Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ni med större barn som äter allt - långt

Skrivet av Skogsmulle
Jag funderar lite kring detta med matvanor och uppförande etc i ett lite längre perspektiv. Jag har en dotter som är 1 1/2 år och hon äter jättebra och gillar verkligen mat. Jag själv gillar mat och tycker om (och är rätt bra på) att laga mat så hon har väl fått detta med sig från början så att säga. Jag har också ganska tidigt (så fort det gick efter de första puréerna) gett henne samma mat som oss, och vi äter sällan "barnmat" utan det är mat med mycket smak; vitlök, kryddor etc.

Jag hoppas verkligen att det kommer att fortsätta så här och skulle gärna vilja veta om ni som har större barn som gillar mat och äter bra, gjort nåt speciellt, om era barn alltid varit sådana eller även de haft perioder med "matvägran" och hur ni i så fall hanterat det?

I helgen hade vi nämligen några kompisar hemma på middag och de hade sina tre barn med sig (ålder 10-14 ca). Jag lagade ingen speciell "barnmat" eftersom jag aldrig gör det, utan de fick det som vi åt; en mindre buffé med bl a skaldjurscheesecake, paj, rökt älgkött, olika sallader mm.
Dessa barn åt INGENTING. De tog liiiite av de resp. rätterna och bröd, men inget alls av salladerna, inte ens en skiva tomat eller gurka. Jag blir både väldigt förvånad och ganska irriterad faktiskt. Antagligen för att jag lever i nån slags villfarelse om att alla uppfostrar sina barn till att smaka på mat när man är bortbjuden, man behöver inte äta upp allt om man inte gillar det, men man kan ju faktiskt ta en tomatskiva, herregud!
För övrigt kan man ju faktiskt stanna hemma när man är 14 år om det är så att man ändå inte tänker äta nåt när man kommer bort (dessa personer är sådana som ALLTID har med sina barn, något som är helt ok när de är små tycker jag, men vi bor nästan grannar och det är ju inga problem för dem att vara hemma själva nu. Detta gör att man aldrig kan bjuda dem om man tänkt bjuda några andra vuxna eftersom man helt enkelt inte får plats såvida det inte är på sommaren och man är ute. Nåja ett sidospår.)

Och så satt min dotter där och mumsade i sig som bara den. Pajen gillade hon inte så mycket så jag sa att hon inte behövde äta den, däremot ville hon ha mer av cheesecaken och äter glatt de flesta grönsaker.
Och då kände jag att; vilken tur jag har som har ett sånt välartat barn, he he, nejdå, men att det är viktigt att detta nu kan fortsätta när hon blir större.

Tips, råd och synpunkter mottages gärna!!
Svar på tråden: Ni med större barn som äter allt - långt

Det må väl vara hänt att tonåringar

Skrivet av  Gullet med E 0307 & Grodan bf 10/11
inte äter av maten man serverar men vad gör man med 30-åringar? Min bästa kompis sambo är sån. Tillråga på allt är det svårt att laga mat som passar han och som han tycker om. Ja, jag bjuder aldrig dem på middag heller om det inte blir stekt kött och potatis med en brunsås. Det är typ det enda han äter.

Vissa tonåringar är så men de blir många gånger bättre.
 

Äter oftast det mesta

Skrivet av  Lena
Min 3-åring har stor aptit och har länge ätit "allt", bara det inte varit för starkt eller svår konsistens eller så. Men det sista året har han haft perioder när allt är "äckligt", han vill bara ha korv eller köttbullar. Men vi gör ingen speciell mat utan lagar mat som vanligt, coh när han säger att han inte gillar säger vi "men hur vet du det om du inte smakat?". Efter en stund brukar han smaka lite, ibland gillar han det, ibland vill han inte ha. Då brukar han äta resten, kanske ris eller potatis. Blir han hungrig senare så får han mellis då istället.

Jag vet att han äter allt på dagis så jag oroar mig inte för att han ska bli undernärd eller nåt, så det känns som rätt strategi att inte börja laga "barnmat", jag menar t.ex. köttbullar mest varje dag för att vara säker på att han äter. Utan vi lagar sån mat vi gillar och så hoppas vi han vänjer sig vid att mat smakar olika.

Sen tycker jag inte man kan bli irriterad på barn som kommer på besök och inte vill smaka, det får man respektera. På besök är det så mycket annat runtomkring, mitt barn kan avstå helt från mat på besök för han blir så distraherad.
 

Inga regler alls

Skrivet av  Ullen61
Vi har ett barn av vardera sorten, trots att vi kört med samma (eller snarare inga) regler kring maten för båda. De är nu 13 resp. 10 år. Den äldste är nyfiken, vill smaka det mesta och tycker om mycket olika slags mat (Fisksoppa med fänkål och kålpudding är två av favoriterna). Men han har aldrig gillat stark mat, utan föredrar milda smaker. Den yngre har aldrig gillat mild mat (jag var tvungen att krydda puréerna med en hel del örtkryddor) och är överhuvudtaget skeptisk till ny mat, men hans favoriträtter är ofta smakrika. Han har gudskelov smittats av storebror (bra när inte första barnet är matkrånglare!) till att ändå då och då våga smaka och då ibland även upptäcka att även nya maträtter kan vara goda.

Vi har aldrig haft regler kring att smaka, jag tycker överhuvudtaget att måltiderna i första hand är trevliga sammankomster som vi inte vill förstöra med regler. Vi har för det mesta inte ens tittat på vad de lägger på tallrikarna och hur mycket de äter. Maten är något som erbjuds den som vill ha. Jag tror att våra killar äter ganska många olika rätter just för att vi inte haft regler som t.ex. att man måste smaka.

Och varför skulle era gästande barn smaka på tomat eller gurka, just det har de väl antagligen smakat på förut och konstaterat att de inte tycker om? Våra killar skulla nog snarare smakat på älgköttet.
 

Min dotter har alltid ätit det mesta

Skrivet av  Birgitta, since 1997
Just därför har det varit lätt att låta henne avstå från de enstaka saker hon faktiskt inte tyckt om. Bönor, tex. Jag lagade också mycket egen mat till dottern, redan på puré-stadiet. När hon åt lite mer tog jag ofta undan lite till henne innan jag kryddade, men det slutade jag snart med. Hon har serverats och ätit allt (utom sånt jag undvikt pga allergirisk) sen innan hon var året. Salt är väl det enda jag varit försiktig med, för njurarnas skull.

Min dotter är snart 12 år och äter fortfarande nästan allting. När vi reser eller är bortbjudna smakar hon på okänd mat, även om hon inte alltid vill äta upp. Helt ok, tycker jag!
 

Min dotter snart 4 år

Skrivet av  Anna
äter lite men av det mesta. Vi har som ni haft ganska goda mattraditioner, ingen färdigmat och dottern har alltid varit med och lagat maten och provsmakat. Så hon är som sin mamma och pappa intresserad av mat och tycker alltid att det är kul att prova ny mat. Så trots att dottern har ganska dålig aptit och äter små portioner så är hon intresserad av mat. Det kan ju komma bakslag men jag tror ändå att hon alltid kommer att tycka att det är kul med mat.
Vi serverar heller aldrig någon speciell barnmat och dottern blir alltid oerhört irriterad om vi är bortbjudna och barnen får färdigköttbullar medans vi vuxna får något gott. Då kommer hon genast över till oss och äter upp "vår" mat. Faktum är att hon inte gillar färdigmat, hon är ju inte van vid den.
Jag är övertygad om att man kan vänja barn vid god mat och förhoppningsvis varar det (om än med vissa bakslag).
Jag vet precis vad du menar när man bjuder andra barnfamiljer på mat, och absolut ingen äter någonting...dom tänker inte ens smaka eftersom dom inte känner igen Felixmärket...:)
 

Hej

Skrivet av  Jämställd pappa
vi har två barn 8 och 10 år. Både deras mor och jag (vi är separerade och barnen bor 50/50) lagar mat och de gånger vi serverar halvfabrikat är ytterst lätträknade. Korv äter vi hos mig kanske en gång varannan vecka och då endast wienerkorv och som enklet förstärkningsmål. Därutöver lagas alla måltider. Frukost består av havregrynsgröt med äpplemos, smörgås och juise. Middagarna består oftast av sallad, grönsaker (vanligen broccoli) fisk eller kött potatis eller rotfrukter. Barnen är med och lagar maten för det mesta och måltiden är viktig för både deras mor och mig.

Vi har aldrig lagat speciell barnmat (inte ens när de var riktigt små). Den regel som gäller är att man smakar på allt. Sonen får man ibland tjata på för han skulle helst äta grönsaker och sallad enbart. Dottern är tokig i litet onyttiga saker (onyttiga när man äter för mycket av dem) som ost mm.

Barnens kompisar brukar vilja stanna på middag och de blir mer och mer modiga när de är hos oss. En kille frågar alltid om vi har torsk för vi har lyckats torskfrälsa honom.
 

Matrapport från en trebarnsmorsa

Skrivet av  Hannele
11-åringen åt "allt" som riktigt liten. Sedan hade hon en period då det var petigt och vägran. Vid 8-9årsåldern började hon smaka på mer och olika sorts mat. Nu smaskar hon i sig det mesta om det inte är extremt annorlunda eller starkt kryddat.

Vår 8-åring äter inte alls allt, har aldrig gjort. Hon vägrar och det är inte diskutabelt, hon äter bara inte. Däremot äter hon mycker om hon gillar det. Tyvärr är sallader och råa grönsaker ingen favvo...

4åringen är naturligt misstänksam mot nyheter, är liten i maten. Hon äter dock rätt varierat och det går att få henne att smaka.

Jag skulle inte bry mig om besökande tonåringar inte äter. De har så mycket attityd och de kanske känner sig obekväma, är i revolt mot vuxna, vill inte lämna mat, vill inte få frågan om det är gott, tycker det inte känns hemtamt eller vad det nu kan bero på... Ha överseende :)
 

Tack för svaren!!

Skrivet av  Skogsmulle
Det var många och intressanta svar, tack så mycket.
Några förtydliganden:

1.Jag är ingen superhellyllemorsa som aldrig rört vid en falukorv, men försöker l a g a mat i så stor utsträckning som möjligt även om det ibland blir panikdagar med både Mamma Scans och pizza. Detta är dock inte så vanligt.

2. Det kanske kan verka som om jag satt och var sur på dessa gästande ungdomar som inte åt nåt, men så var inte alls fallet, jag blev mest lite förvånad och lite irriterad eftersom jag tycker att en 14-åring är ganska stor (tjejen är extremt mogen och vuxen av sig) och att man då kan kräva lite "vuxenuppförande". När jag skrev att jag tycker man åtminstone kan ta en tomat/gurkskiva menade jag det just som att det är något som inte är konstigt och "farligt" (som tex oliverna och fetaosten som också fanns där kanske är för en del) och att man då av god uppfostran borde kunna pina i sig just en liten bit av någon vanlig grönsak. Älgkött har de gott om själva så det var väl inget speciellt märkvärdigt med det antar jag.

Denna familj har vi känt sen barnen var ganska små och vi har träffat dem hundratals gånger. De har varit hemma hos oss och ätit rätt ofta och vi hos dem, så att barnen inte åt nåt för att de var osäkra etc köper jag inte. Det är annorlunda med ett litet barn som kan bli blygt när det kommer bort eller har för mycket att titta på för att ha ro att äta.
Dessa barn hade minsann inga problem med att vräka i sig chipsen jag ställde fram till dem sen...

Det låter som om det bara är att fortsätta på samma linje vad gäller min dotter, dvs fortsätta laga varierad mat som vi gillar så hon ser att mamma och pappa äter mat för att det är gott, så fortsätter förhoppningsvis hon likadant.
 

Alla äter inte

Skrivet av  maria65a
Jag har alltid lagat varierad mat hemma och inga specialare till barnen men dom är oerhört restrektiva med vad dom äter. När dom var små åt dom det mesta men idag äter dom bara några få saker. Lillebror som är två är omöjligt ännu värre redan nu och själv var jag likadan fram tills jag blev 20 ungefär :-)

Dom har alltid fått lagad mat, ingen burkmat, vi äter aldrig hel/halvfabrikat och jag vill gärna att dom ska smaka men jag tvingar ingen eftersom jag inte vill göra måltiderna till en laddad situation.

Troligtvis hade dom inte ätit mycket hos dig heller.
Tror att dom skulle tycka att det var mer pinsamt att lämna på tallriken och såra dig än att helt enkelt låta bli att ta av det dom är osäkra på.
Inget att irritera sig över tycker jag, folk - även barn - är olika!
 

Mina barn har ...

Skrivet av  andromeda
ätits det som serverat,Jag skulle aldrig få för mig att stå och laga annan mat till dem,sen finns det naturligtvis rätter som de tycker mer eller mindre om.