Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

hej

Skrivet av neas mor
God jul på er alla.
Jag har en undran. Jag är sjuksköterska och skall snart börja en utbildning till barnmorska. Jag Har hört talas om vissa "regnbågsmottagningar" och tycker att det vore kul och lärorikt att arbeta på en sådan. Jag är själv heterosexuell men har inga förutfattade meningar. Ville bara höra med er, Tycker ni att det behövs en särskild regnbågsmottagning? vad tycker ni en barnmorska skall tänka på i sitt bemötande med homosexuella par? Tycker ni det är en förutsättning att barnmorskan är homosexuell för att ha mer förståelse? Är det viktigt att barnmorskan fött själv?
Svar på tråden: hej

Mina tankar (långt)

Skrivet av  Lillan
Hej! Jag bor inte i Sverige så jag är inte så insatt i systemet med BVC, men jag har en doktor som är hetero och trivs jättebra med henne. Jag har hört flera som har dålig erfarenhet av gyn och BVC av folk som förringar och ifrågasätter deras familjesituation, men jag hoppas att de är i minoritet! Jag tycker det är beklämmande om det skulle behövas speciella regnbågsmottagningar och hoppas att det svenska samhället ska gå framåt på sådant sätt att barnmorskor och läkare kommer i naturlig kontakt med olika sorters familjer och på så sätt inser att det inte är något märkligt. Det enda sätt som vi som lesbiskt par kände oss utsatta var i själva födseln, då vi var osäkra på vilka rättigheter min partner hade om något skulle gå fel, då vi inte var rättsligen gifta och hon inte var laglig förälder till vår son förrän adoptionen gått igenom. Det enda vi kunde göra åt det var att skriva dokument med våra viljor och förtrösta oss på att allt skulle gå väl. Annars var ju hon med på ultraljud och undersökningar som vilken blivande pappa som helst och jag var ju som vilken blivande mamma som helst. Jag tycker det är härligt att läsa ditt inlägg och jag hoppas att du får tillfälle att göra det du vill göra. Efter att ha mött några lesbiska par hoppas jag att du kommer att förstå att den ultimata situationen är när det är ett "non-issue", dvs att vi bemöts varken med höjda ögonbryn och ogillande eller översvallande hjärtlighet, utan som vilka blivande föräldrar som helst.
 

det finns ett

Skrivet av  rhino
regnbågsprojekt på Danderyds sjukhus. Jag besökte min väninna som födde där och en barnmorska trodde då att jag var den andra mamman och min son storasyster. Han har själv bestämt att han är storebror till kompisen, men eftersom han hade tofsar i håret insisterade barnmorskan på att han måste vara storasyster. Jag tror aldrig jag har träffat på en person som så envist försökte övertyga min son om att han är en flicka....i varje fall, det är bra med projekt men det vore nog bättre om sjukhus och myndigheter fick lära av lite heteronormativitet generellt och möta människor mer förutsättningslöst. Min ensamstående väninna fick trots projektet frågan tre gånger om var hennes man fanns.
 

hur

Skrivet av  neas mor
skall en "regnbågsmottagning" fungera då om det nu måste finnas sådana.
Kanske är det bäst att sådana finns eller så skall det fungera lika bra med mottagningar i största allmänhet.
Vad jag förstår spelar det ju egentligen ingen roll var man går bara barnmorskan och annan personal har ett öppet förhållningssätt mot homosexuella par?
Vet ej om jag fått något svar på frågan om hur ni tycker en barnmorska skall bemöta homosexuella par?
 

Som alla andra :)

Skrivet av  Lillan
Jag känner som sagt inte att jag vill be bemött på något speciellt sätt. Jag vill att min partner ska bli respekterad som en likvärdig förälder, inte som "andramamman". Jag vill inte att någon ska ifrågasätta mitt förhållande eller mitt val av livspartner. Jag tar däremot inte illa upp om någon frågar efter "barnets pappa" för det är trots allt det som är vanligast, så länge de inte tittar konstigt när jag berättar hur det ligger till. När vi skulle föda hade vi skrivit en födelseplan där vi tydligt berättade vad som gällde och alla barnmorskor hade läst den innan de kom in till oss så det var aldrig några frågor. Det är ju en förutsättning att de gör det, dock. Om du vill sätta dig in mer finns det ju också massor av böcker. Jag har inte läst "Homoföräldrar", den är ju på svenska, men jag kan ge tips om engelska böcker om du är intresserad.
 

När vi

Skrivet av  Anne
väntade första barnet gick vi på en "vanlig" mvc och blev bra bemötta hela tiden, dvs vi bemöttes som ett par där båda var jämlika föräldrar. Det tycker jag är viktigt.

Med andra barnet ingick vi i Regnbågsprojektet som rhino nämner. Av många anledningar så var vi inte nöjda. Inte för att vi inte blev korrekt och bra bemötta, men vi hade många medicinska funderingar, frågor av det inte helt vanliga slaget och dessa bemöttes inte med respekt.

Vi blev avfärdade som underliga, nonchalant besvarade utan att de läkare/barnmorskor som svarade på våra frågor egentligen var insatta i det de skulle svara på. Kort sagt vi togs inte riktigt på allvar. Jag efterfrågar ett bra bemötande, resepekt och medicinsk kompetens; eller i alla fall en vilja att ärligt ta reda på saker. Det är inte viktigt med särkild "homokompetens" tycker jag. I alla fall inte för mig. Jag vill dock att det ska ses som självklart att man kan vara två mammor, och det är tex skönt att inte behöva förklara det när man ringer till förlossningen osv. Men det är ingen stor sak egentligen, om personalen är beredd på att man alltid möter olika människor och visar respekt så ska väl inte det faktum att man är två av samma kön vara underligare än att man är från olika länder.

När vårt andra barn sedan föddes var det under traumatiska omständigheter och hon hamnade på neo. Jag upplevde där personalen som lyhörd för våra önskningar -de frågade innan de gjorde, de respekterade att vi inte ville ge ersättning och napp osv, vi fick ett val. De delgv oss sin medicinska kompetens men var lyhörda för våra önskemål och övervägde vad som var lämpligt. Det tycker jag är viktigare än någon som vinnlägger isig om att alltid prata om att man är lika mycket mammor båda två. Den bekräftelsen behöver inte jag.

Sedan tycker jag att det kan gå överstyr, man är så mån om regnbågskompetens och projekt att det kan bli helt fel. Efter projektet fick vi en utvärdering. Den var ställd till den biologiska mamman. Ingen fråga handlade om hur partern bemötts, om man blev behandlad som ett par osv. Det kändes som om när barnet väl var fött så gällde bara bio-föräldern.

Nu blev det här snurrigt känner jag men kontentan är att jag vill bli mött med respekt, att man inte ska betraktas som annorlunda.

Vår äldsta dotter är född i Nyköping. När hon skulle läkarundersökas (gick inte upp i vikt) så ställde jag mig lite bakom alla andra. Jag blev framknuffad av en "barsk" lite äldre barnmorska som sade "fram med dig, du är mamma och ska stå längst fram vi flyttar oss". Det kändes faktiskt ganska skönt för hon sade det med sådan självklarhet att vi var två mammor, utan att för den skull göra en affär av det. Det var tydligt att hon behandlade pappor likadant.
 

Hej jag tycker absolut att det ska finnas

Skrivet av  Maria
en möjlighet att välja. När jag väl blev gravid hade vi försökt if lera år, själva tvingas till många dyra behandlingar i andra länder. Detta hade också lett till ett visst hemlighetsmakeri inför släkt, vänner och arbete. (När det aldrig blir barn berättar man inte gärna om processen därför att det är så jobbigt) ) Självförtroendet var alltså inte på topp utan vi kände oss helt knäckta. När vi äntligen blev gravida var det en stor lättnad att vi fick höra att Mamamia hade en lesbisk BM. På vägen till graviditeten och även under graviditeten var vi med om mycket jobbiga saker bla fick vi starka negativa rekationer från närmaste omgivningen. Dessa saker kände vi oss trygga att prata om med vår BM. Hon förstod också direkt. Dessutom fick vi träffa några andra lesbiska par och utöka bekantskapskretsen lite vilket var jättebra för oss som inte kände några tidigare med barn. Jag kände mig svag under graviditeten och behövde mycket trygghet och stöd. Den fick jag vilket jag är mycket glad åt. Jag hoppas verkligen de fortsätter med sitt projekt. Sedan spelar det ju ingen roll om ni andra som inte vill vara med går till era vanliga MVC och är nöjda med det. Idag är jag stark och orkar med ett och annat höjt ögonbryn men under graviditeten är jag inte säker på att jag gjort det.
 

Njaaa

Skrivet av  Allis
Principiellt tycker jag att det ska vara självklart att samtliga mottagningar har kompetens nog att kunna bemöta alla slags patienter. Sen kan man t.ex. ha olika telefontider så att den som ringer i förväg vet att hon slipper dra hela berättelsen innan hon får hjälp. Det *är* skillnad mellan lesbiska mammor och heterodito när det handlar om öppenhet. Är du hetero finns det inget som alls kan klassas som dolt men det gör det ju för lesbiska. Om man inte är öppen (eller känner att det är jobbigt att prata om det) finns det mycket att vinna på att ha särskilda telefontider.

Du ska som barnmorska vara påläst och duktig i ditt yrke och kunna bemöta människor med respekt - oavsett om det är ett heteropar från Åmål, en ensamstående eller någon som är lesbisk. Jag förutsätter att man läser mycket om olika grupper när det handlar om etnicitet t.ex. och det är väl lite samma sak, man tar helt enkelt reda på lite mer om människors livsvillkor.

Jag är mer intresserad av personkemi än barnmorskans sexuella identitet så länge det handlar om t.ex. medicinska frågor och vanligt barnmorskearbete. Om jag däremot skulle vilja diskutera frågor som handlade specifikt om lesbiska skulle jag nog sannolikt välja att prata med någon som hade egen erfarenhet.

Jag har nyss fött barn och har inte en susning om vår bm och undersköterska själva fött barn eller vilken sexualitet de hade. Det viktigaste för mig var att de var riktigt, riktigt duktiga på sitt jobb och det var de verkligen.
 

inte sexuell identitet

Skrivet av  rhino
som är viktigt. Däremot skulle jag vilja kunna välja en barnmorska med samma värderingar som jag själv. Jag vill inte ha en barnmorska som är fundementalistiskt religiös - om hon inte kan dölja detta väldigt bra. Jag vill heller inte gå i föräldrargrupper där alla kvinnor förutsätts ha en partner och att denna partner är barnets biologiske far. Men förutom regnbågsprojektet har jag faktiskt inte ens hört talas om att några kliniker i Sverige som ens försöker använda några andra begrepp än pappa och make... Nu gick jag hos barnmorska och födde i USA så min erfarenhet av födande i Sverige är begränsad, men generellt är det trist att alltid mötas av "jag är inte så van, har aldrig träffat er familjekonstellation tidigare". Detta sa: barnmorskan jag hann gå till innan vi flyttade, barnsköterskan på bvc när jag var på besök, socialsek som gjorde faderskapsundersökningen, socialsek som gjorde adoptionsutredningen samt nuvarande bvc-sköterska. Samtidigt: något sådant skulle de aldrig haft rätt att säga på motsvarande ställen vi gick till i USA. Där förutsattes att personalen var öppen för alla olika familjekonstellationer.
 

De enda riktiga dönickarna

Skrivet av  Allis
vi stött på hittills är inom socialtjänsten eftersom de var så uppenbart dåligt pålästa - och skulle kunna ha gjort något åt det om de själva velat. Jag kontaktade dem i mycket god tid och kan man inte ta reda på saker på flera månader så undrar man ju hur det ska funka med kommande utredning...

I övrigt har vi haft mycket bra bm på alla ställen. Kvinnan som höll i föräldragruppen sa alltid konsekvent partner/pappa eller bara partner t.ex. Tänker man snäppet längre inkluderas ju många fler än vi i det eftersom inte alla heterokvinnor har barnets biofar som partner.

På såväl bb som på egenvården blev vi inte ett dugg annorlunda bemötta. Om någon skulle haft synpunkter var det inget de visade oss, här var det samma saker som jag förmodar att det är för alla andra - amning, sova, suturer och amning igen.

Så hittills känns det bra, jag är förvisso rätt skeptisk till kommande utredning men förlitar mig på att det funnits fler par före oss så helt okunniga borde de inte vara. Det vore väldigt trist att bli mysko bemött av bvc nu när vi fått så fint bemötande inom vården (som naturligtvis alla ska få). Jag är mycket imponerad över hur duktiga, snälla och ffa kompetenta Helsingborgs bb och egenvård varit. De rekommenderas *varmt* till blivande föderskor *hint hint till Zarogirl m.fru :O)*
 

Projekt och bemötande

Skrivet av  Anna
Vi var också delaktiga i Regnbågsprojektet (mellan MVC MamaMia och Danderyds sjukhus) som nämns i tidigare inlägg.

Vi hörde av en släkting att MamaMia på söder var bra så vi ringde dit och fick kontakt med en jätte gullig barnmorska. Vi var öppna med hur vår familj såg ut och fick då frågan om vi hellre ville gå till en öppet lesbisk barnmorska som fanns på deras mottagning.
Men vi tackade nej, det kändes inte viktigt för oss att barnmorskan var lesbisk, det viktiga var att det fanns en förståelse och bra bemötande på mottagningen.

Vi var senare delaktiga i Regnbågsprojektet och kom då i kontakt med andra homofamiljer vilket kändes positivt. Dock finns det en besvikelse kvar hos oss då det gäller Regnbågsprojektet, vi hade kanske för stora förväntningar och vi har i dag lärt oss att ifrågasätta vad som menas med ”homokompetens”. Utvärderingen som kom hem till oss var ställd enbart till den biologiska föräldern och alla frågor lika så. (Obs – att detta var utvärderingen från DS och inte MamaMia)

Kontentan tycker jag är bemötandet och att det finns en proffsighet i det som ger respekt, trygghet och förståelse.

Varför inte bjuda in någon från MamaMia att föreläsa på er utbildning?
 

Det är ju inte alla MVC som har tillgång

Skrivet av  Maria
till en öppen lesbisk barnmorska precis, kan tänka mig att även om man inte går hos henne så har hon "undervisat" de övriga under tiden hon arbetat där. Jag tycker inte heller att barnmorskans läggning är intressant egentligen utan hur hon kan lyssna och förmedla sina kunskaper. Att hon är öppen och lyhörd. Tror då att Mamamia har en enorm tillgång i Lotta jämfört med andra MVC. Hon är inte bara öppen utan drivande vad jag förstår i regnbågsprojektet. Det viktiga är ju att det har funnits någon som har kunnat förmedla att det kan finnas skillnader och vilka dessa skillnader är och att det är viktigt för en del att prata även om dem och att bli korrekt bemött. De som aldrig har träffat på några lesbiska tidigare (jo de finns) måste man ju nästan informera själva om allting innan man kan få hjälp. De är dessutom nyfikna och en del till och med söker bekräftelse. Det är ju inte det riktigt man själv behöver just då även om det är förståeligt. Min BVC -sköterska var extremt korrekt och tillmötesgående men frågade de mest underliga saker så fort hon fick chansen. Förstod att hon tyckte alltihop var jättekonstigt, men då kände jag mig bättre så då spelade det inte så stor roll.