Fråga om dop |
|
Skrivet av | Smilax |
Jag undrar hur ni ställer er till att man döper sitt barn enbart av tradition och ser det som en namngivningsceremoni samt försöker tona ner det kristna innehållet och ber prästen att inte prata så mycket "religiöst prat"? Denna fråga var uppe på ett annat forum så jag undrar hur ni ser på det här. Själv har jag inte döpt min son eftersom jag inte själv är troende och anser att han får välja själv när han blir äldre. Jag är heller varken döpt eller konfirmerad själv och det skulle vara otänkbart för mig att döpa mitt barn eftersom det skulle kännas som hyckleri ifrån min sida. | |
Svar på tråden: Fråga om dop | |
|
|
Vi har döpt våra barn |
|
Skrivet av trazzel | |
...av flera skäl. Tradition, visst, men mest för att vi tycker det ger dem den största valfriheten! Maken och jag är också medlemmar i Svenska kyrkan och skulle barnen vilja gå ur när de blir äldre är det ju en enkel procedur. Att däremot ta ett aktivt beslut att gå med i kyrkan när man blivit äldre, tror jag är lite motigare. Själv är jag glad att jag varit medlem hela livet, om än passivt. Jag trivs med det, men jag tror faktiskt inte att jag skulle ha tagit steget att gå med, om jag nu inte hade varit medlem redan. |
|
Jag lät mig övertalas... |
|
Skrivet av Sharp | |
när första sonen var baby så han fick döpas iallafall för alla i släkten tyckte att det var "sååå viktigt" och som sagt "det är väl en självklar tradition" men hu vad jag ångrade mig, det kändes så fel och hemskt att stå där i kyrkan att jag ville ta sonen och bara springa därifrån! Några veckor efter det skrev jag ur mig och sonen ur kyrkan. Dottern kommer inte att bli döpt sen får släkten säga vad sjutton de vill om det. Jag är inte kristen och tänker inte döpa mina barn till en tro som de inte har fått välja själva. Det är nog tyvärr så att många inte tänker på vad ett dop eg innebär, jag har varit på två barndop i släkten i år och jag tror ingen av de föräldraparen är kristna så eg är det ju helt fel. Namngivningen har ju inte ett skvatt med dopet att göra och det är oroväckande att folk inte har koll på det. | |
|
|
Tradition? |
|
Skrivet av Sofia* | |
Att någon kan vilja genomgå religösa riter av tradition???? För mig är det ett mysterium och jag hoppas verkligen att varje präst som får frågan om de kan tona ner det religiösa står för sin tro och säger nej! Man kan väl ha ett babyparty utan att koppla in kyrkan om man känner att man vill uppmärksamma barnet, men att döpa in i en tro man själv tar avstånd från verkar vansinnigt i min värld! | |
En följd fråga till er... |
|
Skrivet av AnneliN | |
..som inte döper era barn i kyrkan pga att det känns som hyckleri. Och inget fel i det. Jag vet flera som har använt det som argument mot dop i kyrka. Men dom har gift sig i kyrkan och haft begravningar i kyrkan, där den avlidne har varit lika lite troende som dom. Vad är skillnaden? Man kan göra allt annat i kyrkan men inte fira livets början, det första miraklet. | |
Är man... |
|
Skrivet av Crudo | |
medlem i Svenska kyrkan hålls väl begravningen där annars inte. | |
|
|
Ett dop innebär inte |
|
Skrivet av Jos | |
att man firar livets början, det betyder att man tar emot Gud och förenas med kyrkan. Bröllop och begravning är inga sakrament i Svenska Kyrkan, men dopet är. | |
Om hyckleri... |
|
Skrivet av trazzel | |
Ibland funderar jag över hur ateister tänker kring kyrkor och religiösa ceremonier. Om man inte är det minsta troende - vad spelar det då för roll om man deltar i t ex en gudstjänst? Det lär ju inte betyda mer än vilket sammankomst som helst i så fall. Som att gå på bostadsrättsföreningens årsmöte eller nåt. För att känna sig som en hycklare, tycker jag att man måste tro på _något annat_ istället. Så jag förstår att en troende muslim kanske inte vill närvara vid en kristen ceremoni, eller tvärtom. Men när man bara anser alltihop vara humbug från början till slut - varför måste man då ta aktivt avstånd, så att säga? Kan någon förklara...? |
|
Att hyckla... |
|
Skrivet av LoLA | |
betyder "att förställa sig, låtsas" enligt SAOL. Så jag håller med dig lite där- så länge man inte tror på det och inte heller låtsas att man gör det så hycklar man ju inte heller... Jag är döpt, konfirmerad och gift inom svenska kyrkan. Mina barn är också döpta. Och jag är en sån där som har skapat sig sin egen privata lilla trosföreställning. Vissa saker inom kristendomen kan jag tro på och uppskatta- andra tycker jag är helt uppåt väggarna. Det är då svårt att veta hur man i andras ögon ska göra moraliskt riktigt då. Om jag tror på en tredjedel av kristendomen- ska jag då döpa en tredjedel av mitt barn? För mig räckte det att prästen ansåg mig vara "värdig" att få döpa mina barn... Förresten- ett ganska osympatiskt sätt att tänka egentligen- att vissa ska ha mer rätt och vara mer värdiga än andra vad gäller döpandet av sina barn. Vissa är finare än andra? Själva dopet kanske kan leda till nåt gott ändå- oavsett om inte förälderns intentioner är de "rätta" enligt de som anser sig vara bättre vetande än andra... |
|
|
|
Ett... |
|
Skrivet av Crudo | |
brf möte är väl inte riktigt samma sak som att gå i kyrkan. Jag går inte på satanistmässor heller fastän jag tycker det är lika mycket humbug. Borde jag göra det också? |
|
Jag förstod inte riktigt... |
|
Skrivet av LoLA | |
ditt inlägg där, Crudo. Kanske du kan utveckla det lite? Klart att du inte behöver gå på satanistmässa om du inte vill? Det är ju det som är det fina med detta land- vi har en religionsfrihet och får ha vilken trosuppfattning vi vill. Vi får tycka att tex kristendomen är humbug. Men om man vill använda sig av Svenska kyrkan trots att man enligt vissa inte tror tillräckligt mycket eller inte tillräckligt "rätt" så är det inte bara de kristna som protesterar. De som INTE tror har också invändningar. Är inte det lite märkligt? |
|
Det jag invänder mig mot.. |
|
Skrivet av Crudo | |
är trazzels meningar "Om man inte är det minsta troende - vad spelar det då för roll om man deltar i t ex en gudstjänst? Det lär ju inte betyda mer än vilket sammankomst som helst i så fall. Som att gå på bostadsrättsföreningens årsmöte eller nåt." Vad ska man i kyrkan å göra om man inte är troende? Det jag menar är att folk i allmänhet skulle förfasa sig om jag gick på en satanistmässa. Även om jag bara var där som icke troende. Men det är helt ok om jag springer i kyrkan som icke troende. För övrig brukar man kunna göra sin stämma hörd och kunna vara med och påverka på brf möte. Pröva om du kan det i kyrkan. |
|
|
|
Nej, det kanske du ska undvika! :-) |
|
Skrivet av trazzel | |
Satanistmässor alltså. Men om jag nu av någon anledning skulle delta i en satanistmässa, skulle jag inte känna mig som en hycklare. Kanske skulle jag känna mig illa till mods om det var en obehaglig stämning, men ändå inte som en hycklare. Satanism innebär ju ingenting alls för mig personligen. Lika lite som new age eller astrologi. Det är inget jag tror på eller är intresserad av och därför skulle det inte betyda något särskilt för mig att delta heller. På samma sätt skulle jag kunna delta i en hinduisk ceremoni, eller en indiansk eller kanske någon aboriginsk? Det vore enbart intressant och jag skulle verkligen inte känna mig som en hycklare. Bara om jag försökte övertyga utövarna om att jag verkligen trodde, förstås. Men det är ju en fråga om respekt. |
|
Några möjliga anledningar... |
|
Skrivet av LoLA | |
"Vad ska man i kyrkan å göra om man inte är troende?" Lyssna till den vackra musiken, få sig ett visdomens ord, få en stunds stillhet, njuta av de vackra historiska byggnaderna eller ställa upp för en vän som gifter sig/har dop i kyrkan. Anledningarna är många om man vill försöka leta efter sådana. Men hur intressanta är de egentligen? Vi måste myndigförklara varandra. Varför måste man ifrågasätta en människas intentioner så? Varför inte istället respektera att "ja, han eller hon vill gå i kyrkan" oavsett trosdjupet? Om en person mår bra av att gå dit så är det väl jättebra? |
|
Måste instämma med LoLA |
|
Skrivet av trazzel | |
Jag trivs i kyrkor, det har jag alltid gjort. Förmodligen skulle jag trivas i en moské eller en synagoga också. För några dagar sedan lyssnade jag till Händels "Messias" i en kyrka, framförd av en fantastisk kör och otroliga musiker. Jag tycker nästan synd om den som missar en sådan konsert bara för att han inte vill gå i kyrkan! :-) Sedan kan jag gå i kyrkan även för den andliga upplevelsen. Jag sväljer inte alls kristendomen med hull och hår - jag har alldeles för många invändningar för att kunna kalla mig kristen. Men Svenska kyrkan säger sig vara öppen även för sökare och av den anledningen känner jag mig ändå hemma. Avkoppling, nedvarvning, meditation... ja, nåt i den stilen. |
|
|
|
LoLA |
|
Skrivet av Crudo | |
Ett visdomens ord lär jag inte få i kyrkan. | |
Crudo |
|
Skrivet av LoLA | |
Då tycker jag inte att du ska gå dit heller, om du känner så. Men de som känner att de kan få det trots att de inte är 100% kristna kan väl gå? Varför måste man ha åsikter om det? |
|
LoLA |
|
Skrivet av Crudo | |
Jag går inte dit heller. Andra för gör precis vad dom vill. En åsikt om det har jag för att jag just nu befinner mig på en snacksida som behandlar ämnet religion. |
|
|
|
Tyvärr... |
|
Skrivet av Sharp | |
finns det väl inte så värst många alternativ till begravning annat än i kyrkan? Om det inte finns så hoppas jag att det kommer att finnas den dag jag trillar av pinn för begravas i kyrkan det vill jag inte! Jag gifte mig förvisso i en kyrka men det är bra många år sedan nu och jag har ju tänkt till mer de senaste åren fast att det blev där det blev var för att jag älskade miljön i övrigt (kyrkan låg i ett renässans-slott som ligger mig väldigt varmt o hjärtat). | |
Begravningar |
|
Skrivet av Sofia* | |
Jag ahr varit på flera "borgerliga"begravningar. På vår begravningsplats finns en lokal för begravning som inte är på något vis kopplad till kyrkan, där har jag varit på både på icke religiösa begravningar och även på begravningar för folk som varit troende i andra samfund. Så oroa dig inte, det finns andra ställen än kyrkan! | |
Är inte... |
|
Skrivet av Smilax | |
....gift och skulle jag gifta mig så skulle det bli borgerligt. Sen ser jag inte dopet som att man firar livets början utan att man upptas i den kristna tron. Själv firade jag min sons ankomst med en namnfest och det var minst lika festligt..:-) Däremot är jag fortfarande medlem i Svenska kyrkan eftersom jag utnyttjar deras tjänster ibland tex genom besök på jullandskap med skolbarnen samt att jag vill bidra till att de vackra kyrkor som finns bevaras då de är ett kulturarv. Jag har respekt för de som har en tro och inser att jag själv är uppvuxen i ett samhället som bygger på kristna värderingar men jag är själv inte troende och kan därför inte stå för att överföra den kristna tron till mitt barn genom dopet. Sin tro eller icketro får han själv välja när han blir äldre. |
|