Om min bror

Om min bror
Skrivet av	Syster Yster
För två år sedan kom det fram (genom min mamma) att min bror tyckte om killar. Tydligen tycker han om både killar och tjejer. Nu bor han en bit från oss och jag vill inte ta upp det med honom. Efter att ha varit på Pride-festivalen flyttade han till Stockholm. Samtidigt känner jag att jag skulle vilja veta hur det egentligen förhåller sig. Är han bisexuell eller homosexuell. Hmm. Det spelar ingen större roll, men i mitt inre känner jag att det fattas en pusselbit när jag inte vet. Vår farmor och farfar frågar ibland. Och X då, har han någon tjej? I all välmening. Då säger jag att "nej, det tror jag inte". De kommer nog att dö utan att fatta något om det och det är väl bäst så. Jag vet inte ens vad jag frågar om, mer om vad ni tänker om det jag skrivit.
Svar på tråden: Om min bror

Det låter mer som om
Skrivet av Maria
du skulle vilja ha en närmare kontakt med din bror än vad du har. Närma dig honom först och försök etablera en trygg relation så kommer han nog berätta eller du kommer känna dig mer bekväm med att fråga. Eller också tror han att du inte vill prata om detta och då är det kanske bättre att du bryter isen. Kanske han inte vet själv heller utan provar sig fram ?

Ja
Skrivet av Syster Yster
jag tror det är som du säger att han kanske inte själv vet utan provar sig fram. Det är inte så länge sedan han flyttade hemifrån t ex.


Håller med Maria
Skrivet av Allis
Är den saknade pusselbiten att du inte vet eller att ni har en sådan relation där ni inte berättar saker för varandra? Det kan vara ganska befriande med familj och vänner som faktiskt frågar rakt på sak men det tarvar å andra sidan lite kontakt. Skulle någon jag inte längre har särskilt nära kontakt med säga "nämen tjabbahejsan så du är flata nu" som inledningsreplik skulle jag nog bli lite fundersam :O). Alla människor är ju så mycket mer än sin sexuella identitet menar jag. Du kanske ska fundera på vilken slags kontakt du vill ha med din bror och vad du saknar just nu? Är man hyfsat tajta är min erfarenhet att man kan prata om det mesta. Hoppas att det går bra!

Hejsan
Skrivet av Syster Yster
Vi har aldrig pratat om personliga saker och eftersom det verkar vara väldigt personligt för honom så inkluderas det liksom i det. Jag blir knäpp på det här, det är väl bara att fråga, men samtidigt som du skriver så kan det bli lite för direkt på, om jag tolkade dig rätt där.

Frågan
Skrivet av rhino
man tvingas ställa sig i din situation är: har jag visat honom att han är välkommen att prata med mig? har jag visat intresse för hans liv, finns över huvud taget någon anledning för honom att berätta om sig själv för dig? eller är det eg så att ni inte står varandra speciellt nära? jag skulle bli väldigt väldigt ledsen om någon jag brydde mig om inte berätta en viktig sak för mig, men i sådana lägen måste man titta på sig själv, förtroenden får man inte gratis.


Svar
Skrivet av Syster Yster
Saken är väl den att vi har en mor som är påträngande och jag vill inte vara likadan. Sedan har han sedan han var liten inte pratat mycket om sitt kärleksliv, han är inte tystlåten, men det här privata är viktigt för honom. Han vågade som liten inte ens byta kläder inför "publik", fastän det kanske inte skulle spelat många andra barn någon roll. Vi är lika varandra, men står inte jättenära varandra. Vi har vuxit upp väldigt tätt, men inte pratat om personliga saker, hur nu det är möjligt kan man fråga sig. När jag frågade honom en annan gång blev han irriterad. Känner mig så kluven, det är ingen stor sak, men ändå blir det det eftersom vi inte kan prata om det. Vi måste inte prata om det, men han vet ju hur mitt liv ser ut. Å andra sidan måste jag inte veta allt om honom som han vet om mig. Jag skulle bara tycka det var så skönt om han kunde säga något rent ut istället för att höra från min mamma. Anledningen till att han skulle berätta vet jag inte riktigt, kanske dela bra och dåligt som man gör med andra saker, att jag skulle våga hälsa på och veta om den han bor ihop med är pojkvän eller bara kompis.

Tänk att det ska vara så svårt
Skrivet av Tyrvi
att fråga enkla frågor bara för att det inte handlar om heterosexualitet. Om du pratar med din bror och frågar vad han gör och hur han har det, så är det väl den naturligaste sak i världen att fråga om han träffar någon speciell kille eller tjej. Ingen stor sak alls om man inte vill göra det till nått stort, men ändå ett enkelt sätt att visa att du inte förutsätter att han är lagd åt det ena eller andra hållet. Och den äldre generationen ska man inte räkna bort. Min morfar trodde jag inte skulle fatta någonting alls eller vara väldigt negativ när jag bestämde mig för att berätta för honom, men han tyckte bara att det inte var nått speciellt för i byn där han bodde hade det ju funnits ett par kvinnor som alla visste tyckte om varandra, så var ju bara vissa, inget att prata om. Sedan har han behandlat de av mina flickvänner han träffat som om de var mycket viktiga personer. Han har varit superlugn med det och hanterat det mycket bättre än min mamma, för att inte tala om min morbror som knappt vågat tilltala dem :-)

Hej Tyrvi
Skrivet av Syster Yster
Jag tycker inte att det är enkelt att fråga eftersom jag frågat förut och han blev irriterad då. Samtidigt blir jag frustrerad över att få frågor från farmor och farfar, eller andra också för den delen. Det känns som att det är min brors sak att svara på, och inte min. Jag vet inte ens vad han vill att jag ska svara. Att jag säger "nej jag tror inte att han har någon tjej" känns ok. Inte "nej, och inte någon kille heller, tror jag". Ändå känns det som att jag sitter inne med en lögn. Att jag vet något som dom inte vet. Innerst inne vet jag att han gillar killar, men eftersom det aldrig sägs rent ut så känns det som en svart bubbla.

Om min bror

Det låter mer som om

Ja

Håller med Maria

Hejsan

Frågan

Svar

Tänk att det ska vara så svårt

Hej Tyrvi

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information