Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Flyttar upp - matvägran

Skrivet av Fortfarande orolig mamma
Till er som inte tvingar barnen att äta - eller låter dem slippa för att sedan ge dom smörgåsar:

VAD GÖR JAG NÄR HON ALLTID VÄGRAR!!??? (Skriker i förtvivlan)
Hon kan äta så halsmandlarna är det inget fel på - även om tipset var bra.
Hon kan äta bara hon VILL - många gånger vägrar hon mat som vi VET att hon gillar.
Hon kan svälja ett halvt kilo godis om hon finge istället för mat.
Hon frågar två minuter efter att hon gått ifrån matbordet utan att ha ätit upp - "kan jag få något".
- Du har mat på bordet, svarar vi.
Då vänder hon o går in i sitt rum.

Vi vill gärna låta henne slippa men det känns mer som hon använder måltiderna till att testa oss än att det är svårt att äta. ERbjuder vi henne mat under hela dagen vägrar hon att äta. Erbjuder vi henne välling o smörgås så äter hon, men sen fortsätter hon att vägra för att få just det istället.

Svamligt jag vet; är så trött - varje dag.

Svar på tråden: Flyttar upp - matvägran

Lite tips kanske?!!

Skrivet av  Milsson
Ha bara mat framme vid speciella mat-tider. Typ: "vi äte när maten står på bordet, inte annars"
Kommer hon emellan måltiderna och vill ha så hänvisa bara till nästa mål mat. Att hon får vänta. Vill hon inte äta medans maten är framme, så kan hon väl slippa. Men inte få något emellan. Vi har gjort så och det har blivit mkt bättre. Fast man får prova sig fram till ett sätt som passar en själv och barnet.
Kolla med bvc om du är orolig. Ex. kan man ju få åka och väga med jämna mellanrum, så de inte går ner i vikt. Vår son äter välling fortfarande på kvällen (Snart fem år gammal) och då vet man ju att han får i sig lite mer näring. Samt att han numer äter "Mitt val Barn"-multivitaminer. Det för att han strulat med maten sen han föddes...
 

min 4-åring

Skrivet av  värmlädskan
är 106 cm och väger 17 kilo, så din 4åring är ju ändå inte mager! Jag tror inte att du behöver vara så orolig.

Gör så att ni inte gör så stor "affär" av maten. Prata inte om mat med henne, prata inte om hur dåligt/bra hon äter när hon äter/inte äter, prata inte om hennes dåliga ätande med varandra/mormor/vänner så att hon hör(hon förstår ju hur laddat ämne det är!) och prata inte om hur DUKTIG hon är som ätit, om hon äter nåt.

Man äter inte mat för att vara duktig, man äter mat för att överleva! Ingen berömmer ju dig eller sin sambo för att vara duktiga om ni äter... ??

Erbjud bara mat när det är matdags. Inga mellisar eller frukt eller nåt, håll strikt på mattider.

Men gör inte maten och ätandet till nåt laddat ämne.
 

Matvägran

Skrivet av  Moni
Min son är/var också matvägrare. Vi har haft fasta måltider. Vill han inte äta så slipper han, men han vet att han inte får något annat istället. Han kan vara utan mat två dagar i sträck. Han får 1 dl välling på kvällen. Så länge barnen mår bra och växer så behöver man inte vara så orolig.

Min syster var matvägrare när hon var liten och de vuxna försökte tvinga henne att äta vilket gjorde det ännu jobbigare för henne att äta. Hon började äta i tonåren när föäldrana och mattanterna gav upp.
 

Ta det lungt...

Skrivet av  kristina
Min snart 4 årige son är 110 lång och 18 kg, han anses vara normalviktig. PS han är oxå en kille som bara äter ca 8 maträtter DS
 

Ett tips

Skrivet av  Lena
Tvinga barn att äta kan man aldrig göra, det skapar bara fel situationer kring mat och kan leda till matstörningar senare. Ett tips som hjälpt en kompis vars barn inte åt nästan nåt: Jesper Juuls bok "Nu ska vi äta". En hel bok om barn som krånglar med maten :). Tanken är helt enkelt att släppa tjat, göra mysigt kring bordet, och avdramatisera alltihopa. Jättesvårt, jag vet. Men läs den gärna, den är fullproppad med bra tips och tankar kring varför man får såna här jobbiga situationer kring ätningen.
 

Tillägg...

Skrivet av  Lena
Hans största tips är att aldrig aldrig aldrig kommentera hur mycket eller vad barnet äter. Inte verkar lägga märke till det helt enkelt, barnet känner direkt föräldrarnas intresse och noja och kan börja krångla bara för det. Man kan säga t.ex. "jaså du gillade inte fiskgratängen, jag som tycker det är så gott", men då talar man ju om att tycka om, inte hur mycket barnet äter. Och när man ska äta kan man säga typ "idag har jag lagat kycklinggryta, det är oliver i den, jag hoppas du gillar det, jag tycker det är jättegott" och så bara ställa fram. Alltså tala positivt om maten men sen inte bry sig om vad barnet vill/inte vill ha.

Mitt barn krånglar ibland men kommer nästan alltid igång att äta om vi struntar i att kommentera, utan vi talar med honom om annat, talar med varandra, och äter på. Efter en stund brukar han pröva lite, då kommenterar vi INTE det :).
 

Artiklar från Familjeliv