Vi vet inte riktigt hur vi ska göra

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vi vet inte riktigt hur vi ska göra
Skrivet av	Jessica v 21 & Sebastian f 01
När Sebastian var 14 mån började han hos sin dagmamma, vi har varit nöjda hela tiden och tycker hon gör mycket för barnen men ibland får man en konstig känsla ändå tycker jag. Har inte känt det så innan men känslan har dykt upp mer och mer, särskilt nu när Sebastian är lite större. Jag vet att han är som ett ljus hos dagmamman och knappt säger ifrån, när han kommer hem från henne är han jättejobbig, tjurig och gnällig och protesterar och håller på. Han är världens goaste unge men både jag och sambon har reagerat på att han verkligen lever ut när han kommer hem. Självklart ska han respektera dagmamman när han är där men det verkar som om han är rädd för att säga ifrån där och det känns inte heller bra. Dessutom har dagmamma vid några tillfällen sagt saker om de andra barnen och föräldrarna som jag tycker att ingen annan har med att göra, hon vill gärna tysta ner barnen när man kommer för att hämta och sååå högljudda brukar de inte vara tycker jag. Dessutom har jag hört ibland att barnen vill förklara något för henne och så helt plötsligt kan hon börja prata om något annat med barnet om och det känns jättefel tycker jag. Det känns konstigt samtidigt att vi har fått såna här känslor för henne, vi har annars varit nöjda med dagmamman men nu funderar vi starkt på att försöka få in Sebastian på dagis istället. Vi tror att han skulle må bättre av att vara på ett ställe där han kan rasa av sig på ett annat sätt och där det finns fler barn att välja på om man säger så. Det känns liksom som om han har FÖR mycket respekt för dagmamman, jag vet att hon är sträng men rättvis och självklart måste hon vara det när hon har hand om så många barn själv men ändå, det känns inte bra. Vi står i valet och kvalet och det hade nog varit bra att få lite råd från er andra, hur ni tycker och vad ni tror att ni hade gjort. Som jag skrev innan har vi annars varit mycket positiva till det här med dagmamma, särskilt när barnen är väldigt små. Men nu fyller Sebastian 3 år till sommaren och det känns som om han skulle må bra av lite fler kompisar och aktiviteter som dagis kan erbjuda.
Svar på tråden: Vi vet inte riktigt hur vi ska göra

Svårt det där
Skrivet av Selma
Jag tror att barn överhuvud taget är lugnare borta och sen tar igen det hela och är mer trotsiga och arga hemma hos dem som de är trygga med och som de vet finns kvar, barn är inte dumma. Min dotter är likadan. Men du verkar ha andra känningar också och då kanske det är dags att ställa sig i byteskö. Man behöver ju inte ta platsen om man får den, inte här i alla fall. Vi gillar vår dagmamma skarpt, och här i vår kommun är det väldigt många barn på vuxna på förskolorna så som det ser ut nu får hon gå kvar hos sin dagmamma, särskilt som de är 4 barn som inte går heltid någon av dem. Superduper. Hon är oxå född 2001

Det där kan ni bara avgöra
Skrivet av Skrållan
själva. Vi var i samma sits för ngr år sedan då sonen började hos dagmamma. Jag var jätteglad för jag ville egentligen gärna ha dagmamma, även om det inte var vårt första val. Nu kände vi direkt tveksamhet både jag och maken redan första ggn vi träffade henne. Efter ngr månader började vi diskutera om vi inte skulle försöka få byta till dagis. Det var inget vi egentligen kunde ta på utan mera en känsla. Barnen verkade rädda för dagmamman. Fick inte gå in i v-rummet dit det ej fanns dörr. Hon hade en liten trea. Vid ett tillfälle råkade en boll rulla in i v-rummet då jag just skulle hämta. Dagmamman var på toaletten. Reaktionen hos barnen var inte rolig att se. De såg skräckslagna ut och helt förvirrade om hur de skulle lösa detta. Nu slapp vi ta denna strid. Precis i den vevan blev ngr dagmammor uppsagda och vår hade valt att sluta. Tilläggas att sista månaden var han hos en annan dagmamma-extradagmamman. Världens gulligaste och fina. Hade vi haft henne skulle vi nog istället ha tagit strid för att få behålla henne. Men som sagt så är det ngt som ni måste känna efter själva om. Känner ni förtroende för henne? Kan ni svara ja på det så , om inte så skulle jag genast försöka byta.


Det är svårt att råda.
Skrivet av Maria
Ni måste gå på eran känsla, men inte utan att prata med eventuell barnomsorgschef och dagmamman själv. Det finns ignet värre än föräldrar som byter utan vettig förklaring. Att er son är "besvärlig" hemma är inte så ovanligt. Han börjar dessutom bli större och ta mer plats än förut. Hn lär sej garanterat en massa av andra barn, en del bra en del mindre bra saker. Det kan också vara lite trotsålder. Jag brukar också dämpa dagbarnen en aníng om det skulle vara för mycket stij. Jag vill nämligen höra vad den vuxne säger när den går utan att behöva skrika. Barn mår kanppast dåligt av att få veta att de kan dämpa sej mellan varven. Dessutom gör vi ofta så hos mej att vi går ut flera timmar om dan så att barnen får rasa av sej. Inne gör vi annat. Det finns heller ingen garanti att saker blir bättre av att byta. Men, jag tycker ni ska prata om detta ordentligt för det måste kännas bra för er, ananrs kommer ni bara att fortsätta "leta fel" och det är inte rätt mot någon.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv