Känd donator?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Känd donator?
Skrivet av	Blivande donator?
Hej! Jag tänkte donera ägg om jag blir godkänd. Jag har flera barnlösa par i bekantskapskretsen och funderar lite över "riktade" donationer. Vad gäller i Sverige? Kan jag donera "riktat", dvs ge mina ägg till en väninna? Jag läste också något om att om mottagaren har en donator "ordnad" så kan man göra någon form av korsdonation där mina ägg går till ngn okänd i kön och min väninna får andra ägg. Vad tycker ni att man ska fundera över om man gör en donation till en vän?
Svar på tråden: Känd donator?

några tankar & erfarenheter
Skrivet av CH
Hej! åh vad fint att du vill hjälpa din vännina! I Sverige, i allafall på Huddinge, är det möjligt att donera direkt till en vän, syster eller annan släkting. De erbjuder också korsdonation, som du nämner, och deras åsikt verkar vara att det kan vara enklare inför framtiden om man byter ägg med ett annat par. Man vet ju aldrig hur man som donator reagerar om man ser ett barn växa upp nära inpå sig som man vet att man är genetiskt relaterad till, men som man inte är mamma till. Det motsatta kan också gälla för mottagaren kanske har svårt att se barnet som helt och hållet hennes (barnet kan ju tex likna donatorn) när hon är nära vän med donatorn. Själv har jag en vännina som otroligt nog sa att hon funderade på att donera till mig. Vi bestämde oss för att tänka igenom det noga och att hon skulle ta upp det med sin man och sin övriga familj - och jag med min. Jag var oerhört glad och tacksam för jag tycker så mycket om henne och att hon ens nämnde att hon funderade på det här kändes helt otroligt. Hennes man och mamma var dock tveksamma just för att de undrade hur hon skulle reagera i framtiden när barnet väl fanns där. Själv var jag också fundersam för hon har två söner, men inga döttrar. Tänk om jag skulle få en dotter som såg ut precis som henne. Hur skulle hon reagera inför det och skulle jag kunna se barnet som helt och hållet mitt? Längre än så här kom vi inte för just då ringde de från Huddinge och sa att de hade en donator till oss och då tyckte både hon och jag att det var det bästa alternativet. Allt detta sagt, så tror jag absolut att det kan fungera att donera till någon man känner. Man ska nog "skriva papper" på hur det ska fungera och jag tycker man ska vara öppen med sina respektive familjer. Nu när jag har gjort ett äggdonationsförsök (misslyckades både med ett färskt och ett fryst embryo) känner jag hur roligt det hade varit att redan nu ha haft kontakt med min donator. Jag önskar att jag hade kunnat tacka henne personligen - trots att det inte blev något. Kanske känns det extra önskvärt just för att det inte lyckades för nu får jag ju inte träffa henne om 18 år och jag kan därmed inte tacka henne för den chans hon gav oss. Jag hoppas också att hon inte är ledsen för att det inte blev något trots allt hon gått igenom för att donera. Jag vet inte om du blev så mycket klokare av mitt inlägg, det är svåra frågor det här och det som känns rätt för en person kanske känns helt fel för en annan. Lycka till hur du än bestämmer dig för att gå vidare och jag vågar lova att din vännina kommer att bli otroligt rörd om du erbjuder henne ägg. Bara en sann vän gör något sådant. Kram

Tack för svar!
Skrivet av Blivande donator?
Tack för ditt kloka svar. Jag ska fundera mer (och ta reda på mer fakta), kanske vore en "korsdonation" enklast? Jag TROR inte att jag skulle känna några "konstiga" känslor om jag donerade till min/a vän/ner, men vem vet. Vi bor inte så nära varandra, vilket jag tror är en fördel. Vi slipper ju frotteras med varandras vardag (jag vet inte, men kanske kan "uppfostringsfrågor" bli jobbiga om man känner sig extra nära barnet?). Framför allt tror jag att jag måste vara "helt klar" med mitt eget barnafödande om jag väljer att donera till en vän. Annars har jag tänkt att jag lika gärna kan donera nu trots att vi kanske vill ha fler barn senare. De ägg jag producerar just nu kommer ju ändå inte till användning, så det känns helt ok. Men, det kanske inte skulle kännas bra om jag ser mitt "genetiska barn" mitt framför näsan om vi själva inte får de barn vi önskar? Jag vet inte, men tror att det är klokt att undvika att hamna där. Till sist: det är väl SJÄLVKLART att man hjälper andra om man kan! Varför skulle jag inte? Personligen skulle jag nog föredra någonslags "halvanonym" variant, ála den i UK som någon beskrev (barnet får medicinsk information om donatorn men inte personuppgifter), framför Sveriges lagstiftning. Men, det är ett rätt litet pris för mig att betala att jag kanske blir uppsökt av en sökande person i framtiden. Det kan jag leva med. Jag vet att det är oändligt mycket svårare att lära sig leva med sin ofrivilliga barnlöshet.


Bara glad...
Skrivet av CH
om jag kunde hjälpa! Jag har varit igenom alla dessa tankar i några vändor och jag vet hur svårt det är att veta vad som är "bäst" lösning. Först gick vi igenom detta när vi trodde att min syster kanske kunde donera till mig, men som jag skrivit tidigare visade det sig att hon också hade drabbats av förtidigt klimakterium så det var inte möjligt. Sen var det min kompis och alla tankar runt det. Slutligen blev det en anonym donator (tills dess att ett ev barn skulle fylla 18 år). Som jag skrev i det förra inlägget så tror jag absolut att det kan fungera att donera till någon man känner och man hör om lyckade historier där donator och mottagare känner varandra. Jag tror det viktigaste är att skriva papper på hur det ska fungera och verkligen komma överens om det innan. Att du inte bor precis inpå din kompis är ju positivt för då blir det inte att man ses varje dag vilket kanske kan kännas konstigt. Det kan faktiskt vara så att det fungerar bättre om det är en donator man känner för då introduceras barnet till henne på ett tidigare stadium och det blir inte en stor undran fram till 18-årsdagen (om barnet vill veta). Jag har själv funderat mycket runt detta och om det skulle vara bättre att hitta en egen donator till mitt sista Sverige-försök i höst. Det känns ibland lite konstigt att det är sjukhuset som matchar ihop en med någon och sen får man vänta 18 år på att träffa denna fantastiska kvinna... Hoppas jag inte rör till det för dig med så mycket svammel! Mitt råd är att om du verkligen vill hjälpa din/a vän/ner så prata igenom det här med henne/dem och se vad hon/de tycker. Jag tycker som jag skrev tidigare att det är otroligt fint att du vill hjälpa. Angående UK så har jag hört att de ska ändra sin lagstiftning och mer likna den vid Sveriges. Tydligen ska barn som föds med hjälp av donatorer kunna få reda på sin bakgrund från och med nästa sommar någon gång. Jag tror i allafall det är så det ska fungera - eller vet du mer?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv