Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Det står ganska klart att Sara och jag..

Skrivet av Pilla
.. har två _helt_ vida uppfattningar om Jehovas Vittnen. Kanske beror det på att det skiljer 15-25 år mellan våra erfarenheter från församlingen. Kanske på att vi är partiska åt olika håll. Jag som aktivt Jehovas Vittne, Sara som valt att hoppa av. Vad jag vill säga om detta är att jag gärna svarar på sakfrågor vad gäller min tro om någon är intresserad (förutsatt att jag är här. ;O)) Någon form av argumentation för eller emot Jehovas Vittnen får ni sköta själva för sådan har jag inte tid eller ork till. ;O) Jag svarar utefter min tro och om det är helgalet, halvknasigt eller bara så rätt det får ni avgöra själva. Jag säger det i förebyggande syfte, vet inte om inläggen nedan innehåller sådant (argumentationer osv) eftersom jag inte hunnit läsa.

Jag kan också tillägga att jag är en helt sund, normal och, tro det eller ej mestadels harmonisk människa lite över (??!) mina bästa år. Jag ungås med vänner ur min församling och med människor jag träffar från andra religioner. Jag uppskattar andra människor trots/tack vare hennes lika/olika syn på livet, och ingen som träffat mig IRL har förklarat mig helt från vettet. Än! ;O)

Svar på tråden: Det står ganska klart att Sara och jag..

men...

Skrivet av  frie
.... jag gick ur för lite över ett år sen, o jag är nog mer böjd att hålla med Sara än Dig Pilla. Jag tror inte skillnaden är sååå stor mellan en JVförs nu o för 15 år sen. Folk har blitt lite äldre, that\'s it. Visst ni har fått lite nytt ljus o så, men det mesta är sig likt. Fortf så får ni inta ta emot blodtranfusioner (eller?!), styrande kretsen talar om för er vad ni bör ha på er o ni pressar små att bli vuxna i förtid, klä sig som små vuxna o sitta still minst 5 timmar i veckan. Små barn ska leka, busa, springa, hojta, skirika o skratta. O gråta en skvätt emellanåt när sake ro ting går fel. De ska inte sitta still på det där viset.

Dessutom, en annan sak Pilla o ni andra JV:n här:
Barn inom JV lider av vad ni kallar "gudsfruktan" eller vad vi andra skulle kalla ren o skär ångest! Jag minns själv när jag var sju år, hur mkt ågest jag hade för jag gjorde ju fel hela tiden, eller syndade, det var så mkt som var förbjudet, o i mitt sjuåriga huvud hade jag inte alltid tid o tänka på om saker o ting var rätt eller fel utan jag rurade o körde bara. Efteråt kom ångesten krypandes. "Vd har jag nu gjort? Kommer Jehova förlåta mig?!"
Den ångesten släppte för ett år sen när jag blev utis. När jag blev utis kunde jag sluta med all min medicinering, o jag har inte behövt ta ngt sen dess. Inte mot ångeest, depression eller sömnsvårighteter.

Det var det från mig :-)
Ha en bra kväll!
 

Artiklar från Familjeliv