är det bara \"små\" barn som denna sida handlar om??

är det bara "små" barn som denna sida handlar om??
Skrivet av	matstrul...
Jag har ett barn på snart åtta år och vi vuxna har så himla olika uppfattningar om hur mycket som ska ätas, om hur man ska sköta sig vid bordet och så...Vi är ständigt oense om detta...kan tillägga att barnet är mitt och jag har uppfostrat honom i sex år själv...sambon kom in i bilden för två år sen.
Svar på tråden: är det bara "små" barn som denna sida handlar om??

respekt
Skrivet av andromeda
Jag tycker din sambo ska respektera ditt sätt att uppfostra din son,resp diskutera igenom vad han ska ha åsikter om och inte.

Hmmm..
Skrivet av Selma m 2 barn
är ju inte alls i din situation eftersom jag är gift med barnens far och de är födda -01 o -03... men jag skulle nog sätta mig ner och först fundera hur jag vill ha det med mina barn, och sen sätta mig med min nya sambo och prata igenom hur vi ska ha det, givetvis utan barn. Sen får man ta det från det. Hos oss råder att man inte behöver äta upp allt på tallriken så länge man itne tagit massor själv (har ju små barn ju), och gillar man inte nåt så smakar man kanske, eller bara låter det ligga kvar på tallriken utan att klaga och gnälla över det. Sen kämpar ju vi med att barnen ska äta med sked och sånt, det har väl gått över vid 8 års ålder hoppas


hade samma diskussioner hemma
Skrivet av maria65a
När jag träffade maken så hamnade vi ständigt i diskussioner angående barnens matvanor. Han kommer från ett hem där mammas ord var lag och man åt det man blev serverad punkt slut medan jag tycker att man ska smaka men jag gör aldrig matbordet till en krigsplats. Gissa om vi hade bråk om detta... Det löste sig när vi fick besök av en av hans gamla barndomskamrater som berättade om hur han minsann såg till att hans nya sambos barn uppförde sig vid matbordet, det var ord och inga visor. Barn skulle äta eller så fick dom gå hungriga tills dom ätit upp den mat som en gång serverats och bla bla bla, han kändes oerhört obehaglig... Maken reagerade på detta och sa när han gått hem "gissa om den tjejen kommer att få problem med maten när hon blir äldre" Det löste våra problem. När maken idag blir grinig över att inte ungarna äter det som serveras brukar jag fråga om han vill ha lax (han spyr av doften) till middag nästa dag bara för att påminna honom om att vi vuxna kan välja på ett helt annat sätt än barn! Vill du läsa om barn och måltider så kan jag rekommendera "Nu ska vi äta" Om barnfamiljens måltider, Jesper Juul. Mycket tänkvärd bok om vem som sätter tonen vid måltiden.

Vad tycker barnet då?
Skrivet av SESA
Vad och hur mycket som ska ätas kan ni ju sluta diskutera för det måste ju barnet få avgöra (så länge det handlar om mat och inte godis o dyl). Det tycker jag. Hur man uppför sig vid bordet? Hur uppför ni er om ni är osams om barnet? Hur trevligt matklimat får barnet då? Hur tycker barnet att man ska bete sig runt ett matbord? Fråga! Han eller hon har säkert bra svar som ni båda vuxna kan acceptera som norm, tror du inte det? I övrigt tycker jag att man ju måste kompromissa. Den som flyttar in i en familj får ju lov att anpassa sig lite efter de "regler" som redan finns. Samtidigt som när man flyttar ihop med någon kanske man får ompröva sina regler och uppfattningar. Alla ska ju trivas, både vuxna OCH barn.

Hmmm
Skrivet av Nina m Elise 020501 o Anja 040301
Kan bara säga att jag har varit barn i denna situation. När min mamma mötte ny man hade de helt skilda uppfattning o ideer om hur en måltid bör se ut. Han vägrade äta vid samma bord som oss om vi inte lärde oss att äta med besticken i rätt händer, o vi fick sluta dricka med bägge armbågarna i bordet (sörpa o slafsa). Ett annat dilemma var att vi levat snålt o hade regler som "aldrig 2 pålägg på samma macka" tex. Nu satt han med hamburgerkött, ost o tomat medans vi fick välja mellan hamburgerköttet ELLER osten ! Tycker ni ska ta en diskution kring vad som är viktigast o vad ni klarar av. Kan säga att jag o min syster fick bättre bordskick samtidigt som min syster verkligen hatade honom för allt vi tvingades förändra pga honom (hatet gick över efter något år dock)... för mig blev han en riktigt nära vän. Vi var 13 o 11 år när han kom in i bilden. Det bästa är förstås om ni bägge kan kompromissa och finna nya regler tillsammans. Tycker att det är du som uppfostrar ditt barn, men om ni har för avsikt att leva tillsammans hela livet, så måste ni ju precis som alla andra familjer finna en livsstil som alla klarar av ...hans åsikt är väl även den viktig ?. Lycka till !

är det bara "små" barn som denna sida handlar om??

respekt

Hmmm..

hade samma diskussioner hemma

Vad tycker barnet då?

Hmmm

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information