Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Har någon av er lyckats bearbeta neo-tiden...

Skrivet av Maa
på nåt bra sätt efteråt, så att ni kunnat lägga den bakom er, eller ta den med er, men utan att behöva må alltför dåligt. Hur har ni gjort?
Svar på tråden: Har någon av er lyckats bearbeta neo-tiden...

Bearbetat och bearbetat...

Skrivet av  Thea
Jag har nog mer accepterat att saker blev som de blev, och att spädbarnstiden inte blev som jag hade föreställt mig. Det som har hänt kan jag inte påverka, och nu mår ju min gosse ganska bra.

Men jag har läst massor med berättelser om sjuka spädbarn och läser flitigt på fN. Det är någon sorts sjuk tröst att det finns fler som gått igenom liknande saker som vi, och att det finns de som har det värre. Och det är skönt att utbyta erfarenheter med andra föräldrar som har eller har haft sjuka barn, eftersom mina "vanliga" kompisar inte har en susning om hur det känns.

Jag kommer aldrig att bli en "vanlig" mamma. Jag kommer alltid att ha en speciell syn på graviditet och nyföddhetstiden. Men jag kan leva med det.

Läs den här artikeln. Den är lång men mycket läsvärd!
http://www.tracheostomy.com/misc/essays/coping.htm
 

Instämmer

Skrivet av  Hanna
Du är så klok Thea!
/HANNA
 

Tack för ditt svar...

Skrivet av  Maa
och jag ska läsa den text du rekommenderar.

Alltså vår son fick inga men, som det verkar, och vår neotid var visserligen väldigt dramatisk, men superkort jämfört med de flesta andras som skriver här.

Det som har hänt mig är att jag fått andra påfrestningar i mitt liv och då dyker det här upp igen, och nu måste jag på nåt sätt ta tag i den här upplevelsen och förlika mig med den. Det är bara det att eftersom det är tre år sedan och jag inte är gravid, så finns det ingenstans(?) att vända sig... Eller, så har jag i alla fall förstått det efter kontakt med en mkt vänlig bm på mitt mvc.
Så jag försöker på egen hand. Men vill gärna ha fler tips...
 

Mer tips

Skrivet av  Thea
Kan du inte höra dig för hos bvc eller vårdcentralen om du kan få en kuratorskontakt? Eller kanske genom företagshälsovården om du har någon sådan? Jag hade stor hjälp av vår kurator när min son låg på BIVA som nyfödd. Om ni nu inte hade så lång neotid så kanske du aldrig hann prata av dig och sortera alla tankar och känslor med en kurator då?

Och visst är det så att min sons sjukdom har skapat en grundstress i mitt liv som gör att ytterligare påfrestingar blir jobbigare att hantera. Paradoxalt nog kan det vara värst när han mår riktigt bra.

Det finns en inne på hjärtebarn som ställt en liknande fråga som du. Titta in där!
 

Oj oj oj!

Skrivet av  ECMO-mamman
Kommer man nånsin över den helt och hållet? Det har gått över 6½ år sedan min son föddes och jag tycker fortfarande att det är jobbigt emellanåt. Inte så att jag går och tänker på det varje dag, utan ibland ploppar minnena upp när man ser på nyheterna eller träffar på nyfödda bebisar och så. Men för varje år känns det mindre jobbigt och jag har helt accepterat att det som hände hände. Jag är trots allt så oerhört glad åt att min pojke fick den hjälp han behövde och jag har nästan bara positiva minnen av tiden på BIVA (men inte från Neo), för trots att det var det värsta jag någonsin varit med om hade vi turen att ha helt underbara människor omkring oss som stöttade oss. Det jobbiga kom efteråt, när vi skrevs ut och skulle klara oss på egen hand. I princip alla band till sjukhuset klipptes av och vi hade ingen att vända oss till. :-( Men det är en annan historia....

Det som hjälpte mej väldigt mycket när vi kom hem från sjukhuset var att söka information om sonens sjukdom på nätet och online kontakt med olika stödgrupper. Jag har fortfarande kontakt med ett gäng ECMO-mammor i USA. Jag har också gjort en hemsida om min son och hans sjukdom. Jag har en mailinglista för ECMO-föräldrar. Jag känner mej faktiskt rätt "klar" med min sons sjukhustid, men det tog flera år att komma dit jag är nu.
 

Ett tips till!

Skrivet av  Linda
Om du bor i Stockholmsområdet kan du ta kontakt med Juno-enheten på KS. De kan hjälpa till med att bearbeta svåra förlossningar, och vet säkert vart du kan vända dig om de inte hanterar svåra upplevelser EFTER förlossningen. Länken kommer här!:

http://www2.ks.se/go.wiz?doc=1042116&sid=