Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Blev det vad ni trodde att det skulle bli?

Skrivet av Mia m Elias 1/11-04 & Noel-02
Det växlade lite under tiden vem jag trodde gömde sig i magen, men hade ändå en starkare känsla av att det skulle vara flicka, för att jag mådde så annorlunda jämfört med när jag väntade Noel. Istället kom ut världens underbaraste Elias:)
Blir så trött på kommentarer som "Det är väl klart ni önskade er en flicka för ni redan har en son", men det var inte alls så att jag önskade mig en flicka utan trodde bara att det var en.
Kram
Svar på tråden: Blev det vad ni trodde att det skulle bli?

Fått höra precis detsamma.

Skrivet av  Ulrica med Hilda -01 och Selma 041112
Jag hade ingen direkt känsla för vad det skulle bli, jag spekulerade lite kring att det kunde vara en pojke denna gången eftersom vissa saker var annorlunda jämfört med när jag väntade Hilda, t.ex humöret - jag var mer ilsk och lättirriterad nu, mer gråtig och känslig förra gången, och sedan har formen på magen varit lite annorlunda de bägge gångerna.

Jag tycker också att jag har fått en känsla av att vissa verkar tro att man hade "hoppats på" en pojke denna gången eftersom man har en flicka sedan tidigare, ingen har sagt det rakt ut men man känner ju på sig sådant. Vissa verkar även tycka att det ultimata är om man "lyckas få" en av varje. Min man har också fått antydningar om att han som kille väl helst skulle vilja ha en kille nu, "om man fick välja".

Jag blir bara irriterad på allt sådant skitsnack, vi har fått världens finaste flickor och jag skulle inte byta ut dem för någonting i världen (vilket jag så klart inte heller skulle ha gjort om jag hade fått två pojkar eller en av varje). Jag tycker också att man har varit ganska nervös under graviditeten över om allt kommer att gå bra, hur förlossningen blir, om barnet kommer att vara friskt mm mm. Det känns verkligen som högsta vinsten att man har fått två fina friska barn. Och det man får känns ju som det mest "rätta" på en gång.
 

Ja och joo...

Skrivet av  Brumbassen
I början av graviditeten förväntade jag att ha en "intens och stark intuition" om vilket kön bebisen hade! Men ack den som bedrog sig!! Min intuition har aldrig varit sämre!!!? Det växlade hela graviditeten och den ena veckan kände jag på mig att det var en flicka, den andra veckan en pojke. Men innerst inne (lång där inne) trodde jag nu ändå mest på en pojke - men var jätteosäker på om det nu berodde på "yttre påverkan", eftersom "alla" sa att jag skulle få en pojke pga magens form (jag gick inte upp annat än på magen som stod rätt ut och bakifrån såg man inte att jag var gravid). Det var först veckan innan jag till slut födde som jag blev säker på könet. Jag drömde nämligen en mycket verklig dröm om att jag födde en son och jag kunde i detalj beskriva hur han såg ut och hur det kändes att föda moderkakan (!!!) när jag vaknade dagen efter... Lite spooky är det, att pojken såg precis ut som den pojke jag nu födde veckan efter...(?). Och när jag skulle föda moderkakan blev jag inte förvånad... Jag "visste" ju hur det skulle kännas. Märkligt.
 

Trodde det var en pojke men

Skrivet av  Gullet med E 0307 & L 0411
ut kom en liten underbar tjej. Tack och lov har jag ännu inte fått några kommentarer om att vi skulle behöva "en av varje sort" för just nu så blir det inga fler barn! Jag orkar inte vara gravid. Det är för jobbigt med foglossning och humörsvängningar, mm.
 

Japp!

Skrivet av  Maria m Wilmer0212 & Ebbe 041106
trodde och hoppades! på en liten pojk till. Och det blev det ju :)

Gillar inte heller kommentarerna: "Åh, hoppas ni får en flicka, så ni har en av varje"
Ett barn av varje kön är inget jag har längtat efter. Hellre av samma faktiskt, då de kanske får ännu mer gemensamt när de växer upp.

Kan tillägga att jag mådde som med Wilmer under graviditeten.
 

jadå

Skrivet av  Vickan m.3+Nell 041122
jag "visste" att det var en tjej där inne. O det utan att kolla könet på UL. Slå det ni! ;0)

Jag kände EXAKT som jag gjorde när jag väntade dottern... o det minnet kom tillbaks som det var igår fastän det nästan var 9 år sen..
Mina graviditeter har varit typiska "pojk"- resp. "flick"graviditeter. Allt "by the book".. Löjligt när man tänker på det... *S*

Fast många andra trodde jag bar på en kille nu senast av nån anledning, tji fick dom! :P
 

Jo

Skrivet av  Fia m Jonathan 041205
Jag trodde också att jag skulle få en flicka ett tag. Mest för att graviditeten var så olik den jag hade med Samuel. Men mot slutet av den här graviditeten så blev jag mer och mer övertygad om att det var en pojke i magen, så när Jonathan kom ut så kändes det så otroligt självklart att det skulle vara han.
 

Tja

Skrivet av  Susanna med Tova -03 & Torkel 041116
Med Tova var jag tvärsäker på att det skulle vara en pojke, men ut kom en flicka. Den här gången kände jag mig inte helt säker, men började fundera på om det inet kunde vara en pojke. På ul trodde BM att det var en pojke men kunde inte avgöra det säkert. Men det som fick mig att tro att det kanske faktist var en pojke var att hjärtljuden var mycket lägre den här gången.
 

Jag gissade fel...

Skrivet av  P med V-03 & Alva 041119
Med V var jag helt säker på att det var en pojke och det var rätt. Denna gången var jag långt ifrån säker men trodde lite mer på att det var en pojke till, kanske mest för att graviditeterna var så lika liksom hjärtljud mm. Men det visade ju sig vara en liten Alva istället!
 

Japp, det fick vi (c:

Skrivet av  Helena med Elin-01 & Simon 3/12
Jag trodde ganska tidigt att det var en pojke denna gång.
Först mådde jag jätteilla de första veckorna (vilket jag inte gjorde när jag väntade Elin)
Sen har hjärtljuden varit typiska "pojk slag" och Elins var typiska "flick" slag.

Jag vet att det är dumt att gå och önska sej ett barn av ett visst kön,
men jag kan erkänna att jag hoppades ändå lite mer på en pojk, denna gången. Och det fick vi ju!
 

tillägg:

Skrivet av  Helena med Elin-01 & Simon 3/12
Precis när Simon kommit ut och lagts på min mage, försökte jag känna vilket kön det var med ena handen. Eftersom jag var helt slut och inte orkade lyfta bebisen än.
Kände ingen pung så i början trodde jag det var en liten tjej till. Det kändes helt naturligt och roligt att ha fått en tjej till, jag var så lycklig att det hade ingen betydelse vilket kön det var.
Sen blev jag jätteförvånad när min Bm höll upp bebisen för att vi skulle få se,
att det var en kille!
Snopet!
 

Det blev ju faktiskt som jag trodde från

Skrivet av  terez m Klara + 4
början. Var säker på att det var en flicka.

Sen har alla grav. varit ganska olika men vissa saker har varit lika varje gång utom denna!

Så var ju vi på ul i v 28 där de sa att det var en tjej. Men jag har haft mina stunder av tvivel ändå mot slutet.

Ville ha en dotter det ska inte stickas under stol med. Fast när man har fyra killar innan så måste man vara säker på att det är ett nytt barn man vill ha ändå!
 

Japp

Skrivet av  Maria m Edvin 041113
en pojke!

Har alltid trott att mitt första barn skulle bli en flicka men det ändrades snabbt efter att jag fått reda på graviditeten. T o m första ultraljudsbilden i v 12+3 såg ut som en pojke! (utan att vi sett en skymt av en snorre *ler*)
 

Japp,, jag var nästan

Skrivet av  Ulrika m Anton 12/11 & Elin-00
säker på att det var en pojk, men i perioder trott att det blir nog en flicka i varje fall. Sambon var helt inställd på en flicka till och han blev jätteförvånad, men inte jag :)
 

Nej.

Skrivet av  Babs med Alicia 981206 och Emilia 041205
Den här graviditeten var så olik min första. Allt från början till slut. Så på nåt sätt fick jag för mig att det var en kille eftersom det blev en tjej förra gången. Men det skulle ju inte spela någon roll. Jag var ju så oerhört lycklig över att ha blivit gravid efter ett och ett halvt års försök att jag bara önskade mig ett barn. Att det blev en tjej till blev bara roligt, speciellt eftersom åldersskillnaden är hela 6 år och de kanske får en del gemensamt trots åldersskillnaden just pga de är tjejer.