Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Första gången

Skrivet av nillis
Hej! Ja, det är första gången jag skriver in. Jag och min sambo är på gång med att träffa läkare samt beteendevetare i Linköping. Det är så mycket tankar om det. Det är jag som har problem med att få barn, upptäcktes i tonåren och nu äter jag hormoner för fullt. Önskar att det skulle vara som vanligt, men det är det ju inte. Just det att få ett ägg från en annan kvinna och befrukta det med min mans sperma, det är så lustigt. Det kommer ju att vara hans gener, men inte mina. Det är väl så att man vill att det ska vara gener från båda. Men bebisen kommer ju att växa inom en och bli en del av en och vi kommer båda att uppfostra den, så det blir ju vårt barn. Ibland så är jag helt på det, ibland så blir jag sååå osäker. Men vill ändå ge det en chans. Finns det någon annan som har gått igenom samma sak. Både jag och min sambo vill ha kontakt. Hur känns det? Vilka tankar hade ni innan? Hör av er! Ja, idag är jag ledig från jobbet och det blir att städa lite. Det är dags nu....hm skitigt överallt. Ha det gott och sköt om er.
Svar på tråden: Första gången

Mina tankar

Skrivet av  CH
Hej Nillis!
Jag har nyligen (är i v7) blivit gravid med ett donerat ägg som hade befruktats med min mans spermier och jag kan berätta att det känns fantastiskt och helt som mitt barn. På något sätt var det ju meningen att det skulle bli så här och även om jag naturligtvis har varit, och fortfarande är, ledsen att jag inte kunde få barn med mina egna ägg så känns detta som ett fantastiskt alternativ. Det är och kommer att bli mitt och min mans barn och det hade aldrig blivit till utan oss båda. Min man påminner mig om detta konstant och han är så stolt över min mage (!) och pratar ideligen med den dvs barnet. Helknäppt, men vi är så lyckliga och kommer att älska detta barn över allt annat. Det är ju vårt!

Vi kommer absolut att berätta för barnet om hur det har kommit till och vi är jätteglada att vi har lyckats i Sverige så att barnet kan ta reda på donatorns identitet den dag han/hon fyller 18 år.

Jag vet inte om du blev så mycket klokare, men det är så här vi upplever det nu. Det jag kan säga är att vägen hit var lång och full av funderingar och tankar. Vi ältade allt 100 ggr och nu i efterhand är jag jätteglad för det eftersom det betyder att vi är trygga i de beslut vi tagit och vi är verkligen förberedda.

Det är inte enkelt det här, men bara det faktum att ni funderar och ifrågasätter tror jag är ett gott tecken och kommer att leda er på "rätt" väg.

Kram!
CH
 

Första gången

Skrivet av  nillis
Hej! Nu har vi varit i linköping och är uppsatta på kö. Det känns spännande och vi känner precis som ni. Det kommer ju att bli vårat barn. Men det är ju en sådan osäkerhet innan. Men vi har sagt att vi ger det några försök som landstinget betalar och om det inte blir något så blir det aktuellt med adoption.
Har ni försökt flera gånger innan du blev gravid? GÖr det ont, hur snabbt vet man?
Ja, hör av er! Jättekul att vi fått kontakt med er. Kan byta många tankar och känslor.
 

HEJ CH

Skrivet av  nillis
Hej! Det är nillis här! Vad roligt att du blivit gravid på samma sätt som jag är på gång med att pröva. Jag håller verkligen tummarna för er båda.
Jag är lite pirrig inför det hela, men både jag och min sambo vill ge det ett försök. Om det inte går så försöker vi med adoption. Det finns så många barn som behöver kärlek och två föräldrar.
Ja, nu är julen över. Värst vad snabbt det går. Jag jobbar igen, men det är skönt.
Hör av dig! Det är så spännande och jag är jätteglad över att ha fått kontakt med er. Det känns som man var helt ensam innan, men det är ju inte så.
Ha det gott. Kram