Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vill du donera?

Skrivet av Katta +3
Skulle du kunna tänka dig att donera ägg? Varför/Varför inte?

Själv kan jag inte tänka mig att ha okända, biologiska barn som uppfostras av föräldrar jag inte ens känner.
Men jag skulle inte heller kunna tänka mig att donera ägg till någon väninna eller släkting och sen se det barnet växa upp i en annan familj med en annan mamma. På den punkten är jag uppenbarligen mycket självisk...
Svar på tråden: Vill du donera?

Kluven.

Skrivet av  KarinBerg
Bara man kan spåra gener så är det ok tycker jag. Just inför ärftliga sjukdomar, kanske någon släkting behöver benmärg mm.

Jag är för gammal för att donera ägg, så jag behöver inte fundera över det.
 

donera

Skrivet av  kiin
Jag skulle absolut donera mina ägg, det är ju bara en cell.
Det handlar inte om hur självisk eller osjälvisk man är utan hur man kan ta att man har ett biologiskt barn utanför familjen.
Jag ser det inte på det sättet eftersom dom tar en cell i från mig och befruktar det på konstgjord våg och stoppar in det i en annan kvinna som bär barnet i 9 månader och föder fram barnet, hur kan jag då känna att barnet är mitt?
Jag har sett i min omgivning barnlösa kvinnor som skulle bli en jättebra mamma, dom ger ju inte äggen till vem som helst utan paren genomgår en utredning.
Vem säger att dom som får barn på naturlig väg är lämpade föräldrar?
Spermadonation har funnits länge så varför inte äggdonation för mig är det samma sak.
Vart man ställer sig i den här frågan är individuellt det jag tycker är rätt tycker andra är fel.
Kram kiin
 

Hej!

Skrivet av  Katta +3
Visst har du rätt i att det bara är en cell och barnet blir ju inte detsamma som det skulle blivit om jag burit det - men ändå:-).
Män har ju lite svårare att styra över sitt barnalstrande och kanske i allmänhet har lättare att förlika sig med tanken att de har barn lite här och där som de inte känner till, men det är inte alla män som kan tänka sig att ha det så heller.
Ja, vad som är själviskt eller inte - man kan lika gärna säga att det är själviskt att donera ägg eftersom man på det viset sprider sina gener mer än man skulle kunna göra annars:-).
 

Absolut!

Skrivet av  Velma
Jag skulle absolut kunna donera ägg. Har jag en möjlighet att kunna hjälpa barnlösa så hjälper jag gärna till. Jag har ingen användning för mina ägg, vill inte ha fler barn själv. Jag tror inte det skulle vara något problem för mig att donera till en väninna heller och se det barnet växa upp. Jag skulle ju inte ha de särskilda känslor för barnet som kommer genom att bära det under nio månader/föda och att vara nära det under den första tiden.
 

Javisst..

Skrivet av  Bellina
skulle jag kunna tänka mig att donera ägg. Liksom jag även skulle kunna tänka mig att donera andra av mina organ.

Jag har själv en liten son som kommit till genom insemination med donator - och det känns som att det skulle vara ett ypperligt tillfälle att få ge tillbaka.

 

självklart!

Skrivet av  Busluren
när jag fått ett till barn själv ska jag donera. jag ser det inte som mitt barn jag ger bort. jag ger bara bort ett av mina ägg till bättre behövande. jag får ju ägg varje månad som jag inte "använder". alla känner olika men för min del vill jag bara kunna ge någon annan glädjen av ett barn så mycket som jag älskar min egen tjej!!
 

Ojaaa!

Skrivet av  anna med axel 8/7
Ja jag skulle absolut tänka mig att donera ägg till par som inte kan få barn,men inte först efter det att jag är nöjd med min egen produktion av barn.
Jag födde en son för sex månader sedan och min man och jag har bestämmt att vi vill ha ett till barn men sen är det frott fram för par att ta min ägg.
 

Kanske..

Skrivet av  Katta +3
..är det också för att jag skulle vilja ha MÅNGA barn, men inte kommer att få det (pappan måste också vara villig), som jag inte vill ge bort mina ägg - jag skulle ju vilja ta hand om de barnen själv!
 

Nej.

Skrivet av  S-J
Dels så är jag själv ofrivilligt barnlös, och mina ägg "duger" tydligen inte till att få fram levnadsdugliga embryon/foster.

Och dels så anser jag att livet börjar vid befruktningen, och vid IVF som äggdonation används i samband med så blir det ofta befruktade ägg "över" som inte sätts in i en livmoder och får chansen att utvecklas vidare, födas och levas. Och det vill jag inte aktivt medverka till.
 

Aldrig!

Skrivet av  Annika
Det skulle på något vis kännas som om jag gav bort ett barn.
Jag tänker ungefär som du gör. Inte til någon främmande familj och inte heller till någon man känner.
Jag tror inte att jag hade klarat att se en "lilleAnnika" hemma hos tex bästa kompisen. Kanske en kopia av min dotter....
Nej, donera ägg skulle jag aldrig göra, inte till någon. Hellre låna ut min kropp till ett redan befruktat ägg som inte var mitt eget. Är det surrogatmamma man är då? fast inte är det så lockande, men hellre det än att donera ägg.
 

vill

Skrivet av  Busluren
bara vara lite "viktig" och säga att man måste vara anonym för den man donerar till, alltså får du inte donera till någon du känner. när jag var på test för att bli äggdonator sa de att de försöker alltid se till att äggen hamnar i någon annan del av landet.

kram
 

Jag vet, men

Skrivet av  Annika
det var mest en hypotetisk tanke.
även om det är till en familj långt borta, så kan det ju vara så att man får nyinflyttade grannar från Norrland en dag och då får man syn på en "lilleAnnika" som skuttar omkring i trädgården....

Nej, jag skulle aldrig donera ägg till någon. Jag skulle inte klara av det. Jag känner att det på något vis skulle vara som att adoptera bort ett barn vilket också är fullständigt otänkbart för mig.

Donera organ och min kropp för forsking är jag positiv till. Det gör jag gärna men inte mina ägg.
 

Nej

Skrivet av  Lena_O
av samma anledning som att jag inte skulle kunna göra abort eller adoptera bort ett barn.

Jag skulle grubbla ihjäl mig resten av livet, över detta biologiska barn jag aldrig skulle få se.

Nix.

Min man får inte heller donera sperma av samma anledning. Tänk 20 halvsyskon till mina döttrar som skulle finnas "där ute".

Nix.
 

Aldrig!

Skrivet av   Eva m Ike0108 + bf 19/5, Portland, Oregon
Jag skulle inte kunna tänka mig att ha ett biologiskt barn som växte upp hos andra (okända eller folk som jag känner). Tänk om de behandlade barnet illa?
 

Varför

Skrivet av  Bellina
skulle jag behandla mitt barn illa bara för att det biologiskt inte är mitt?
 

Nu tror jag inte att någon...

Skrivet av   Eva m Ike0108 + bf 19/5, Portland, Oregon
behandlar sitt barn illa just för att det kommit till genom äggdonation utan att många barn i allmänhet far illa, biologiska barn, barn som kommit till genom äggdonation, barn som adopterats etc.

 

Alltså menar jag inte att...

Skrivet av   Eva m Ike0108 + bf 19/5, Portland, Oregon
det på något vis skulle vara större risk att barnet skulle fara illa hos en familj som fått barnet via äggdonation. Vad jag menar är att barn kan fara illa i vilken familj som helst och jag skulle oroa mig för att barnet som blev till av äggdonationen skulle bli illa behandlat.

Vidare skulle jag inte vilja donera om jag bodde i Sverige för att jag inte skulle vilja bli kontaktad av ett barn (eller flera) som jag gett upphov till. Jag skulle känna det som "mitt barn" eftersom det till 50 % hade mina gener precis som min son ju har!

Här i USA så kan man få rejält betalt för att donera ägg och det tycker jag är moraliskt fel. Alltså donerar många som har det dåligt ekonomiskt och det är i mitt tycke av fel anledning. De donerade äggen går ofta till äldre kvinnor som pga av åldern inte kan få barn, ofta kvinnor på 45, 50 år... Det tycker jag inte heller om.

Jag är i alla fall för gammal för att donera (36 år), men det är lite om mina tankar... De var ungefär de samma då jag var yngre och kunde ha donerat...
 

JA!

Skrivet av  Jega
Jag har ett barn sedan tidigare och den glädjen min son givit mig är så fantastisk. Förhoppningsvis kan jag hjälpa någon annan familj att få uppleva samma fantastiska upplevelse.
 

Självklart :)

Skrivet av  Trollmamma
Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att donera mina ägg till någon som inte kan få barn på egen väg. Mina flickor (tvillingar) har jag fått genom IVF. Så jag vet vad det innebär att inte kunna få barn på naturligt sätt.
 

Svårt

Skrivet av  Helene gravid i månad fem
Jag tycker att det är svårt att säga. Jag har funderat på saken och jag har kommit fram till att jag både vill och inte vill donera ägg. Jag skulle tycka att det vore mycket roligt att kunna hjälpa ett barnlöst par att få kunna bilda familj och känner verkligen med dem som inte kan få barn! Det gör att jag vill donera ägg, samtidigt som det vore kul att kunna sprida sina gener lite vidare.
Det som gör mig negativ är att jag resonerar som så att man har ett ansvar gentemot de barn som man sätter till världen. Tänk om "min" unge blir olycklig, tänk om de blivande föräldrarna inte kan ta hand om den ordentligt osv - då är det MITT ansvar gentemot barnet. Ett ansvar som jag inte kan "ge bort" eller avsäga mig.
Det gör att jag ännu inte kommer att donera några ägg, men kanske känner jag annorlunda när min egen unge är född?
 

Ja - men

Skrivet av  anonym p.g.a. ämnet
Jag skulle kunna tänka mig att donera - dock inte till någon jag känner p.g.a. att relationen skulle bli konstig (jag vet att det dock inte går till så). Har inga problem med att tänka mig att ett barn som jag hjälpt till med kommer att leva hos en annan familj - det barnet är sannolikt mycket efterlängtat eller hur. Men samtidigt så är jag lite egoistisk - jag har ganska nyligen gått igenom en IVF-behandling och just nu känner jag att jag inte skulle orka gå igen en ny behandling. För att donera ägg så måste man ju också gå igenom behandling med hormoner och sprutor och gynbesök varannan dag (med bl.a. vaginala ultraljud). Man måste ta ledigt från jobbet och utsätta sin kropp för en massa undersökningar. Det är både psykiskt och fysiskt jobbigt. Jag skulle nog inte kunna tänka mig att gå igenom detta snart igen - har mycket med mig själv och min familj just nu. Dessutom är jag inte riktigt säker på om jag vill ha fler barn själv först. Och sedan är det kanske för sent?
 

Ja på ett villkor...

Skrivet av  Tre barnsmamma
..att få träffa barnet då och då.Jag har väldigt lätt att bli gravid och är lycklig gift med tre barn så kärlek finns det så otroligt mycket här hos oss.Jag skulle givetvisst donera till mina systrar eller släkt och till ansvarsfulla och omtänksamma människor men där är min man emot.Han tycker att det är hemsk som att skänka en av våra barn säger han och tänker på alla dessa pedofiler som finns mm.Jag tycker att alla kvinnor borde få den fantastiska grandiosa upplevelse av att vara gravid.(alla utom såna som mår dåligt,psykiskt förstås)då ska man nog försöka bli frisk innan i sådana fall.
 

Ja...

Skrivet av  Wondergirl med Cassandra 020104
.. jag har själv suttit i barnlöshetsituationen. Och för mig är ett biologiskt barn det som vuxit i min mage. Ett ägg har jag ingen som helst bindning till.
Det enda som jag ställer mig tveksam till det är processen med hormoner och diverse. Såvida jag inte får betalt för sveda och värk, så måste det nog vara ett par som jag har en innerlig önskan att de ska få barn, för att jag ska stå ut med den processen.
 

Jag...

Skrivet av  Anna
Jag känner precis som Katta, att om det gällde någon jag känner och tycker om så kanske jag skulle donera. Kanske till en släkting eller nära vän. Jag har svårt att tänka mig att donera till någon jag inte känner tyvärr =/ Det skulle kännas som om man hade egna barn på annat håll, det skulle kännas som en sorg.
 

Jo men

Skrivet av  Kikki
jag är inte säker på att jag får iom att min mormor hade en sjukdom som gör att man väldigt lätt utvecklar levercancer och än så länge finns inget säkert sätt att verkligen utesluta att man är bärare av sjukdomen.
 

Nej, varken donera eller ta emot ägg.

Skrivet av  Prinsen och Prinsessans mamma
Tycker inte att jag är självisk för det. Det är jättebra att möjligheten finns, men för mig skulle det inte kännas rätt. Jag vill inte ge bort mina gener till någon okänd.
 

endast i vissa spec fall!!

Skrivet av  elsa
Jag har genomgått IVF men gick sedan över till adoption.

Jag skulle kunna tänka mig donera till någon som av någon anledning (som jag uppfattar vara dum) inte fick adoptera. Annars har jag svårt att förstå varför man inte ska adoptera när det ändå inte är ens genetiska barn. Jag har ju ingen vurm för graviditeten, det är kanske därför jag tänker som jag gör.

Sen har jag läst lite på sidor som handlar om donation (på villhabarn) och skräms över att det finns många som inte tänker berätta sanningen till barnet. Eller tänker berätta när barnet växt upp, det tycker jag är ett grymt svek!

Själv ser jag mitt barns biomamma som en av barnets två mammor, jag skulle absolut se mig som en av donationsbarnets mammor.
 

Ja jag tror det

Skrivet av  Bea m. Vincent & Herman
har funderat på saken ett tag och jag tror att jag skulle vilja donera. Önskar bara att det gick att genomföra proceduren här i närheten så jag slap fara över halva landet.
 

Ja!

Skrivet av  Flax
Men tycker att barnet skall ha rätt att veta om sitt ursprung.
T.ex att barnet i vuxen ålder skall ha rätt att söka upp donatorn.
Att donatorn skall veta att efter 18 år kan någon ringa upp o vilja träffa en.
Kul! Varför inte!
 

Självklart

Skrivet av  ida
det är ju därför jag är inne o läser på den här sidan nu ;-)
att jag då kommer ha biologiska barn som upfostras av nån annan stör mej inte det minsta, vore jag man skulle ju i princiop varje sex-partner jag haft i princip kunnat bli gravid o fött ett barn utan att jag vetat om det.
det enda jag undrar är om det är otäckt när de tar ut äggen ? det låter så himla läbbigt att de sticker en nål genom slid-väggen iåå till äggstockarna ! Hu !
 

Artiklar från Familjeliv