Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

uroterapeuter och urologer

Skrivet av PiaL
bvc och barnläkare: vad spelar det för roll? Vissa barn blir INTE hjälpta av de mediciner och behandlingar som står till buds. Vissa svarar inte på någon behandling, vem som än utför den.
Men så plötsligt en dag: Är det torrt! sedan blött igen, torrt igen...
Vi provade verkligen ALLT. Fram tills sonen var tolv och utled på alla behandlingar och bad att få slippa. Sedan dess har vi bytt underlägg, tvättat och glömt bort hela saken.
Nu fyller han fjorton. Sängen är oftast torr och han är en glad ung man.
Var glad om ni hittar en behandling som hjälper. Gör ni det inte- koppla av! Det löser sig med tiden!
Svar på tråden: uroterapeuter och urologer

Visst är det så, men...

Skrivet av  Ullen61
Visst är det så att vissa barn inte blir hjälpta av någon av de idag kända behandlingsformerna. Och jag tror att det ibland är mer föräldrarna som har bråttom med att prova en massa behandlingar, utan att barnet är motiverat. Men många blir hjälpta (fler än som inte blir hjälpta enligt statistiken) och då är det synd att många barn- och distriktsläkare inte känner till behandlingsmetoderna och inte heller vill skriva remiss till de som känner till dem. Många barn med enures-problem får bättre självförtroende när de blivit av med enuresen, det är "bevisat" i forskning.

Jag fick själv visa artiklar från läkartidningen om nya behandlingsformer för vår sons barnläkare, ändå var han mycket tveksam till dem och ville helst inte skriva remiss till utoterapeut eftersom han inte trodde att de hade någon mer effektiv behandling att erbjuda än vad han själv hade. Vi hade nog kunnat tjata oss till en remiss tidigare, men jag ville just vänta tills sonen var klart motiverad, och det var han inte förrän han var 12½. När vi väl kom till utoterapeuten skrev de ut Detrusitol och höjde Minirindosen direkt och från att förut haft 1-2 torra nätter i veckan har han nu 1-2 blöta och det gör stor skillnad.
 

Så olika det är

Skrivet av  PiaL
Vi har aldrig behövt tjata, våra barnläkare har verkligen månat om oss och visat på nya rön hela tiden. Det var till sist sonen själv som sa ifrån att han inte orkade testa mer.
( Det var när läkaren ville han skulle testa larm i kalsongerna, där gick någon gräns)
Det som hjälpt oss är HÖG dos minirin + ditropan. Det använder sonen på läger och resor.
Jag har som sagt aldrig stött på läkare som är oengagerade i frågan. Redan vår bvc-sköterska hjälpte oss med underlägg.
Vi har väl haft tur i oturen...
Sonen är dessutom hjälpt av ett stort självförtroende och bra vänner som känner till ( vissa delar det tom. ) hans problem.
 

Ja, det är väldigt olika

Skrivet av  Ullen61
Man ser bara i det här snacket hur olika vi blir bemötta av olika personer i vården. Vissa har goda erfarenheter av barnläkare, andra tycker inte att de fått någon hjälp där. Många har fått bra stöd av uroterapeuter, andra är inte nöjda med dem alls. Jag har själv släktingar som är läkare på olika vårdcentraler och som jag vet aldrig ignorerar någon åkomma om patienten är besvärad av det. Men jag är rädd att de är på väg att bränna ut sig, resurserna räcker ofta inte för att verkligen bry sig om varje patient.