Killar över natten?

Killar över natten?
Skrivet av	Olenka
Hej, Min dotter är 14 år. Eftersom jag en relativ ung mamma (jag fick henne när jag var 18), så får hon göra ganska mycket. Men det finns saker som jag kommer inte att acceptera. Och det är just det med att sova över. Sova över hos killar som är 3- 4 år äldre. Det är ständig snack om killar. Ett till problem (för henne)är det att jag kommer från Polen. Ofta brukar jag få höra att på grund av detta så får hon inte ha killar hos sig. "Varför får inte Daniel sova hos mig?" "Alla andra får" "Det är bara så för att du kommer från Polen!!!!" osv. Att jag är från Polen har inte med saken att göra. Jag tycker inte att killar ska sova över pga att "det passa sig inte" Jag är medveten om att det finns föräldrar här i Sverige som låter sina dötrar/söner sova hos varandra och det respekterar jag. Men jag har svårt med det...Jag undrar vad ni har för ställning till dettta. Få era tjejer sova över hos sina pojkvänner som är 3 år äldre? Sover de hos er? Finns det nån lämpligt ålder för det? 15 år? 16? Snälla svara...
Svar på tråden: Killar över natten?

14 år lite för ungt
Skrivet av sträng mamma?
tycker jag! Men då barnen gått ut 9:an börjar det vara svårt att "hindra" dem från att sova hos en ev stadig pojk-/flickvän, det är iallafall min uppfattning både från mig/mina kompisar då vi var i den åldern samt från mina egna barn. Enligt mina söner är jag och min man också hopplösa och fattar absolut ingenting och vi är "helsvenska" :) så det har nog inte bara att göra med varifrån man kommer :)

Denna fråga har varit uppe tidigare
Skrivet av Trixie med Karl 22/9-03,Erik -92+Ellen -90
om du letar dig lite bakåt så var det en debatt om det här tidigare då jag slängde ut samma fråga. Min flicka är 14 och ska börja 8an. Hon har en jämngammal pojkvän som får sova över. Oftast sover både pojkvännen och en annan kompis till henne över så det känns rätt lugnt. Vi bor en liten bit bort från pojkvännen så det är väl också en anledning. Jag tror efter att ha funderat fram och tillbaka på detta att om man är rädd för att dom ska ha sex med varandra så har dom det ÄNDÅ oavsett om vi vill det eller inte, någon annanstans.


Läs 3 sidor tbx
Skrivet av Trixie med Karl 22/9-03,Erik -92+Ellen -90
där finns ett jättebra inlägg från jämställd pappa!

Jag minns när jag var 16 år
Skrivet av An2, tonårsmamma om tre veckor
för typ 100 år sen s. Nåja, det var då jag hade min första "riktiga" pojkvän (som senare blev min make, men det hör inte hit) och jag ville ju ofta sova över hos honom (varje helg), men fick inte för mamma. Vi bodde ca 2 mil ifrån varandra, men han fick köra mig hem _varenda_ fredag- och lördag natt (han är 2 år äldre än jag). På sommaren blev det riktigt konstigt när han inte fick sova över hos mig, men ändå stannade till kl 6 på morgonen. Alltså, vi gick och la oss ihop och gjorde sånt man gör när man är 16-18 år och nykär.... Och sen somnade vi och sov till det ljusnade, då körde han hem för han fick inte _sova över_. Till slut, när jag var 17 år och vi hade varit ihop ett år gav mamma upp och insåg att det mest var löjligt att förbjuda oss;-) Sammanfattningsvis, jag tror inte på att rent generellt säga nej utan man får använda sitt sunda förnuft. Är lite inne på Trixies tankegång oxå (och det visar ju även mina egna erfarenheter) - vill de ha sex så har de det iaf. Däremot måste man ju kunna känna att man litar på både tjejen och killen, så att ingen av dem gör något som de själv eller den andra inte vill!

Min 13 åriga dotter
Skrivet av Mamma Mu
får inte sova över hos några killar,kommer inte att få det nästa år heller(då hon är 14 som din dotter.Och inte är jag från Polen, utan en helt vanlig finska.;)


Det handlar inte..
Skrivet av Olenka
om sex. För att jag vet att hon kan göra det när som helst. Jag blev själv gravid när jag var 17 och han sov aldrig över. Jag känner också att hon är inte riktigt mogen att ha sex så jag är inte oroligt för det. Att "sova över" är mer en moralisk frågra för mig. Ni vet principer :) Hon är bara 14. Han är 17. Jag känner att de kan vänta med det. De kommer att hinna. Jag vill inte uppmuntra detta. Jag har svårt att tänka mig att se Daniel(som är 3 år äldre)kliva ur min dotters rum i kalsningar (det gör han säkert inte) och ta sig en macka...

Ursäkta mig...
Skrivet av zaccheus
...men DE argumenten förstår jag mig inte på : "De kan vänta med det." "De kommer att hinna." ??? Din dotter lever faktiskt i nuet - och borde du också göra ! Om du tycker att hon är för ung NU... ja, det är en sak - men ovanstående...nej, det begriper jag inte !

Kan vara svårt
Skrivet av Tonårsmorsan
att begripa om man inte har en fjortonårig dotter eller ett eget barn öht att relatera till, ja. Alla lever i nuet, det är inget som är unikt för fjortonåringar, det betyder inte att man nödvändigtvis måste rusa å\' sta\' och pröva allt man kommer att testa förr eller senare på en gång. Resonerar du på samma sätt när det gäller alkohol och tobak? Eller att springa ute hela natten eller att åka till Roskilde själv med bästa kompisen? Det hanslar om att vi föräldrar vill skydda våra barn, och fostra dem till vettiga människor, i detta hästarbete ingår ex vis att sätta tydliga gränser, vissa saker får man, vissa saker får man vänta med.


Tycker inte det har så mycket med åldern att göra.
Skrivet av Nini since 1997
Litar du på henne och killen - låt dem sova över. Sex kan de ha mitt på dagen, men de ska använda kondom!

Här kommer mitt tidigare inlägg
Skrivet av Jämställd pappa
Men först vill jag påpeka att om åldersskillnanden är tre år så bör de vänta tills de båda är över 15 år med att ha sex. Den som har ansvaret är den som är äldst. Sen kan inte vi som vuxna hindra två tonåringen som vill ha sex med varandra - vi kan bara vädja till dem att tänka sig för. Barn är barn - samtidigt så olika oss vuxna så identiska med den människa vi alla är. Varför är vi lika? Jo, de är människor som vi med samma behov av kärlek, respekt och fysisk närhet. Vi vet att en nyfödd människa dör om den inte får fysisk beröring, vi vet att vi mår såväl fysiskt som psykiskt bra av beröring - den av oss som inte vet detta har aldrig upplevt känslan av att lägga ett nyfött naket barn vid sitt nakna bröst -, vi vet att barn presterar bättre och blir lugnare i skolan om de har schemalagd kompismassage, vi vet att vi som vuxna mår dåligt om vi inte har någon som kramar oss och vi vet att beröring är så viktig att till och med beröringen av ett husdjur är tillräckligt för att få en hel avdelning med dementa att blomma upp. Om vi tänker in i vår innersta av livserfarenhet på de stunder i livet som vi känt oss som tryggast, viktigast och lugnast så är det mest troligt att vårt minne leder oss till ett tillfälle i nära beröring med någon vi känt har älskat oss förbehållslöst. Det må vara en far- eller morförälder, förälder, en ungdomskärlek, vår käraste eller ett syskon. Den tryggheten har vi behov av att återskapa i tider av kaos. Jag kunde bara önska att vi som föräldrar lyckades etablera en sådan relation med våra barn att övergången från barn till vuxen gick hand i hand med övergången från föräldraskap till livslång vänskap. Sex är ett behov som är lika stort men det för med sig så mycket mer i livet - det ger möjligheter men det utgör också hot. Jag tycker inte man behöver uppmuntra till sex men om man när barnen går in i puberteten inte har ett sådant förtroendefullt förhållande till sina barn att man öppet och ärligt kan tala om sex och samlevnad (det låter som en gammal skolbok men det faktiskt det vi talar om) så har man lämnat över rodret till den ungdom som man älskar och vill så väl. Detta gör man i samma stund som barnet långsamt skall kapa varje kardel (repsträng) i trossen som knyter oss som föräldrar samman med vårt barn. Denna tross som utgör en trygghet men samtidigt ett hot. Trygghet därför att den bevarar vår föräldraroll och hot därför att den utgör ett hinder i byggande av vänskapsbandet mellan oss som vuxna föräldrar och våra kommande vuxna barn. Kardelerna i trossen börjar kapas redan då navelsträngen klipps. Möjligen har vi pappor lättare för att vi redan där börjar bygga upp vårt vänskapsband med våra barn. Tyvärr är det många pappor som väljer att bara bygga vänskapsband istället för föräldraband. Det är viktigt att föräldrabandet har byggts - separerade föräldrar med olika syn på en så viktig fråga som ungdomar och deras rätt till sin sexuallitet gör att båda måste vara föräldrar det går inte att vara kompis (det har våra ungdomar massor av själva) och med samlevande föräldrar bör båda också vara föräldrar. Mammorna har det nog lättare och svårare att bygga sin relation till barnet. De har redan sitt band befäst genom havandeskapet, navelsträngen och amningen men det gör möjligen mer ont när kardelerna kapas. Det gör nog särskilt ont för de mammor som inte har någon annan än sitt barn att krama och blir berörd av detta barn som just håller på att bli vuxet genom att åsamka mamman denna smärta som hon så väl skulle behöva läka genom fysisk beröring av någon som förbehållslöst älskar henne. Så hur är det att vara ungdom, kommer vi all ihåg det? Eller var det så att vår övergång in i vuxenvärlden var så omgärdad med förbud, obegripliga regler, oförståelse ifrån vuxna - och kanske då särskilt våra föräldrar - och inte minst skam att vi var tvungna att glömma. Glömma närheten till våra känslor - de där ifrån farmors knä vid brasan sommaren när vi sju och insåg att vi kunde erövra världen och att vi var älskade. Vi kanske slet av de sista av kardelerna som höll oss kvar i barndomen i en tid då kardelerna var så många att det gjorde riktigt ont eller krossade en del av vår själ och våra drömmar. Eller var det så att vi aldrig slet av de sista kardelerna därför vi inte vågade på grund av att vi var rädda för vad våra föräldrar, släkten och vännerna skulle tycka. Om vi låter våra barn få förtroendet, att säga nej utifrån vilka de är, kommer vi att medverka till att de själv vågar avgöra när, var och hur de skall ha sex först gången för att det skall bli bäst för dem. Varje mamma och pappa vill väl att deras barn skall känna sig tryggt och säkert? Så säkert att hon eller han vågar säga nej tillräckligt många gånger för att sen våga säga ja. Jag tror att mitt barns partner har så mycket respekt, för mitt barn och mig, att om mitt barn säger nej hemma i vårt hem så är det nej. Samtidigt vill jag inte frånta mitt barn möjligheten att känna beröring i en tid då han och hon behöver den som mest och då jag som förälder av naturliga skäl inte utgör ett alternativ till vännens kram. Ja din kram är inte ens ett alternativ till vännernas kram. Min väns son (med en mycket frånvarande pappa) kom till mig för att "prata". Han hade flickvän, var 14 år, kär och kåt (ett ord som vi aldrig använde i vårt samtal dock). Men han var mest av allt rådvill. Nej de hade inte samlag med varandra men de hade legat nakna i hans säng under täcket. Vad skall jag/vi göra? När skall jag/vi ha sex? Hur skall jag/vi göra? Får jag/vi ha sex? Ja ni kan ju bara tänka er vilka frågor som virvlade runt i hans huvud. Han visste att hans mamma skulle stötta honom och aldrig döma honom. Han visste att de måste skydda sig. Men hans största fråga var nog - vill jag, är jag mogen själv? Jag gjorde det som kanske du eller din man har gjort med er dotter - talade med ungdomen genom att lyssna. Våra ungdomar och barn är så kloka att när det står inför ett hinder kan de med vår hjälp komma fram till det beslut som för dem är det rätta. Har vi lärt dem och gett dem respekt, förtroende, tillit och förbehållslös kärlek så kan vi förvissa oss om att vi tillsammans med dem kan bestämma vilka frågor de är mogna att söka svaret på. Din dotter är 14 år så hon har en bra bit kvar innan hon är vuxen och hon får göra allt i livet - med undantag för att köpa på systembolaget 20 år och adoptera barn 25 år. Det är litet väl långt kvar kanske? Skall en såpadd ung tjej behöva fatta beslut om att ha sex eller inte? Allt beror ju på om hon är mogen. Men hon kanske vill att han sover över för att hon just skall våga vara så nära som hon vill kunna vara samtidigt som hon vill kunna säga nej till sex? Att förneka våra ungdomar det som är bland det största i livet, närhet och fysisk kontakt med en annan människa vilket ibland leder till sex, är att inte vara vuxen sitt föräldraskap enligt min mening. Detta särskilt om det görs utifrån ogenomtänkta regler utan förankring i verkligheten och med avsaknad ifrån allt vad logik heter. Varför hamnar man då i en situation att man inte är vuxen föräldraskapet? Kanske därför att det gjorde ont själv när man gick ifrån att vara ungdom till att bli vuxen. Betänk att även små tunna kardeler av barn och föräldratrossen skär in i själen, om de inte kapats bort i tid, som ostskärarens ståltråd skär igenom osten. Om det finns något som man kan kalla arvsynd så är det detta enligt min mening. Jag kan inte säga dig hur du skall göra. Jag kan bara uppmana dig att vara vuxen och att våga ställa dig på de unga blivande vuxnas sida. Det kan i ert fall innebära att säga ja till en övernattning men samtidigt vara tydlig att under ert tak sker inget som inte båda är med på, eller möjligen förklara för dottern att du vet vad hon står inför och att det är okej att pojkvännen sover över men att hon bara behöver säga stopp så har hon ert support, hur pinsamt det än är. Jag ser ju helst att min dotter blir av med sin oskuld här hemma hos oss efter ett varmt bad med sin vän och efter att de sedan veckor - ja helst månader - utforskat varandra och sig själva så mycket att de vågar lita på sig själva och sin partner. Jag ser helst att hon och hennes vän får ett positivt minne att bära med sig resten av livet. Jag ser helst att hon är mogen och heldre att hon tar litet längre tid på sig än att hon har för bråttom. Vad jag inte önskar är att min son - i desperation över kompisarnas snack, sin osäkerhet på sin nyvunna manlighet och föräldrars/vuxnas regler och förbud adderat med sin erfarenhet ifrån porrsurfning och sexnovellers extrema övningar, ställningar och platser - väljer att full, fumlig och i frånvaro av känslorna - tryggheten ifrån farmors knä framför brasan - knullar en full tjej i ett fuktigt garage bakom en rostig bil. För att sen dagen efter bli kallad till ett polisförhör på grund av misstanke om våldtäkt. Hon var ju så full att han borde ha förstått att hon inte ville. Min väns son och jag talade länge den gången och det gör vi fortfarande. Han har lekt upp de 40 kondomer han har fått av mig och skäms inte att hämta mer på ungdomsmottagningen eller be mig om fler. Vad talade vi om som var så viktigt? Jo, vi talade om livet! Vem han var och hur han ville att andra skulle uppfatta honom. Vi talade om att han och jag har en relation som står på egna ben oberoende hans mammas vänskapsrelation till mig. Vi talade om att man faktiskt är sexuellt aktiv i 60 år eller mer av sitt liv, om man får leva och var frisk. Vi talade om att man måste betänka att man skall fylla dessa år med spänning och lust. Vi talade om att ungdomar kanske särskilt killar tänker på sex jättemycket och att det gör vi vuxna också bara det att vi vuxna - om vi får vara friska och har närhet till våra känslor och om vi fått möta kärleken -tänker ännu mer på sex än ungdomar. Vi talade om att sex kan vara att smeka sin älskades öronsnibb på det sätt som får henne/honnom att känna fullständig lycka. Vi talade om att sex leder till barn och att även om han kommer att bli världens bästa pappa (något som han längtar efter att få visa att han kan vara - något som alla vet eller kommer att veta, dock tyvärr hans pappa undantaget). Vi talade om att det inte är så fräckt att vara 14 år och pappa och spela i Gothia Cup. Vi talade om vad vi skulle göra till helgen och om jag kunde köra honom till träningen för hans mamma kunde inte och hans pappa skulle visst göra något som alltid. Lycka till

Alla andra får
Skrivet av Pappa AJ (han med Lilla aj)
är ju känt sedan "urminnes" tider. Vänta några år...


killar
Skrivet av liten
skulle jag nog inte låta sova över hos oss, men dock en pålitlig stadig pojkvän om det fanns i bilden. Sedan kan man med gått samvete ändå kräva att de väntar tills de är 15, den lagliga åldern. Då har de kanske lite tid på sig att känna efter och lära känna varandra bättre innan de blir för mycket fast i varandra. Och låt inte din dotter få dig att tro att det bara är mammor från Polen som tänker så :)

Inte under 15 år iaf
Skrivet av Mary Lou
Även om de inte har sex (eller lika gärna kan ha sex på dan). Genom att låta killen sova över har man liksom sanktionerat det tycker jag, som om man bjöd på vin hemma. I detta fallet är ju också din dotter så mycket yngre än killarna också. Och varför måste man sova över, vare sig det gäller killkompisar el tjejkompisar? Personligen så vill jag helt enkelt inte ha några främmande tonårskillar i huset på morgonen. Så jag har sagt till min dotter att hon får vänta tills hon flyttat hemifrån med sånt. Så vet jag också att hon kommer att verkligen flytta hemifrån. ;) Jag tycker inte att föräldrar både ska skämma bort sina tonåringar som om de vore små barn och dessutom ge dem full frihet som om de vore vuxna. Nu har min dotter ingen pojkvän så jag vet ju inte hur jag skulle göra då.

Killar över natten?

14 år lite för ungt

Denna fråga har varit uppe tidigare

Läs 3 sidor tbx

Jag minns när jag var 16 år

Min 13 åriga dotter

Det handlar inte..

Ursäkta mig...

Kan vara svårt

Tycker inte det har så mycket med åldern att göra.

Här kommer mitt tidigare inlägg

Alla andra får

killar

Inte under 15 år iaf

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information