För otålig för att sitta ner och äta

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

För otålig för att sitta ner och äta
Skrivet av	Lillan
Min 17 månaders kille är så himla otålig vid matbordet. Han äter visserligen bra men man får skynda sig för man har ungefär tre minuter på sig innan han tycker att det räcker, oavsett om han uppenbarligen är hungrig fortfarande. Jag vill inte följa honom runt lägenheten med mat men det är nästan det enda som fungerar. Jag tycker det är jätteviktigt att sitta ner och äta som familj men vi kan inte tvinga honom att sitta kvar och om vi låter honom gå ifrån så vill han absolut att vi ska gå ifrån också. Han förstår inte konceptet med att vi vill sitta vid matbordet och äta upp. Vi har varit ganska konsekventa med att sitta kvar tills vi är klara iallafall och ignorerear hans vilda protester, och vi har tänkt att han kanske snart fattar galoppen. Han är ju ganska snabb på att förstå andra saker. Men detta är en kamp som jag känner att vi förlorar...
Svar på tråden: För otålig för att sitta ner och äta

Oj vad jag känner igen mig
Skrivet av Karolina med Isak -03
Har en liten kille i din sons ålder med myror i benen här hemma. Särskilt när han är trött så är det helt omöjligt att sitta stilla. Vi gör så att vi serverar mat han tycker om. Då sitter han faktiskt kvar och äter. Inte är det många maträtter som funkar (just nu tre, samt gröt) men han ÄTER i alla fall, och vi har valt att prioritera detta framför det hurtiga "man ska äta det som de vuxna äter, annars får det vara". För det andra så har vi inga krav på att sonen ska äta när vi är borta. Mat serveras, men när han inte har tid att sitta still (vilket händer efter tre tuggor) så är det OK. Så länge jag eller min man äter, så sitter vi kvar vid matbordet. Sonen försöker ofta dra upp oss men vi säger "mamma/pappa äter nu" tills han förstår att vi inte reser oss. Som du skriver kan det bli vilda protester ibland, men för mig är stunden vid matbordet helig och jag går bara inte med på att hoppa upp mitt i för att kasta boll. Till sist så ska jag komma med en bekännelse vad gäller att följa efter med en tallrik mat... Vi gör det med gröten före läggdags. Ofta är det helt omöjligt att få pojken att sitta stilla då. Samtidigt så vet jag att om han inte äter den gröten blir natten jättejobbig. Så om sonen inte äter gröten vid bordet i köket så får han den i vardagsrummet i stället. Inte bra men det är en kompromiss just nu.

Ta det som det kommer?
Skrivet av Lillan
Så du tänker bara att det ordnar sig så småningom, att han kommer att förstå det här med att sitta ner och äta tillsammans? Det är så svårt som förstagångsmamma att skilja på vad som kommer att ordna sig av sig själv och vad man kommer att få "ångra" senare om man bara tar det som det är. Just nu så gör vi som ni gör och jag behöver åtminstone inte bekymra mig för hans vikt för han äter ju ordentligt om det bara sker på hans villkor. Det är lite komiskt på kvällarna för han vill _bara_ ha ägg. Min partner sitter och matar hårdkokt ägg och jag hivar in en tugga gröt mellan äggtuggorna. Undrar hur det ska gå denna veckan när hon är ute och reser med jobbet - en sked i varje hand :) I helgen provade vi att servera vår mat först och när han blev otålig ta fram hans pasta med tomatsås. På lördagen tog han åtminstone ett par tuggor potatismos och smakade på fisken men vägrade ta mer än en tugga. Vet åter inte om det ger fel signaler av "Om du inte tycker om det vi serverar så får du vad du vill"? Men det är ju också viktigt att introducera olika sorters mat, och ofta är det på åttonde försöket som det slinker ner. Äta borta är förresten helt omöjligt för oss med. Vi var och hälsade på familjen i jul och det är total matstrejk första veckan, sen släppte det och blev ägg tre gånger om dagen (jag tänkte att om det sker en vecka så kan det väl inte vara någon fara?) och mandariner däremellan. Oj, vad svamligt. Tack iallafall för ditt svar, det är skönt att veta att det finns fler i samma sits :)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv