligt". Om han då tjafsar emot eller fortsätter så säger du lika vänligt: "om du ska prutta/rapa/sjunga så får du faktiskt gå från bordet. Har du ätit klart?" Om han då anser sig ha ätit klart så får han gå från bordet. Annars säger du ungefär att "vad roligt att du vill sitta kvar och äta lite mer! Så kan du leka med lillebror/gå in på toa och prutta/sjunga (eller vad han nu gjorde) när vi har ätit klart". Sätter han sen igång med sina olater igen så kör ni samma visa igen, vänligt men bestämt: "vill du gå från bordet? Nehej, då sitter du fint och äter som vi andra". Blir det helt hopplöst får ni helt enkelt bära honom från bordet, vänligt men bestämt. Försök att hela tiden bete er som att sonens beteende inte berör er särskilt (hur provocerade ni än blir - han VILL ju provocera och ju sämre han lyckas desto förr kommer han att ge upp). Prata lugnt om väder och vind, ät och drick i lugn och ro. Visa att samtidigt som ni inte tänker tolerera hans dumheter så blir ni inte speciellt upprörda. Om han inte vill äta utan hellre sitta på sitt rum och sjunga eller fisa så får han väl det då :-) Självklart kommer ni att känna er jätteelaka i början, för pojken kommer antagligen att bli rätt chockad av att förvisas från bordet om han hittills fått sitta och bete sig hur som helst! Men han kommer snabbt att lära sig att det gäller att bete sig som folk och äta i vettig takt, annars blir man utan! Och det är faktiskt inget som han tar skada av - tvärtom. Han behöver ju lugn och ro och matglädje lika mycket som ni. Se till att han får lämpliga mellanmål (frukt t.ex.) som är tillräckliga för att han ska klara blodsockernivån mellan målen (behövs säkert om han äter dåligt - ett barn som har för lågt blodsocker blir oftast odrägligt att ha att göra med och är inget kul vid matbordet alls). Men ge inte t.ex. mackor eller kakor mellan målen. Då blir han ju mätt på det och orkar kanske inte äta någon mat även om han vill.

Så har vi också gjort.
Skrivet av AnnaCarin
Att inte säga till en massa gånger. Pojken vet precis vilka reglerna är. Säg till i lugn och ro att han får gå ifrån bordet, för att han inte beter sig som det är sagt. Men ni borde komma överrens med pojkens mamma också, så att ni gör likadant. Annars får ni ett litet helvete. För han kommer inte att sluta utan att ni gör något åt det.

Bra sagt!
Skrivet av My
Jag har jobbat en del med barn med autism, asberger och DAMP/ADHD. Vi har haft mycket problem vid matbordet och för den delen i skolbänken osv. också. Det jag har lärt mig av erfarna väldigt duktiga pedagoger är just detta att säga till VÄNLIGT. Håller helt med Ida om taktiken du bör använda Sarah. Jobba hårt på att vara trevlig och vänlig men bestämd. Med den metoden känns det inte givande att provocera, och ni kommer mycket snabbare att nå era mål. I en klass som jag jobbade i hade vi väldiga problem med tjafs och bråk och tråkigheter vid matbordet. När klassen bytte skola, och därför också kök, blev situationen en helt annan. Skillnaden var maten. På den nya skolan var maten väldigt god, det fanns fin salladsbuffé och gott bröd. Plötsligt behövde man alls inte säga till - utan våra (ganska stökiga) barn åt koncentrerat. Kanske vore det bra att under denna nya fas av tillsägelser, tydliga gränser och nya regler ocskå satsa på att servera mat killen värkligen gillar. Åt minstonde till en början. Lycka till!


Lite tankar
Skrivet av Sus
Jag tror liksom de andra som svarat att ni måste vara tydliga o klara på vad som gäller o inte rubba er en millimeter från det. Äter han för mkt mellan målen? I länder med svält är det ingen som fiser när maten kommer fram, skulle jag tro... Kanske han äter mer än ni tror? Mår han dåligt på något sätt o försöker få uppmärksamhet på detta sätt? Är det en period i hans liv då han är extra känslig för saker omkring honom? Rekommenderar också Barnaboken av Anna Wahlgren. Läs o ta till dig det som du tror passar er familj.

Hej
Skrivet av Jämställd pappa
Först vill jag att du ändrar inställning i en sak. Du skriver han lär min son. Det är er son han lär och du är en viktig vuxen i hans liv också. Det är och kan vara strul med maten men någonstans måste man vara bestämd och tydlig. Han har en liten i familjen som är ny. Han får uppmärksamhet helt plötsligt även om det inte är possitiv så är han helt plötsligt i centrum. Tip av det konkreta slaget. Först visa honom uppmärksamhet på annan tid också, ingen mat eller frukt innan maten, drick vatten till maten och låt honom vara. Kan han inte sköta sig så åker han ifrån bordet. Det handlar inte om honom enbart utan om att alla skall äta mat tillsammans och kunna trivas. Varför inte gå åt andra hållet var tokig och ät helknäppt och förklara för honom att så kan man ju också äta men inte i vår familj.

En grabb med liknad problem
Skrivet av Molle
Min som är atistisk (nåja inte enligt mig)under vissa perioder var enda sättet att få honom lugn och att äta enligt pappan att han satt vid tv med vidion film. Så inte här hos oss, vi tollererar inget larv inget trasslande kan han inte sköta sig säger jag bara till att nu slutar du eller lämnar matbordet vi vill ha matro. Så nu sitter han med och äter tackar för sig när han är klar och går från bordet. (ofta sist) Rekomenderar ett familjeråd där ni (och mamman) talar om att i fortsättningen ska det vara lungt vid matbordet kan han inte klara det får han gå i från och äta efter övriga i familjen, men om han kan ställa upp på att äta i lugn och ro så är han välkommen att sitta med vid bordet. Inget godis inga kakor ingenting i snask väg om han inte ätit mat. Ingen möjlighet att se på tv använda dator eller liknade i stället för att äta. Duka trevlig, små prata och ha det mysigt även om han inte är med vid bordet spring inte och kolla honom utan se till att allt är avstängt och ev bort plockat innan ni sätter er ner.

Ny här...vill fråga er...

lästips

Lästips 2

Hej! långt

Så har vi också gjort.

Bra sagt!

Lite tankar

Hej

En grabb med liknad problem

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information