Ang tvätten...

Ang tvätten...
Skrivet av	charlotta
Varför är det så viktigt att de tar hand om tvätten själva som du skrev Gabbe?!Min son tar ur lakan och allt ur sängen och lägger i tvättskåpet,men det är jag som tvättar och det funkar bra för oss.
Svar på tråden: Ang tvätten...

Undrar jag också
Skrivet av Molly
Enligt vår läkare så var inte ens urbäddandet viktigt. Kanske beror på att vårt barn bara är 7 år?!

därför att
Skrivet av PiaL
Man tar bort det lilla unset av bekvämlighet som kan vara förknippat med handikappet. Min son har hjälpt mig med urbäddning sedan tioårsåldern. Vi resonerar så här: detta är inte hans fel, men inte mitt heller, så vi hjälps åt. Tvättar gör jag. Bäddar nytt också. Ingen har sagt att vi ska göra så, men det känns bra.


Tvätten
Skrivet av Charlotta
Vad menar du med lilla unset av bekvämligheten?! Vi gör som ni vi hjälps åt med urbäddningen och jag tvättar och bäddar nytt ibland bäddar sonen....och det har också känts rätt för oss.....men det är inget vi har diskuterat en gång....och sånt har vi inte fått nåt råd om hos läkare eller uroteraputen.

Det finns ett litet inslag av...
Skrivet av Birgitta, since 1997
... bekvämlighet i enures. Kanske inte hos alla barn, men hos många. Säkert är det inslaget olika starkt hos olika barn också? Läs tråden som börjar med Ullens inlägg "Rapport från vår larmbehandling" så får du en idé om vad det KAN innebära, som exempel. Vi har redan från början fått rådet att dottern ska göra så mycket som möjligt själv runt sitt kisseri. Hon har redan från runt 6 år gått upp och bytt i sängen själv på nätterna. Då hade jag förberett nytt täcke, så det hon gjorde var att ta bort det gamla underlägget, lägga på det nya och ta det torra täcket i stället för det våta. Numera "ids" hon sällan byta i sängen på natten, hon ligger glatt kvar i det våta... uärk På morgonen bäddar hon själv rent och vissa dagar startar hon tvättmaskinen också.

Ok, så här ser jag på det...
Skrivet av Gabbe
Grundläggande är det nog en fråga om människosyn och eget ansvar kontra skyldigheter. Jag anser att det så tidigt som möjligt är viktigt att lära barn ansvar och skyldigheter, även när det gäller saker som dom inte kan hjälpa. Ett klumpigt barn spiller oftare ut mjölken och måste därför oftare torka golvet - klumpighet är ett motoriskt problem och oftast neurologiskt med andra ord ett funktionshinder. Ett barn med ADHD som får utbrott och har sönder sina saker får köpa nya för egna pengar. Utbrotten beror på ett neuropsykiatriskt problem och är ett funktionshinder. Ett barn som är rullstolsbundet får träna sina armmuskler för att kunna köra sin egen rullstol, behöver jag nämna att det är ett funktionshinder? :-) Ett barn med diabetes får lära sig att själv ta sina sprutor. Ett barn med allergi får lära sig att själv fråga efter innehållet i maten. ... Ett barn som kissar i sängen får själv lära sig att bädda och tvätta. Saken är den att i min människosyn så ska man alltid sträva efter att själv i största möjliga mån ta ansvar för sitt liv redan från tidig ålder. Självklart måste det läras ut av föräldrarna och i ett tidigare stadium krävs mer stöttning av föräldrarna än i ett senare men strövan måste vara självständighet vid så tidig ålder som möjligt. Det är farligt att göra saker och ting för bekväma för våra små, det lär dem att det finns alltid någon annan som fixar det som är trist och tråkigt, särskilt om man kan skylla på att "det är ju inte mitt fel". Nej det är inte hans fel men det är hans liv och vem är född perfekt? Alla måste sköta sitt liv på bästa sätt utifrån sina egenskaper. Har man t ex ett rullstolsbundet barn så kan man inte kräva av honom att gå - det klarar han inte, men man ska inte heller behandla honom som han inte klarar något, när familjen städar kanske han inte är bästa personen att att ge uppgiften "byt gardiner" eftersom det i praktiken är omöjligt för honom, men han kan dammsuga - även om det inte går lika fort för honom som för dom andra... På detta sätt lär man barnet att ta ansvar för sitt eget liv utifrån sina egna förutsättningar. Men behöver man aldrig göra något åt saken så varför ska man bry sig? Tillslut växer man upp och blir en vuxen som säger: "Jag får inget jobb, jag får väl gå på soc" som om det var världens mest normala för en 20 åring. Man blir passiv, lat och allmänt bitter för man inte får den hjälp som man är van vid från barndommen - det är alltid någon annan som fixar, varför ska jag bry mig? Samma sak gäller sängvätning. Det är inte barnens fel att dom kissar i sängen, det är inte mamma eller pappas fel heller, men det är barnens liv och dom måste ta livets konsekvens att ta sitt eget ansvar. Vi kan inte kräva av barnet att sluta kissa i sängen men vi kan kräva av barnet att ta reda på nerkissade lakan etc, inte som ett straff utan för att det helt enkelt måste göras. Självklart ska vi vara med och stötta, visa etc och i början kommer det kännas som "det skulle gå mycket fortare att göra det själv" men vi härdar ut och går vid sidan om och visar vägen, tillslut klarar barnet att sköta det själv. Det finns en till aspekt och det är självrespekten, känslan av att vara självständig och fri. Genom att lära barnen ansvar i tidig ålder blir de också självständiga och lär sig lösa problem eller ta tag i jobbiga saker utan gnäll och uppgivenhet. Sedan finns det självklart fler aspekter att lägga in, vi får inte bli för svartvita men grundläggande är det anledningen till varför jag har den synen. Barn av idag har blivit så oerhört bortskämda, dom får allt serverat: skolskjuts, matlagning, diskning, städning, prylar och tom underhållning (TV, datorn etc som bara portionerar ut underhållning så om allt detta finns så vet man knappt vad man ska ta sig för eftersom kreativiteten har inte behövts användas och initiativförmågen är lika med noll). Jag tror det är fel och det skapar en generation som kommer ha mycket svårt att bygga ett samhälle där skyldigheter bara gäller andra än dig själv. Sedan finns det självklart tillfällen då barnet kan behöva hjälp även när det är stort. Jag har haft flera tonårskillar med problemen som normalt sköter det själv men som helt plötsligt ringer från mobilen på eftermiddagen och säger: "Gabbe! Det blev ju så stressigt i morse att jag glömde fixa lakana och jag kom på det nu och jag har en polare med mig hem, snälla kan inte du fixa det?" - Självklart gör jag det! Men dom tar det inte för givet och dom vet att det jag ställde upp när jag gjorde det, ett barn som aldrig behöver sköta det förstår inte att du ställer upp för dem, dom förstår inte att det är ett merarbete för dig, dom förstår inte att vara tacksamma och därför förstår dom inte heller fullt ut att dom är älskade. En ytterliggare aspekt är ur jämlikhetsvinkel. Det är klar majoritet pojkar bland sängvätare, har för mig det är typ 3 av 4 som är pojkar. Det är klar majoritet mammor som sköter hemmet (hur många pappor är det som skriver på den här gruppen t ex? Mest mammor tycker jag, med några få undantag). Pojkar lär sig därför även på detta område att det finns någon, oftast en kvinna som sköter sånt här med kissiga lakan, städning, bäddning... Skapar tillslut män utan manlighet som tror att deras fru är någon städmaskin precis som mamma var. Det är jämställdhetens moment 22 - Kvinnor gräver graven för kommande kvinnors jämnställdhetskamp medan de själva kämpar sin egen! Sista orsaken gäller ju självklart inte alla men troligen många. Sedan handlar det ju mycket om hur man gör saker i övrigt i familjen och hur mycket ansvar barnen tar på andra områden. Det blir ju lite fel att kräva av sängvätaren att sköta tvätten själv om alla familjens barn är bortskämda och aldrig behöver fixa hemma eller ta eget ansvar. Lite tankar från en moderat med stark ideologisk övertygelse och som jobbar som familjehem åt tonårsgrabbar med ADHD och sociala problem, och inte helt sällan är sängvätare! Kram Gabbe


Gabbe, vill du gifta dig med mig? :-)
Skrivet av Birgitta, since 1997
Detta var ett av de bättre inlägg jag någonsin läst på fN! Vad klok du är! Kram på dig!

Självklart ;-)
Skrivet av Gabbe
Vad sägs om Uppsala domkyrka på midsommardagen? Du och jag och en packe sängvätare i släptåg!!! Tack för uppmuntran! Kram Gabbe

Ett mycket bra inlagg!
Skrivet av Cina QLD AU bf 5/2/04
x


Åh...tack
Skrivet av MaNo
Jag läste inte bara ditt inlägg som mamma till en tjej som kissar i sängen, utan som mamma i allmänhet! Ibland känner jag mig som en hushållerska här hemma. Det förväntas att jag skall göra både det ena och det andra. Jag började med att skämma bort maken (Det var ju så mysigt att vara så snäll...hmf!) sedan hängde barnen på i bara farten. Men där försöker jag tänka annorlunda. Ibland när de kommer med sina önskningar brukar jag låtsas leta febrilt och undra om jag har en skylt med ordet "betjänt" på mig någonstans....de börjar fatta. Men det är inte lätt. Jag känner mig väldigt lat och oduktig ibland, speciellt när maken tycker att "Men det kan du väl göra...inte skall de behöva göra det själva!" arg Helst skall jag ha fixat till det innan det ens har hänt! Jag har de senaste dagarna gett mig dän på att inte falla dit. Ditt inlägg gav mig styrka att kämpa lite till! Tack Tack! MaNo

Ang tvätten...

Undrar jag också

därför att

Tvätten

Det finns ett litet inslag av...

Ok, så här ser jag på det...

Gabbe, vill du gifta dig med mig? :-)

Självklart ;-)

Ett mycket bra inlagg!

Åh...tack

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information