Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kan barn svält ihjäl??

Skrivet av Ullstumpan
Man läser att barn frivilligt inte svälter ihjäl men jag tror inte på det. Jag tror visserligen inte att de dör men att det hämmar deras utveckling, växer sämre m.m. om de inte äter.

Jag har en son på 2,5 år och han äter igenting, bokstavligt talat, han är mager men för övrigt frisk. Han verkar aldrig bli hungrig och ju mindre han äter ju mindre vill han ha. Detta är såklart ett stor bekymmer för oss men vi tjatar inte utan låter honom hållas.

Visst äter han lite grann, 0,5 dl välling på morgonen, ännu mindre på kvällen, en köttbulle till middag, har jag tur en halv tallrik fil och någon skinkbit till mellanmål.

Lite tjatar vi men inte om maten, han får sitta med vid bordet när vi andra äter och det är vi ganska bestämda med- att han ska sitta med en liten stund och prata med oss och då kan det hända att det slinker ner något.

Jag funderar lite på att släppa det maten helt, inte säga något, göra mat men inte säga något om det alls. Men jag tror att han då kommer rata det fullständigt. Det är ju lite så att magen vänjer sig vid att gå hungrig och efter ett tag har man ingen hungerkänsla längre. Jag är själv nämligen likadan, jag kan leva på ingenting tills jag tar mig i kragen och äter. Jag äter inte fastän hur hungrig jag är för jag vet att känslan snart går över. (Jag är ingen anoretiker..) Ofta får jag påminna mig själv och jag tror att min son är likadan. Han hade halvt svultit ihjäl om vi inte puscha honom lite med maten.
Så hur ska vi göra...?? Tycker ni att han äter tillräkligt för att växa och frodas eller är det så att barn äter så mycket som de behöver?
Svar på tråden: Kan barn svält ihjäl??

jag hoppas att dom inte gör det!

Skrivet av  maria65a
Din pojkes matdag låter väldigt lik min pojkes som oxå är 2½, vi undrar ibland hur han kan växa och vara så pigg på nästan ingenting. Jag tröstar mig med att det kommer ut stora mängder i andra änden så att säga...
 

Ja..

Skrivet av  Ullstumpan
det är det jag tycker är konstigast, han skiter som en häst...;) Man undrar ibland om han behåller någon mat över huvudtaget..
 

nej

Skrivet av  saan med mathilda 0308 & mini bf 0504
så länge han växer, är pigg och mår bra svälter han inte ihjäl. om han slutar med det, vilket en del barn tyvärr gör ska man söka läkarhjälp. då blir det intravenös näring eller sond, det är förstås inget förstahandsval men svälter ihjäl gör de ju inte och det är ju viktigast.
 

Barn äter bättre med sällskap.

Skrivet av  Lena_O
Kan du inte hitta någon med barn i samma ålder som ni kan äta tillsammans med? Barn brukar automatiskt äta bättre när dom har sällskap.

Talar av erfarenhet.
 

Kan du inte...

Skrivet av  maria65a
..komma hit och tala om det för min pojke för på dagis äter han typ inget alls :-)
 

Jag kommer direkt! :)

Skrivet av  Lena_O
På dagis kan det istället vara för rörigt. Vet flera barn som åt dåligt där.

Men hemma i lugn och ro, men någon kompis kanske gör susen! :)

Kanske vill han ha samma mat som du äter?
 

Hemma

Skrivet av  maria65a
Äter vi alltid samtidigt och likadan mat när vi äter hemma men jag tror (hoppas) att det har med åldern att göra. Hörde på dagis idag att han iallafall börjat äta mackor till mellis plus att han dricker fil så det går åt rätt håll *håller tummarna*
 

Han kanske hade en

Skrivet av  Lena_O
paus i växandet och inte behövde så mycket mat? I sånna lägen åt mina barn mindre också, och tvärtom när dom sköt iväg på längden!
 

Känner inga.

Skrivet av  Ullstumpan
barn i samma ålder, dessutom går alla på dagis, tyvärr. På dagis åt han bra men sedan tog de bort lunchen för oss föräldrarlediga.. :(
Han äter samma mat som oss och vi äter alltid tillsammans. Ibland har det hänt att jag gjort annan mat om han helt totalratat maten (pasta med köttbullar eller korv) då äter han lite grann men inte mycket.
 

Dumt att inte alla barn får äta på dagis.

Skrivet av  Lena_O
Hjälper det inte heller om du skulle betala för maten?

Det är ju en jättesocial grej för barn att äta på dagis tillsammans. Man brukar ha värdar som rullar ut vagnen och berättar för de andra vad som serveras. Så var det på vårt dagis.

Det var som en kul aktivitet i sig.

Kanske kan du testa att servera på ett nytt sätt? Nu är det ju fortfarande rätt bra väder ute, och kanske kan ni äta luncherna ute i någon park eller vid en lekplats? Då åt/äter mina döttrar hur mycket som helst.
 

Att slappna av helt

Skrivet av  Lillan
Jag är inne på din sista tanke - att slappna av helt. Erbjud god mat när resten av familjen äter och varken tjata eller kolla. Bestäm dig för att prova i en bestämd tid, kanske tre veckor, och utvärdera sen. Jag kände att vi var inne på helt fel spår ett tag när jag blev mer och mer stressad, började leka vid matbordet, distrahera osv. Men sen upptäckte jag vad jag höll på med så då började vi med att erbjuda och om det inte passade så så tog vi fram samma mat ett par timmar senare och erbjöd då. Nu var vår kille mycket yngre än din när detta hände, så det kanske inte alls är tillämpbart...
 

Precis

Skrivet av  Lena
Känner också en familj som låter som din :). Deras barn åt ingenting, verkade aldrig hungrig. Men så bestämde de sig att inte tjata och inte lägga märke till vad han åt; de serverade mat och tog sedan bort tallriken utan att kommentera hur lite han ätit. Och göra måltiden mysig; levande ljus, mysig musik, tala om trevliga saker i lugn och ro (kanske säga "mm, det här var gott" till varandra, fast på ett naturligt sätt *s*). Det funkade, han började äta. Stor i maten blev han inte, men han åt helt normalt. De fick kämpa för att inte tjata, inte bli irriterade, inte oroliga, svårt!

De säger att det som hjälpte dem var Jesper Juuls bok "Nu ska vi äta", jag tycker också den är kanon, den har hjälpt oss när vårt barn matkrånglat när han var mindre, nuförtiden gör han aldrig det längre :).
 

Mysan

Skrivet av  Mysan
Finns det ingenting som han verkligen tycker om att äta? En del barn kommer in i perioder då de knappt äter alls, har själv en son på 3 som inte gärna äter mat. Han älskar dock att äta glass och annat "krafs". Jag anser att hellre det än inget alls. Han måste sitta med oss andra vid bordet när vi äter och han tar några tuggor av sin mat. Jag brukar dela upp hans mat i två högar. Sen får han själv välja vilken hög han vill äta upp. Det funkar bra, för då får han själv bestämma. Så länge barnet är piggt och alert finns det ingen anledning till oro. (i normala fall såklart)
 

Artiklar från Familjeliv