Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Frågor om att donera

Skrivet av Anonym just nu
Hej

Jag är 29 och väntar mitt första barn. Innan jag blev gravid så hade vi försökt i 3 år utan att lyckas men till sist blev vi med barn helt på naturlig väg. (Vi blev inte emottagna på fertilitetskliniken pga att jag är överviktig.)

Sedan jag blev gravid så har jag funderat mycket på att donera ägg... Vi fick ju "nosa på" känslan att inte kunna få barn och det var ingen trevlig känsla. Det skulle kännas fint att kunna hjälpa något par till detta oerhört fantastiska att få barn.

Men jag har några frågor.
Jag är överviktig och har problem med panikångest (till följd av en jobbig och svår uppväxt), tror ni någon skulle vilja ägg från "en sådan som mig"?
Annars är jag frisk, med undantag för allergi för björkpollen, äpplen, katter och nötter (och några saker till).
Jag vet att ni inte kan svara på hur sjukvården ställer sig till mina ägg, men hur tror ni ett par som behöver ägg skulle ställa sig till att få ägg från mig?
Min läkare säger att de psykiska svårigheterna inte är ärftliga, men jag vet inte... Och jag vet inte om anlagen för övervikt är ärftliga, min mamma är också överviktig och min mormor var det...
Min pappa har missbruksproblem, ska man ta med sådant i beräkningen?

Förutom dessa nackdelar så är jag en intelligent människa som ser bra ut och har en fysiskt frisk släkt på båda sidor, inga hjärtfel, ingen diabetes eller epilepsi och ingenting annat ärftligt heller.

Sedan undrar jag... ska man skaffa sina egna barn "färdigt" innan man tänker på donation?
Jag vet inte än hur många barn vi vill ha (men minst ett till) och ju längre man väntar desto äldre blir jag ju och passar alltså sämre för att donera...

Jag har redan diskuterat detta med min man flera gånger och har funderat på att kontakta sjukhuset, men det vore intressant att få er respons först.
Svar
Du låter som
en fullkomligt normal människa, och det är sådana som får donera. Om övervikten är ett problem så kan de snabbt ge dig besked om det. Panikångesten blir nog inget problem om det inte kan förväntas att den kan ställa till med något i behandlingen. Till och med spruträdda har donerat. Och många sprutor blir det. Till viss del kan panikångest vara ärftlig, men alla har vi någon krämpa i bagaget. Missbruksproblem är ganska vanliga i befolkningen, det behöver inte ställa till med något.

Om man ska skaffa färdigt först är en personlig fråga. Olika människor resonerar olika. Om du ändå känner att ni ska vänta något år innan ni försöker igen, så går det väl bra att donera under det året. Det minskar inte dina chanser senare.
Skrivet av