Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Angående katastrofen (även på Andligt föräldraskap

Skrivet av Tigermamman
Jag har kommit att fundera rätt mycket på det här med att handskas med död och sorg.
Känslan är universiell men sättet att bearbeta den verkar skilja sig utifrån vilken religion man tillhör.
Vad tror ni? Klarar människor (helt generellt alltså) sorgen olika i olika religioner?
Svar på tråden: Angående katastrofen (även på Andligt föräldraskap

En snabb tanke

Skrivet av  En lycklig pingstvän
Spontant svar!

jag tror att de som har en religion är mer vana att hantera livsfrågorna. Döden och evigheten är ett tema i alla (?) religioner väl.

Så det gör att man är mer rustad att tala om katastrofen och att hjälpa sörjande. jag tror de gäller alla religioner som har en evighetstanke.

Din fråga om det är så att man klarar den olika bra beroende på vilken religion man tillhör det kan inte jag svara på. Det skulle jag kunna tänka mig i alla fall.

Många religiösa har en förenklad bild av livet och döden och man skyddar sig från katastrofens omfattning genom att tala om Guds straff.
Själv tror jag att det är en psykologisk försvarsmekanism som skyddar en från att tänka tanken att kan det hända där så kan det hända mig.

Då kan det verka som att man klarar att bearbeta katastrofen men egentligen har man slagit lock för sina öron. Det är många som gör så, oavsett tro eller ej.

Kanske jag spårade ur nu, men jag tycker din fråga är intressant.
 

Ska förklara hur jag tänker

Skrivet av  Tigermamman
Först och främst tror jag att alla som har en tro finner stöd i den under svåra stunder.

Nu i Asien är det människor av de tre stora religionerna som drabbats och jag gissar att återhämntningen rent mentalt och praktiskt ser olika ut.
OBS! Detta som följer är grov generalisering.
Och jag kanske är helt ute och cyklar, jag kanske har helt fel, vad vet jag. Men sett utifrån så är det så här det ser ut i mina ögon.

Muslimerna säger Insha Allah (felstavat) - ske Guds vilja och finner sig i ödet, sörjer men kavlar upp ärmarna och fortsätter träget.

Buddisterna ser inte döden som ett slut på någonting utan som början på en ny reinkarnation. Man sörjer sin förlust men är trygg i tanken att liv och död går i cirkel. Man börjar snabbt bygga upp tillvaron igen.

Kristna ser det antingen som ett straff från Gud eller som en djup orättvisa från Gud. En del kanske tappar hela sin Gudstro. De frågar vad de oskyldiga barnen gjort för ont och gör Gud ansvarig.
Sorgen blir förlamande och det som man drabbats av är ORÄTTVIST.
 

Artiklar från Familjeliv