Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kanske inte detta hör hemma här, men vet inte vart

Skrivet av Undrande...
jag skall vända mig med mina funderingar.
Hoppas någon har något ord att ge.
Jag har två småbröder,en lillebror som nu är 19 år.
Redan när han var liten var det som om något sa mig inom mig. Den här killen är speciell. Vet inte vilket annat ord jag skall använda.
Min yngsta lillebror älskar jag även han med, men just den här lillebrodern och jag fick en väldigt fin kontakt, trotts att dte var ganska många år emellan oss. Jag har alltid kännt att jag kan dela mitt liv o bekymmer med honom och hoppats att han kan dela sina tankar med mig.
Så långt allt bra.
Men nu är det så att när han var runt kanske 12 år så började en tanke hos mig kan man säja. Jag har bara känslan av att han är homosexuell men hela tiden förnekar det.
Han är verkligen världens underbaraste lillebror, jättemysig kille som bryr sig om sin omgivning. HAn har aldrig haft en flickvän och jag ser /känner eller hur man skall uttrycka det att han har en längtan i sig som han inte får ge uttryck till. Åren har ju gått o jag har på något sätt bara blivit säkrare på att han är homosexuell men inte vågar vara det så att säga. Jag ser en sorg o längtan i honom och vet inte hur jag skall stötta honom. Jag tror att han är rädd att vara annorlunda.
Tror att han inte under några omständigheter skulle våga berätta hemma ( hanbor fortfarande hemma) särskilt för vår far.
Visst kan det väl vara så att han inte är homosexuell, men jag känner mig än då rätt säker. Vi talar om olika saker och har en fin kontakt och jag känner lite hur det ligger och lurar under ytan men itne kommer fram. Jag har försökt lite olika saker. T ex försöker jag visa mig själv som öppen o fördomsfri och hoppas att han skall kunna känna sig trygg med att prata med mig. Har fått med mig honom till pridefestivalen, och han hade verkligen jättekul, och jag likaså. Vet itne om jag är helt ute o snurrar,men jag vill kunna stötta min lillebror och vet egentligen inte vart jag skall börja. Någon som har några ord o ge?
Jag vill inte se hans oro o sorg längre, jag ser ju att något saknas honom. Ingen vore gladare än jag över att se honom få bli kär o få ett förhållande. Men han vågar inte tro på sig själv tror jag.
Svar på tråden: Kanske inte detta hör hemma här, men vet inte vart

Fråga honom

Skrivet av  Åsa
Om du ställer en direkt fråga, vad tror du händer då? Är det ändå inte det bästa?
 

Artiklar från Familjeliv