Inte bara kiss (långt)

Inte bara kiss (långt)
Skrivet av	Bonusmamma till pojke 11 år.
Jag tror jag blir "galen". Det handlar om min bonusson (dvs min sambos son, inte vårt gemensamma barn). Han har länge haft problem med att inte komma in i tid så han kissar ner sig. Visserligen kissar han ner sig hos kompisar med, när han är inne! (?). Dem har ju toa. Härom veckan fick jag mail från en kompis mamma och hon berättade att bonussonen hade kissat ner hennes sons matta i hans rum. Ja, ja olyckor kan hända, men detta! Vi har pratat med sonen om detta och påtalat vikten av att gå till toa när det behövs och att OM det händer en olycka ska man byta kläder och ev säga till (behövs ju inte alltid, men kanske att man inte hittar nya kalsonegr/byxor etc). Vi har gott om kaslonger så han kan byta fritt. Vi har även börjat ett "kissträningsprogram" när sonen är hemma hos oss. Detta innebär att vi påminner pojken att gå på toa innan han går ut, när han kommer hem och varje hel timma. Jag har själv erfarenhet från detta program då min son när han var liten hade inkontinensproblem. Han hade en sån där "larmmadrass" och kalsonger med inbyggt blöja framtill. Dessutom sa urologen vi gick hos att vi skulle köra det här "kissprogrammet" jag talade om innan. Så jag vet att barn, oftast pojkar mellan 7-10 år, kan ha problem med kisseriet och hur man kan tackla problemet (med hjälp av bl.a. en urolog. Men bonussonen kissar inte bara på sig. Han bajsar på sig också. Han är 10,5 år gammal! Detta har han börjar med sedan i somras. Sedan gömmer han både kisskalsonger och bajskalsonger lite varstans i huset. Det är ju inte riktigt friskt, eller? I somras t.o.m. bajsade han i sina badbyxor i vattnet där vi alla badade. Vi blev mycket upprörda över detta då detta uppenbarades (bajs i badbyxorna och på handduken). Han talar ju inte ens om att han är nödig! Vi kan ju hjälpa honom att hitta en toa på stranden. NU hittade jag 2 par bajskalsonger under skötbordet i badrummet...... :0( Vad ska vi göra? Vi har inte tagit upp detta med biomamman och hon har aldrig talat med oss om detta heller. Pojkens syster säger att han kissar på sig hos mamma också (bajs vet jag inte). Systern är 14 år gammal, så hon borde ju ha koll. Men hon har ju inte koll på allt, då dem inte "leker" tillsammmans eller spenderar stor del av fritiden tillsammans. Tar vi upp detta med biomamman kommer hon att kasta detta i ansiktet på min sambo, pojkens far. Att det är hans fel och att vi framkallat detta beteende hos pojken, då vi ligger i en boendetvist sedan 6 år tillbaka (har varit i TR i omgångar). Pojken har inte gjort så här tidigare när han var yngre. Vad kan vi göra? Är det normalt? Ska en urolog kontaktas, eller psykolog/kurator? Det är ju inte normalt att man dels kissar på sig, att man dels inte byter kläder när man VET att man kissat på sig, att man bajsar på sig och att man inte talar om att man behöver gå på toa! Pojken vet var tvättkorgen ligger, det har vi visat honom. Han är ju snart 11 år gammal! Vad göra?
Svar på tråden: Inte bara kiss (långt)

Börja med vårdcentral eller skolsköterskan
Skrivet av Ullen61
Om jag var er skulle jag börja med att kontakta vårdcentralen eller skolsköterskan. De kan sedan bedöma om ni ska ha remiss till specialister, som uroterapeut och/eller barnläkare. Med tanke på att han har problem med både kissandet och bajsandet kan det naturligtvis var psykiska orsaker bakom, men det är enklare att först kolla upp det fysiska. Att kissa regelbundet är ju, som du säger, bra men kan vara krångligt i skolan. Kan han komma ihåg att kissa varje rast? Att han inte byter kläder och lägger dem i tvättkorgen kan bero på att han skäms så mycket för sina problem så att han förtränger dem helt enkelt.

Hej (långt)
Skrivet av Bonusmamma till pojke 11 år
Vad som händer när sonen är hos sin mamma, där han är mantalsskriven och går i skolan, vet vi inte. Vi vet inte heller om mamman är medveten om sonens problem och vad hon isf gör åt saken. Vi vet inte heller om skolan vet något om pojkens problem då mamman aldrig talar med oss om pojkens skolgång och vad som händer kring pojken på fritiden etc. Vi bor även många mil ifrån pojkens boendeort. Grejen är att biomamman är inte så observant vad gäller saker som händer kring barnen, det får dem oftast sköta själva. Dem får själva ansvara för att saker sköts, ex att gympakläder kommer med till skolan, att dem ska duscha och byta kläder, att man har hela och rena och passande kläder på sig, att gå på toa och sånt. Lappar i skolväskan kollar hon aldrig efter. Ibland kan det t.o.m. hända att det ligger kvar smutstvätt i väskan när dem kommer på nästa umgänge. Mamma kollar inte väskan, det får dem sköta själva. Hon är inte som jag, som observerat att grabben har ett problem och har tagit tag i det. Har pratat med sonen och talat om för honom att det är vanligt att pojkar i hans ålder har detta problem MEN att han måste försöka att ta ansvar själv, att tänka på att byta kläder och gå på toa när det behövs. Att han skäms är ingen nyhet. Han har gråtit när vi talat om problemet och jag har tröstat och kramat och talat med honom då.. Tänkte nu i helgen ta tag i det ordentligt tillsammans med sonens pappa. Vi ska försöka ta reda på om biomamman är medveten om pojkens problem och vad hon gör åt saken eller om han talat med mamman om detta nångång (om han kan anförtro sig åt modern)och vad mamman föreslagit att dem ska göra åt saken. Även om mamman kollar hans kläder hemma, det gör jag, det måste jag så att vi vet om hans problem försvunnit eller om det fortsätter. Vi ska även försöka ta reda på orsaken till hans problem (som jag i.o.f.s tror bottnar i att hans mamma tog pojken för 6 år sedan och flyttade till annan ort, och det har visat sig i utredningar att pojken aldrig ville flytta och att han VILL bo med sin pappa, men inte får. Detta har påverkat pojken negativt, flytten och skilsmässan alltså. Och att han inte har någon som bryr sig om honom och SER honom och att han inte har någon att prata med hemma hos mamman. Med mig kan han prata, när jag tar upp saker). Pojken är blyg och tillbakadragen (men ändå en glad pojke som pratar och frågar om saker när vi pratar här hemma hos oss och han leker väldigt bra med sin kompis här och han hävdar sig själv mer och mer vad gäller saker som han vill eller inte vill göra), osjälvständig och söker bekräftelse på vartenda sak som skall göras, alltså att han inte kan göra nåt ex ta en handduk som jag lagt fram när han skall duscha utan att fråga om han kan ta den och om den är till honom. Eller att "jag går ut nu" säger han och går inte förrän man sagt att det är ok etc etc. Vi har inga höga krav på barnen här. Dem ska passa mattider och hemtider, städa och hålla ordning på sina rum, men inte superpedantiskt. Bädda sängen och så. Lägga tvätt i tvättkorgen, torka bordet efter sig (turas om) vid måltid etc Dvs inga höga krav, jag tror de flesta har liknande på sina barn hemma vad gäller att hjälpa till. Pojken är inte utan nåt, han har cykel, PS-spel, även kläder här som vi köpt och saker (spel, leksaker etc)m.m. MEN vi kan inte ta upp detta med pojkens skolsköterska för detta kommer att vändas emot oss! Pojken vill ju flytta hit till pappa och vi har varit i boendeutredningar och uppe i rätten ett antal gånger, men han får ändå inte flytta. Utredningar har dock visat att pojken talar efter egen mening och är inte manipulerad av någon förälder och att barnens föräldrar är likvärdigt bra föräldrar, dvs ingen av oss har några problem som barnen kan ta skada av. Det enda jag kan tänka mig är svaret på pojkens problem är det psykiska, dvs att han mår dåligt över att han inte får flytta till sin pappa, som han så innerligt vill och har velat i 6 år nu. Men hur ska man kunna ta upp detta med biomamman? Vad gäller kalsonger som göms undan har vi sagt till pojken att vi kan köpa "100 miljoner" kalsonger som han kan slänga hur han vill om det händer en olycka så behöver ingen veta nåt. Men grejen är att han MÅSTE ju slänga dem och INTE gömma dem! Vi ska som sagt var ta itu med saken ordentligt nu i helgen. Men det är svårt när man bara träffar barnen varannan helg och inte har någon som helst information om vad som händer kring barnen när man inte träffar dem. Läkarkontakter ska ju skötas i deras hemstad, inte i vår stad.


Jättesvårt
Skrivet av Ullen61
Ni sitter verkligen med ett svårt dilemma. Det man direkt känner är naturligtvis att ni borde få boendet så att ni kan engagera er bättre i sonen än vad mamman gör (även om jag inte tycker det spelar någon roll om kläderna är lite trasiga, fläckiga och inte passar ihop). Sonen verkar ha bekymmer och skulle nog behöva stöd för att må bättre. Jag vill bara att ni ska vara beredda på att problemen med att kissa och bajsa på sig inte behöver vara psykiska utan mycket väl kan ha fysiska orsaker. Vad jag vet ska man kunna ta kontakt med en vårdcentral även där man inte är skriven, det har vi t.ex. gjort på semestern och med bonusdottern när hon var skriven hos mamman. Ni skulle kunna ringa er vårdcentral och diskutera med dem, och försöka få tid en måndag efter att han varit hos er och "sjukskriva" sonen från skolan då.

ring till...
Skrivet av mia
skolsköterskan på den skolan sonen går. Hon behöver väl inte medela detta till biomamman.Eller ring pojkens lärare och kolla läget. Så kan de ju prata med sonen och se om de kan hjälpa honom annars kan de ju gå vidare till biomamman.

Går
Skrivet av Bonusmamma till pojke 11 år
inte göra så. Skolan vet om att det föreligger GV och inget kan göras utan den andre förälderns vetskap och ibland namnunderskrift (vid behov). Vi kan således inte kontakta barnes skolsköterska och tro att det enbart kommer att vara vi som vet om detta. Det kommer att informeras till biomamman också. Likaså vad gäller läraren. Och då kommer det att ta "hus i helsike". Men, vi har pratat med sonen nu och han säger att det händer aldrig ngt i skolan, bara hemma, även hos biomamman och inte bara hos oss. Alltså Vet biomamman om pojkens problem, men hon har aldrig informerat oss om det. Hon träffar ju sonen mer än oss och borde således har mer vetskap och "statistik" på hur ofta detta problem inträffar. Hon vet ju hur pojken "funkar" eftersom sonen är hos henne alla vardagar och varannan helg! Biomamman verkar inte bry sig särskilt mycket om sonens bästa och hon vågar väl inte informera oss om några "problem" med barnen, då hon är rädd att det kommer att vändas emot henne (vilket hon i.of.s har rätt i, hon gör ju så emot oss)inför kommande boendeutredning och Tingsrättsbesök (kommer att bli så)då sonen vill flytta hit till oss.


Håller tummarna
Skrivet av utlandspappa
Det låter som din bonuskille och ni har det hemskt jobbigt. Det verkar ju helt klart att det är situationen som han är i som är boven, speciellt som det inte händer i skolan. Vilket i och för sig är konstigt eftersom problemet inte slutar av att han är i skolan. Är det kanske ett omedvetet "men jag då?" Ta väl hand om honom - vi har dem bara till låns.

Skötbord
Skrivet av utlandspappa
Du nämner skötbordet i badrummet. Kan det vara så att det är en reaktion till ett nytt syskon? Det är ju hemskt vanligt med kiss (ocj bajs) problem när det gäller nya syskon. Avundsjuka etc. Kanske han vill bli omgullad som sin lillebror/syster?

Men
Skrivet av Bonusmamma till pojke 11 år
han är snart 11 år gammal (?). Vad jag vet så omgullar pappan honom så ofta han kan. Min närkontakt sträcker sig till dit vart pojken tillåter (gonattkram).


inte för gammal
Skrivet av utlandspappa
Att han är 11 år har ingen större betydelse. Han kan vara lika avundsjuk som en tre åring och kanske vill bli omskött också. Glöm inte att ert barn har den kontakt med hans pappa som han vill ha. Jag är ingen psykolog, men det låter som din bonuskille har det ganska jobbigt i sitt liv och att det har pågått ganska länge. Han behöver hjälp. Kissiga och bajsiga kalsonger låter som ett rop för hjälp. Jag vet inte vart du vänder dig, eftersom jag bor, men BVC kan säkert hjälpa till med den rätta kontakten, även om ni inte har hand on honom. Barns säkerhet och trygghet är något som berör alla, inte bara målsmän. Bli inte galen på honom. Även om olyckorna händer på grund av avundsjuka, gör han det förmodligen inte avsiktligt. Det är troligen något omedvetet. Gräla inte på honom. Han behöver all trygghet han kan få.

håler med.imt
Skrivet av Andromeda
.

Var i en liknande situation
Skrivet av anonym just nu
Det började i femte klass ungefär och slutade först i sjunde eller åttonde klass. Jag kissade ner mig nästan dagligen. Mina föräldrar tog kontakt med barnmottagningen och det jag kommer ihåg var att de gjorde en undersökning som inte visade någonting avvikande. Jag fick även prata med läkaren osv. I början fick jag träffa en läkare som skulle skicka mig till en psykolog, men vid ett återbesök fick jag träffa någon annan läkare som talade om att detta är inget vanligt problem MEN det förekommer både hos flickor och pojkar. För de flesta sker vätningen på natten, men för några få sker den på dagen. Han ansåg att eftersom det enbart var koncentrerat till dagarna skulle vi avvakta innan psykolog kontaktas (för min skull). Jag tycker att ni för pojkens skull ska kontakta läkare (helst sjukhuset) för att få honom undersökt och lite tips och råd. Det kan ju vara någonting bakomliggande som orsakar detta. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det hela slutade. Men jag hade ALLTID ombyteskläder med mig i skolväskan och till vänner. Jag skämdes jättemycket över att alltid ha kläderna med mig men det var bättre för mig med torra kläder att ta mig hem med. På skolan påminde vår lärare hela klassen att gå på toa innan man gick ut på rast och ibland kom hon under en lektion och viskade i mitt öra att jag skulle gå på toa, för säkerhets skull. Jag fick även lära mig att göra knipövningar hos läkaren.

Inte bara kiss (långt)

Börja med vårdcentral eller skolsköterskan

Hej (långt)

Jättesvårt

ring till...

Går

Håller tummarna

Skötbord

Men

inte för gammal

håler med.imt

Var i en liknande situation

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information