Fenomenet: trött pappa

Fenomenet: trött pappa
Skrivet av	BarbaMamma
Hur kan man lyckas med bedriften att kunna fortsätta att sova när ens son ligger o vrålar bredvid en??? Jag skulle få sovmorgon så pappa J lovade att ta G den här morgonen...sure!!! 5,26 vaknar vår ängel och jag puffar lite på J för att han ska vakna.. " mmmm " svarar han o fortsätter att sova... Jag tänker: " den här morgonen ska jag inte ge mig; det är fan på tiden att jag får en liten sovmorgon.." Ingen reaktion från J o G blir alltmer högljudd...sedan börjar sonen bajsa och J fortsätter att sova..suckar bittert Resultatet? Jo jag får ge mig upp kl 05,47 för att ta hand om sonen medan J vänder sig om och fortsätter att sova gott.. Sambon fick " krypa på igår " och lovade därför att ta mer hand om sonen på mornarna när han är hemma så jag får lite andrum.. Sen åker J o hämtar köpepizza och anser nu i efterhand att han " förhandlat bort morgonen..." Vi brukar natta varannan kväll men jag nattade i må som var min kväll, i tisdags ville J kolla på "orka orka" så då nattade jag då med, igår fick jag spela in Kommissarie Lynley o J kolla på Gyllene Tider- så då nattade jag igen... 2230 var mitt program slut och jag blev lovad att få titta på det OCH få sovmorgon... Strax efter 24 kunde jag gå och lägga mig och såg verkligen fram emot en sovmorgon! Inte då; nu sitter jag här med hängiga ögon, ett surt utseende, en trött lekamen och ett dj-igt humör... Sonen då? Ja han är numera övertrött och inget är bra.... Såååå bitter!
Svar på tråden: Fenomenet: trött pappa

ugh
Skrivet av Nette m.Evelina -02 o Gustav -04
Irriterande!!! Sparka ur honom från sängen ;-) Sätt väckarklocka på ringning vid örat och prata allvar med karl! Du måste ju också få egentid. Visa honom hur videon fungerar så att han kan spela in sina program då det är hans nattningsdagar ;-)

suck..done, tried & been there..
Skrivet av BarbaMamma
Inget fungerar; väckarklockan hör han inte, allvar går inte att prata med honom...


Hoppas att du inte tar illa upp nu
Skrivet av Camilla på besök
Jag tillhör inte den här snackgruppen men läser på lite olika ställen här på AFF. Du frågar inte om råd, men jag känner alltför väl igen situationen. Det du beskriver är inget bra för förhållandet. Ta dina behov på allvar. Förstår han inte det så föreslår jag att ni söker familjerådgivning. Det du beskriver är väldigt förödande för kärleken. Det är min erfarenhet i alla fall. För vår del slutade det med skilsmässa tyvärr. Så ta signalerna på allvar medan ni fortfarande älskar varandra.

Kan bara instämma med Camilla.
Skrivet av Annelie
Det är förödande för kärleken. Risken är att du "vaknar" upp en dag och den är förbrukad. Jag har levt precis i ett sånt förhållande och för oss slutade det också med skilsmässa. Man känner sig så gruvligt sviken av sin partner, för oftast var det ju ett genemsamt beslut att skaffa barn och sen står man där själv i alla fall med allt vad det innebär. Ruska om karl och gå till familjerådgivning är mitt tips. Känner med dig och hoppas det löser sig, kan mycket väl sätta mig in i hur du mår!

Jag tar verkligen inte illa upp.
Skrivet av BarbaMamma
Men rådgivning är tyvärr inget som fungerar i vårat fall för jag har en så stolt karl vad gäller den biten. Jag har föreslagit det tidigare och fått kalla handen. Men jag håller verkligen med att något måste göras på den här fronten, jag funderar allvarligt på att åka iväg över en helg så J måste ta hand om G och någon gång fattar hur mycket det är att göra- för det fungerar inte att berätta det för J- han måste uppleva det själv.


Nämen hallå
Skrivet av Lee, mamma till Raffe + 6 till
Det där skulle jag aldrig tolerera. Varför gav du med dig, och lät honom ligga kvar? Han lär sig ju bara att du ger efter om sonen skriker tillräckligt högt. Och så kommer problemet kvarstå. På något sätt måste du klargöra för honom att det inte kan fortsätta, och om det är genom rådgivning eller hot (för jag antar att han inte tar dig på allvar vid vanligt samtal)det kan jag inte svara på. Vi har klarat våra duster ang. barnen här oftast genom att verkligen gapa igenom allt (vi är båda heta i temprament)Ibland har jag hotat med att ge mig av och det samma har han också gjort. Jag har hotat att försvinna om han inte hjälper mer och han har hotat för att försöka slippa undan ;) Huvudsaken är att det pratas igenom (med eller utan temprament)och du gör klart för honom vad som gäller. Man kan inte gå runt trött som en zombie i all evighet.

Egentligen så skulle jag ha gått iväg..
Skrivet av BarbaMamma
o låtit J ta hand om allt som han lovat; men jag klarar inte av att höra G gnälla, jag tycker inte att det är hans fel för att han har en lat pappa så därför tog jag upp honom. Tro mig, jag gapar och skriker på karln här hemma, det får bara motsatt effekt, lugnt vanligt samtal fungerar inte heller ( för då vill han inte diskutera,då har han inte tid..osv osv..) Det enda som verkligen skulle fungera är att prata med hans mor om saken; men hur moget känns det om jag skulle ta upp detta med henne?

Suck
Skrivet av Fumlan med S och F
Det är lätt att ångra sig, men respektlöst att fortsätta sova. Vad kan du göra åt problemet? Kanske helt enkelt byta säng. Säga något i stil med "nu går jag och lägger mig någon annanstans för jag kan inte sova annars". Då blir han ensam med barnet och måste ta hand om det inom ett par minuter. Bajsblöjan upptäcker han säkert förr eller senare.


Du är inte ensam....
Skrivet av Fumlan med S och F
När jag bad sambon byta blöja på natten fick jag svaret att det skulle bli svårt för han visste inte när S hade kissat.

Tror du att jag skulle klara av det?
Skrivet av BarbaMamma
Usch..o veta att G ligger och gnäller, nästan gråter och jag som är hans MAMMA struntar i honom? Det låter helt sjukt, men det är så jag känner när han gnäller och hans far struntar i honom... Då ska jag minsann inte vara lika likgiltig som J och försöker få honom att få dåligt samvete...right..det fungerar inte heller..

Nä det där förstår jag fullkomligt...
Skrivet av Anja m Emil-00, Alice 29/5-04 & bf 13/6-05
för det där känner jag så väl igen... Inte m Alice utan m Emil och att typ låta pappa hållas el vad man ska säga, utan att komma t Emils försvar det är det svåraste som finns... Man känner sig som världens sämsta mamma som ger sitt barn beskedet att "du förtjänar detta" och det pallar man helt enkelt inte... jag har fått svälja såååå många gånger när Daniel tex blir arg på Emil (Daniel går mer el mindre alltid för långt i vad han säger och hur han låter och det gör såååå ont i mig) och då får jag liksom typ bita i en kudde eller nåt, för om jag rycker in så underminerar jag ju Daniel + ger Emil budskapet att vi inte är ense vilket jag märkt gör Emil väldigt mkt jobbigare för att han antagligen blir förvirrad utav det och för att han såklart, som alla barn, förstår om mamma o pappa ej tycker samma och detta går ju att använda sig av... Tyvärr är nog det enda du kan göra, om du ska leva m Jonas (för han går ju ej att ändra) att helt enkelt bita ihop och INTE rycka in t Gabriels räddning.. Det gör så jä...la ont i en, jag vet... Har du videokamera... vet du vad du skulle göra då? du ska ställa den så att den filmar sängen där Jonas o Gabriel ligger, sen kan du gå ut ur rummet. Om Gabriel ej ser dig så förstår han inte att du finns i lägenheten ju och han kan inte uppfatta det som något svek från dig, el gå ut en promenad hur hårt det än känns.. Sen när Jonas är mjuk o go och VAKEN så ska du få honom att titta på detta videoband... Han kommer kräka på sig själv, tror jag... Grejen m att alltid rycka in och ta Gabriel är att Jonas kommer aldrig i Gabriels ögon bli en person som är att lita på, som han kan vända sig till. Resultat= Gabriel kommer ej få en speciellt bra, nära relation t Jonas, inte riktigt ta honom på allvar och detta kan bli jä....ligt jobbigt när han blir större och Jonas blir kanske lika förb... som Daniel, då detta är problemet mellan Emil o Daniel. Och jag lovar, du kommer må ännu sämre då än du gör nu, inte kul alls... + att Jonas kommer aldrig heller känna sig speciellt nära Gabriel och just det faktum att han bara tyr sig t dig kommer säkerligen reta skiten ur en kille som Jonas och du kommer hela tiden få trippa på tå... Nej se till att Jonas tvingas bli en riktig pappa NU, inte sen, för sen är för sent... Jonas måste fatta att ansvaret för Gabriel vilar exakt lika mkt på honom som på dig. Hur hårt det än känns Susanne så måste du nog försöka låta Gabriel ligga och tänka att han måste få nå fram t Jonas. Det blir inga band dem emellan på samma sätt annars och jag kan nog lova dig att när Jonas väl börjat känna sig som en person som Gabriel litar på o tyr sig till, så kommer han INTE att svika honom. Han har ju inte växt in i rollen som pappa ännu och att du tar hand om allt och att du tar Gabriel gör ju bara att han aldrig någonsin kommer att växa in i rollen... Så du, din idé att resa iväg tycker jag är super... Då kommer Jonas inte ligga o dra sig, för jag tror att han t 99% gör det för att demonstrera för dig och för att han i bakhuvudet, även om han sover, vet att du finns där och kommer o tar hand om allt... Eller hur!! Tror du kommer bli förvånad, för jag tror att det kommer gå hur bra som helst om de är ensamma och jag tror att det kommer vara jättebra för dem och mkt nyttigt för Jonas och för deras relation... Stick iväg en helg... Gör det!! jättekramis Anja :o)


Vet du vad...oj, skitlåååångt
Skrivet av Anja m Emil-00, Alice 29/5-04 & bf 13/6-05
Du är alldeles för snäll mot Jonas... Trots att Daniel kan vara hrrmmmm "speciell" så låter Jonas som att han är så förbaskat omogen att jag nästan blir vansinnig när jag läser ditt inlägg... Känns som att han inte tror på det du säger utan inte tar ev hot på allvar... Det är så lätt att fastna i fällan att man själv tar på sig allt ansvar, att man blir jättestressad, medan den andre mer el mindre bara har sig själv att tänka på (undrar hur ofta det är vänt på andra hållet??? att kvinnan skiter i allt och mannen tar hand om barn o hem, öhhhh) nåväl... Vet du vad jag tycker!!! Jag tycker så här: Nu är det dags att ta tag i detta. Kräv att ni ska gå på familjerådgivning. Du bränner ut dig själv och Jonas är så förb... egotrippad!! Säg till honom lugnt och på allvar att du fått nog, att du ej mår bra och att om han ej går m på att vilja göra ert förhållande bättre och få det att funka och omprioritera vissa grejor (genom att gå på f.r och göra ett ärligt försök) så värderar han helt enkelt inte dig o Gabriel tillräckligt högt och då hade jag lämnat Jonas om jag var du... Både för din egen o främst för Gabriels skull... Att du ständigt mår dåligt och är trött, arg, besviken osv mår ju Gabriel inte bra av och du, ärligt talat... Gabriel är ju en pojke och den han kommer att ta efter, hans förebild, är JONAS... Se till att ej stanna m honom om han inte blir bättre. Så har jag sagt t Daniel... Att det är inte en jä...la chans i världen att jag lever m en man som inte är en sån man som jag vill att min son ska växa upp och bli... Glöm det!! Daniel verkade fatta att jag menade allvar, men så har jag heller aldrig hotat om något sådant tidigare och jag menade det verkligen. Jag hade lämnat honom utan att blinka, hur mkt jag än älskar honom, för att mina barn ska må bra. Och de mår ej bra om inte jag mår bra... Lever man själv så har man visserligen allt ansvar och man får sköta ALLT själv... men å andra sidan så väntar man sig inget annat heller och hela momentet :BESVIKELSE, ILSKA OCH BITTERHET försvinner ur ens liv och jag lovar dig att det är värt det + att du som är så snäll, go och söt inte hade haft några problem att hitta en jättego kille så småningom, som hade behandlat dig som du förtjänar, dvs med respekt, talat om för dig hur fin och go du är, varit stolt över dig och utan att överhuvudtaget reflektera över det, hjälpt dig med saker och sett när du är trött och brytt sig om det och kommit och tagit över... Ett tag kände jag som att jag gjorde allt här hemma och jag kände samma bitterhet och inneboende ilska som du, men nu har vi denna uppdelning, mat + disk: Daniel, städ: jag, tvätt: båda och det funkar jättebra!! Ta hand om Alice är nog oxå rätt så jämt fördelat här hemma... Sedan kan jag ändå ibland känna att Daniel ägnar sig för lite åt barnen o bara sitter vid sitt förb... dataspel, men då visar jag att jag är arg, INTE HÅLLA INNE, INTE TASSA PÅ TÅ... det gjorde jag innan, men jag vägrar göra det mer... Ska jag behöva leva så, då lever jag mkt hellre ensam, även om jag ska göra det m tre barn. Japp, så är det! Då måste nog se till att Jonas fattar att du menar allvar. Jag tror att du kanske har låtit honom komma undan m för mycket och sagt saker som du sen inte fullföljt för han låter så där läskigt säker på att få behålla dig och att du ska sköta allt utan att han behöver ge dig den respekt du förtjänar... Han är just nu, inte värd dig Susanne och det vet du nog!! Sen är det ju svårt för du älskar honom, men han är INTE värd dig!! Se till att han fattar vad han har! För det tror jag inte att han förstår eller vet! Låt mig ta ett exempel, du vet den gången du skrev här inne och var ledsen o arg för han hade vägrat äta maten då du stått o ansträngt dig och gjort något jättegott och exotiskt och han bara typ tittade på det o inte ens ville smaka, vad hände då???? Jo, Susanne, du CYKLADE IVÄG OCH KÖPTE HONOM EN PIZZA!!!!! Vet du vad Daniel sa om det? Han sa att du borde slängt maten i ansiktet på honom... = DU ÄR FÖR SNÄLL... och du gör dig själv en otjänst genom att låta dig behandlas så. jag blir så ledsen för du är så fin och så go och så snäll och jag kan känna (som jag själv kände tidigare i mitt o Daniels förhållande) att du slösar upp dig själv och så mkt av din värdefulla tid på en knöl som inte ens har vett att uppskatta dig. Och du är värd sååååååååååååååååååååååååååååå mycket mer Susanne! Förlåt om detta blev långt o tjatigt, menar inte att låta hård heller... Blir bara så upprörd för jag vet ju precis hur det känns och jag vet exakt hur du mår inuti men du låter ju honom ro hem med det och därför kommer han aldrig ändra sig, för han vet vad han kan lyckas med och vad han inte kan lyckas med... Du förstår vad jag menar va... Jonas borde skakas om ordentligt!! Åh vad jag hoppas att du finner styrkan att göra det nästa gång han går för långt... Vill se honom krypa ärligt talat, vill se honom riktigt rädd för att mista er då han fattar vad han har och vad han har gjort mot er. GGGGGGGGrrrrrrrrrrrrrrrrrr.... Hämndlysten så det förslår ;o) Hoppas verkligen att det blir bättre... Det måste det bli!!! Så jättestor kram Anja

Tack gumman! långt
Skrivet av BarbaMamma
Jo jag vet att jag är för snäll mot Jonas, jag gjorde misstaget att vilja ta hand om allt när vi träffades FÖR ATT JAG GJORDE DET BÄST ( o visserligen gör så än idag...)och det här säger jag inte för att skryta utan för att J är såååå fruktansvärt oduglig på att ta hand om ett hem, det enda han är duktig på är att dammsuga ( o det får han gärna göra..men det blir inte så ofta nu längre tyvärr ) och putsa fönster ( ja enligt honom själv ). Han kan inte laga mat, när han diska så staplar han bara allt på höjd så det har rasat både en och två ggr, när han ska ställa in matvaror så kan han stoppa kaffet, knäcke o andra TORRvaror i kylen, smöret ställer han längst upp och längst in ( resultat: det fryser till..), när han hänger tvätt så skakar han inte ut plagget innan och hänger det ALDRIG slätt så det torkar.. Herregud jag kan fortsätta i evigeheter.. Men jag vet egentligen varför han är på det här viset; blir man uppfostrad med silversked i mun, med syskon som avgudade sin lillebror ( han är yngst ), med föräldrar som aldrig tycker att man gör fel- Ja då blir man nog så här! Jonas mor och far fungerar så här att vid en diskussion så vinner den som är mest högljudd- det blir så jobbigt när det blir så livligt och då har ju Jonas som liten " vunnit " och detta har han givetvis lärt sig! Sen spelar det ingen roll om man är saklig i sitt framförande... Jonas o jag har haft en rejäl dust här nu i höstas; och vi hade väl mer eller mindre bestämt att nu får det fan vara bra och vi skulle separera. Jonas mor och far var inblandade i det här bråket. Till mitt försvar trädde då både svärmor och svärfar och för EN gångs skull så tog de bokstavligen tag i Jonas och ruskade om honom. Men i nästa veva så plockar de fram plånboken och ger oss en sådan stor julklapp att jag än idag knappt vågar säga vad det var. Fast de skällt på J och satt "hårt mot hårt" så rättfärdigar ändå en sån här gest J:s beteende. När jag i efterhand har försökt att vända mig till svärmor för hon ska skälla på J ( det hotet är det enda som biter på honom..) så har hon visserligen blivit vansinnig och börjat skälla på honom. Då har han bara lugnt sagt: " men det har väl för fan inte du med att göra ". Resultatet: jo svärmor backar genast och säger "nähä", ser visserligen sur ut och kniper med munnen- men vad bryr sig J om det? J är alltså en bortskämd, barnslig djävla överklassunge ( åhhh vad skönt det var att skriva det..) TROTS att han kommer från lika enkla arbetarförhållanden som jag..enda skillnaden var att J:s mor ärvde en massa pengar av sin far och att hans far klättrade i karriärstegen... Jaja; nu kan jag inte sitta mer här; får ju besök av "mina" mammor idag..så nu måste jag dammusga av, diska o sedan gå o handla... Tack igen för de fina orden!

Fenomenet: trött pappa

ugh

suck..done, tried & been there..

Hoppas att du inte tar illa upp nu

Kan bara instämma med Camilla.

Jag tar verkligen inte illa upp.

Nämen hallå

Egentligen så skulle jag ha gått iväg..

Suck

Du är inte ensam....

Tror du att jag skulle klara av det?

Nä det där förstår jag fullkomligt...

Vet du vad...oj, skitlåååångt

Tack gumman! långt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information