Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

utomlands???

Skrivet av Mia
har någon fött/känner ngn som har fött ett prematurt barn utomlands? vilket land och hur var det?
Svar på tråden: utomlands???

Jag fodde i Holland.

Skrivet av  Cissi med Julian 031020
Jag bor i Holland och fodde i oktober var son Julian 6 veckor for tidigt. Han lag 4 veckor pa sjukhuset men behovde egentligen inte sa mycket vard sa jag kan inte riktigt jamfora med manga av er andra som fott mycket tidigare. Personligen tycker jag sjukvarden har ar valdigt bra och jag var orolig innan hur det skulle ga men nu i efterhand sa har jag sagt att jag absolut kan tanka mig att foda fler barn har. Efter allt jag last har och i "for tidigt fodda" sa verkar det inte vara nagra storre skillnader mellan holland och sverige. Alla skoterskor och lakare var valdigt snalla och omtanksamma och visade i borjan precis hur allt fungerade nar vi kande oss trygga att skota Julian sjalva (byta bloja, bada, mata osv) sa fick vi skota det och de visste att vi bad om hjalp om vi behovde det. De var noga med att bebisen fick ligga hos mamman och snutta aven om bebisen inte var riktigt stark nog att ata. De forde noggrant "protokoll" hur dagen och natten vart, kissat, bajsat, temperatur, hur mycket mat, brostmjolk eller tillagg, renbaddad sang, krakts osv. De var valdigt noga och det gillade jag eftersom man garna ville veta nar man kom pa morgonen. Jag vet inte precis vad jag ska beratta. Vad var det du tankte pa?
 

Jag födde i Ungern...

Skrivet av  Csilla
i vecka 27. Det var en mardröm... Vi var där i en månad sedan SOS hämtade oss hem. Det är en jättestor skillnad mellan neo.vård i Ungern och Sverige.
Csilla
 

Berätta gärna mer

Skrivet av  Malin
om skillnaderna. Jätteintressant att höra hur de jobbar.
 

Det blir långt...

Skrivet av  Csilla
Vi åkte på 2 veckors semester till Ungern i sept. 2003. Jag är därifrån.

På kvällen den 11:e sept fick jag sammandragningar så vi åkte direkt till Budapest till landets främsta kvinnoklinik.

Klockan 12 på natten satte de in magnesiumdroppar mot
värkarna. De hjälpte inte. Jag hade 5-10 min värkar hela natten. De brydde sig inte om mig.

Jag sade till dem att de kanske skulle ge mig kortisonsprutor för att stressa barnet att utveckla sina lungor. Jag fick ingenting. Läkaren gick och la sig för att sova efter när han undersökte mig. Sköterskor ville inte väcka honom.

Jag var mkt orolig hela natten. Jag hade 5 min. värkar trots magnesiumdropparna.

På morgonen beslutade de sig för att göra en kejsarsnitt. Jag låg på op.bordet och hade jätteont. En sköterska tjatade om hela tiden att jag måste säga en pojk och en flicknamn. Jag var så upptagen med värkarna att jag brydde mig inte om henne. Hon blev sur och sade att ja, det gör ont att föda.

Plötsligt kände jag att jag måste krysta. Jag skrek efter läkaren, så sprang läkaren och barnmorskan in, läkaren skrek efter barnläkare. Jag
kryste en gång till och barnet var ute. Hela förlossningen gick jättefort. Det blev en chock.

De sövde mig direkt, så jag visste inte att barnet levde eller inte, jag visste inte heller vad det blev.

På eftermiddag när jag vaknade sade de att det blev en flicka på 950 g. (v.27)

Man skulle inte tro att det ser ut så i Ungern på ett universitetsjukhus på tjugohundratalet. Det är ett katastrof!

Personalen på neonatalavdelningen var otrevliga, trots att man hela tiden var tvungen att ge mutor. Vi gav mkt pengar till både läkarna och sköterskor. Problemet är att hela systemet är mkt korrupt. Det finns ingen man kan vända sig till med problemet. Det spelar ingen roll vad man påstor om Ungern, att det är ett land med framgång osv. Det stämmer inte alls. Vi vet.

De behandlade barnet som de vore saker. Barnen låg på kuvösmadrassen med sträcka armar och utåtroterade
ben. De låg i skrapt ljus och ljudnivån i rummet var hög. Personal lyssnade på radio, eller tittade på Tv, och pratade i telefon.

Kristina fick andas med hjälp av respirator i två veckor. Hon fick inget mat (bröstmjölk), bara droppar. Efter några dagar sade de att hon hade fått
hjärnblödning. Vi fick ingen information om detta.
Vi kunde inte säga någonting, allt skulle blivit bara värre. De var sura och otrevliga. Vi fick inte hålla henne, vi fick inte sköta henne. Vi stod bara vid hennes kuvös...

Vi tänkte att vi måste göra något åt detta så vi ringde till SOS International i Köpenhamn och ville ha hjälp. När de i Budapest fick veta detta blev de ännu otrevligare. De sade att jag var en mkt ansvarslös mamma eftersom jag ville transportera ett sådant litet barn därifrån. De var jo "The best". De trodde alla fall.

Från Köpenhamn ringde de varje vecka till kliniken och frågade efter Kristinas tillstånd. Sedan ringde de till oss och berättade hur det var med henne, eftersom när vi frågade läkarna i Budapest sade de ingenting, bara att hon var stabil.

En dag när jag besökte Kristina, fick jag inte komma in eftersom de gjorde ngt med henne. Jag blev stoppad vid dörren. Efter en kvart fick jag komma in, och hennes läkare sade att hon gjorde ett ryggmärgsprov på henne. Varför? Jag ville se någonting - blev svaret och sedan gick hon. Så vi vet inte mycket om tiden i Budapest.

När hon var två veckor gammal, fick hon första gången 2-3 ml bröstmjök, 8ggr om dag. De höjde upp till 8 ml en gång men sedan tog de bort allt igen eftersom hon inte tålde . Hon fick ingenting under en dag sedan började de ge henne 2 ml/måltid.

Dagarna gick så att vi åkte upp varje dag till Budapest, var hos henne ca. två timmar och så åkte vi hem igen till den andra dottern. (16 mil varje dag)
Det var tröttsam.

De 13 oktober en manlig neonatolog och en sköterska flög från Köpenhamn till Budapest för att hämta Kristina hem till Sverige. De hade en transportkuvös
med sig.

Vi mötte dem på flygplatsen och vi körde till kliniken. Där var personalen sura som vanligt, när de kom in för att kolla Kristina. Danskarna var trevliga och försökte samarbeta med dem i kliniken utan framgång. Den danska sköterskan gjorde ett bo runt om barnet och hon gjorde så att Kristina skulle ligga i fosterställning. Men när de gick därifrån ungrarna tog bort allt runt om barnet. Vi stod bara där och tänkte att det inte kan vara sant. Vi kunde inte bråka med dem eftersom Kristina måste stanna ett natt till.

Nästa dagen, den 14 oktober den danske läkaren fick hämta Kristina på sjukhuset (hon fick inget mat, hela dagen) och de åkte ambulans till flygplatsen.

Den danske sköterskan gav Kristina bröstmjölk direkt. Flygresan gick bra, vi var framme på neonatalavdelningen i Helsingborg vid elvatiden på natten. De har isolerat henne och oss, för
att kolla om vi inte hade ngra onda baciller med oss från Ungern. Efter fyra dagar fick vi svaret att allt var neg.

De undersökte Kristina, och konstaterade att hon var undernärd och uttorkad. Hon vägde bara 1030g, (v.32). Vi kände lite lättnad för att hon blev verkligen ompysslad här. Hon fick lugn och ro.

Nästa dag, den 15:e oktober fick jag hålla henne första gången. Kan ni tänka er hur det kändes!? I Helsingborg bodde vi på neo. i tre månader. De var mjuka och trevliga. Vi fick jättemkt hjälp därifrån.

Så hade vi. Jag vill bara säga att åk inte till Ungern om ni är gravida! Ursäkta, det blev långt.

Kramar

Csilla

 

2002 åkte vi dit...

Skrivet av  Csilla
:-)
 

Vilken fruktansvärd....

Skrivet av  Maria med Emelie&Albin 6/7-03 (26+2)
...upplevelse! Jag var på väg till Ungern (är oxå därifrån) eftersom min bror skulle gifta sig 9 juli. Nu fick jag reseförbud från min läkare och det var ju tur eftersom jag födde 6/7. Hade varit hemskt att vara i något annat land!

Känner igen det du skriver om mutor. Har en släkting som ligger på sjukhus/ålderdomshem och hon ger sköterskorna pengar och cigg för att de ska hjälpa henne på toaletten. Hon är 94 år gammal och kan inte gå själv.

Jag älskar att åka till ungern...men ger inte mycket för deras sjukvård!

Hur är det med Kristina nu?

Kramar
 

Usch vilken hemsk behandling!

Skrivet av  Lin med Ellen 030415 & Pyret bf 2/9
Ni måste verkligen blivit totalt chockade av en så enormt dålig behandling!!! Vilken tur att ni fick komma hem till Sverige i tid i alla fall, innan det blev ännu värre. Lider med er som varit tvugna att gå igenom det här!
Hur mår Kristina nu?
Kram,
Caroline
 

Hej Lin!

Skrivet av  Csilla
Tack din medkänsla.
Du kan läsa lite om Kristina ovan "Till Maria med Emelie&Albin".

Kram
Csilla
 

HERREGUD!!!!!!

Skrivet av  Berörd
Det var det värsta jag läst!! Kära du vad du varit med om!!!! Hoppas allt är bra med er och din fina lilla flicka!
10000000000000 kramar Carro
 

Fy vad hemskt

Skrivet av  Sara med Semla
Jag grät massor när jag läste ditt inlägg (och gör fortfarande). Jag var själv i Tunisien en och en halv vecka innan jag födde min dotter, och jag tänker ofta på hur det hade varit om jag fött där. Har dock aldrig föreställt mig att det kunde vara så illa. Nu ska jag inte uttala mig om neo-vården i Tunisien, den kanske är jättebra men bara språksvårigheter hade ju varit ett stort hinder för oss.

Vilken tur att ni fick komma till enbra neo avd här i Sverige till slut.
 

Oj oj..

Skrivet av  Therese
Inte nog med att neonatalvård är jobbigt överhuvudtaget, speciellt när barnet föds i en sån kritisk vecka!!! Jag är förstummad av vad ni måste ha gått igenom. Blir arg och upprörd, ja det är tur att man får vara nära sitt barn så mycket här i Sv. Visst kanske vårdarna ibland måse fatta beslut över oss föräldrar grundat på deras erfarenheter. Men det retar man sig ju på här i svrige! Tänk då på hur du har haft det, helt överkörd.

Jag fick tårar i ögonen när jag läste vad du gått igenom! Känslan att för första gången få hålla sitt barn är underbar... Men att få vänta så länge!

Många kramar, berätta gärna hur det gått för er dotter...

Kram Therese
 

Hej Therese!

Skrivet av  Csilla
Du kan läsa lite om hur det gått för Kristina längre upp vid inlägget "Till Maria med Emelie&Albin"

Kramar
Csilla