Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lin med Ellen och Pyran

Skrivet av Jessica
Jag flyttar upp oss så vi får "svara" knappar så man kan läsa inlägget man svarar på medan man skriver.

Det låter ju otroligt lite med 4 rum på Neo. Tänk om alla ammar, hur går det då? Bebisar vill ju ha mat NU när de blir hungriga och då är det ju bra om Mamma finns där.

Jag kan förstå hur det kändes att se alla sakerna hemma, så mycket som man hade fixat och gjort i ordning före man åkte till förlossningen och så få komma hem utan att få använda allting. Stackars dig.

Precis som du så kände jag att folk inte vågade gratulera. Min syster fick sitt första barn 7 månader före min grabb föddes och hon fick grattiskort på posten från kusiner och andra släktingar man inte träffar så ofta.
Jag fick inte ett enda kort.
Det är nog inte så lätt för andra att veta hur de ska göra, tänk om inte barnet överlever och så dimper det ner ett grattiskort i brevlådan, men jag kände mig ändå lite besviken faktiskt.

Vad jobbigt att ni inte visste om i förväg att ni skulle få åka hem.
Läkarna förberedde oss flera dagar att vi antagligen skulle få permission om några dagar om inget hände. De sa också att det var vi som bestämde om vi ville åka hem, om vi var redo liksom.
Dagen vi skulle få åka hem var jättenervöst före läkaren kom, tänk om inte alla prover var bra och vi inte skulle få åka. Jag hade packat allt och sambon hade tagit dit babyskyddet. När läkaren kom och sa att vi fick åka kändes det underbart fast samtidigt väldigt nervöst. Vi skulle få vara hemma över helgen så en sköterska drog upp massa engångsdoser med medicin och la i en påse som vi fick med oss. Det var 30 grader varmt den dagen. Lillkillen svettades i bilen, medicinen skulle förvaras kallt och jag var livrädd.
Allt gick så bra den helgen, men jag kommer ihåg att jag ringde upp till Neo en gång. Jag tyckte att han hade så svullna tår :) nu kan jag le åt det, men de var faktiskt svullna. Jag visade de först för min Mamma och hon tyckte också att jag skulle ringa. Personalen sa att det var för värmen som de var så svullna.

En sak som jag har glömt ta upp här som gör mig så arg och irriterad är att man ska behöva gå över tiden så länge före man blir igångsatt. Barnen bajsar ALLTID i vattnet och blir dåliga. Min grabb kom 14 dagar efter bf och han hade självklart gjort det. Min syster blev igångsatt efter 17 dagar, hennes dotter hade bajsat i vattnet och hade så lågt blodsocker att hon fick ligga på neo i några dagar + att hon hade hunnit växa väldigt, 5250g! vägde hon.
Det är ju inte konstigt att bebisarna mår dåligt av att ha legat i dåligt vatten. man vet ju inte hur länge heller.

Skönt för dig att få ett planerat snitt.
Jag försökte få det ända från första inskrivningssamtalet på MVC. Min mamma och syster har inte kunnat föda på normalt sätt utan har fått göra akuta snitt, det ville inte jag. Min motivering var att jag inte ville att något skulle hända med mitt barn. Om jag själv har ont gör inget sa jag, bara inget händer med barnet.
Jag fick göra bäckenmätning och tillväxtmätningar med UL flera gånger för att kolla storleken, men något planerat snitt kunde jag inte få om det inte var ett ovanligt stort barn.
När jag hade gått över i ca 10 dagar fick jag komma på kontroll varje dag för att kolla blodtrycket som hade varit för högt en gång. Då ångrade sig nog både barnmorskan och läkaren att jag inte hade fått något snitt och att de vägrade sätta igång mig som de hade lovat att de skulle göra om jag började gå över tiden. Läkaren ringde ialla fall till förlossningen och nästan bad att jag skulle få komma, men de tyckte det var onödigt. Sedan till slut så startade värkarna spontant.

Jag har också alltid tänkt mig att jag skulle ha 2 barn tätt. Nu blir det ju inte så, men jag måste nog bestämma mig för om jag ska försöka lite senare för det gör mig galen att gå och tänka på det hela tiden. Problemet är ju också att jag inte vet hur lång tid det kommer att ta denna gången att bli med barn. En tjej jag känner hade svårt att bli med barn första gången, men tvåan "tog sig" direkt på första försöket.
För mig tog det flera år före jag blev med barn, men det är ju alltså inte säkert att det tar så lång tid med nr 2.

Nej, nu har jag suttit här för länge igen

Kram
Svar på tråden: Lin med Ellen och Pyran

Bra idé att flytta upp...

Skrivet av  Lin med Ellen 030415 & Pyran bf 6/9
Åh, jag är egentligen jättetrött, men tänkte försöka mig på ett svar i alla fall (varken katt eller bebis i närheten... *L*)

Ja, att där bara fanns fyra rum var helt vansinnigt, det tyckte ju alla. Det som blev följden var ju att även barn som ammade (som min dotter t ex) fick ha kvar sonden längre än nödvändigt och sondas på nätterna. Och ja, sen fick vi ju åka hem tidigare än det var meningen, också ett resultat av platsbristen. Ganska vansinnigt, men det gick ju bra till slut i alla fall.
Vet du vad där mer var ont om? Jo, stolar! När Ellen låg på IVA fanns det tre höga stolar och en ammningsfåtölj till två barnplatser. När hon sen flyttade till vanliga Neo så fanns det en ammningsfåtölj till varje barnplats! Så vi fick turas om att sitta, en i fåtöljen och en fick försöka sitta och vingla på den gungiga fotpallen. Helt otroligt, brukar inte barn ha två föräldrar????

Fy vad trist att ni inte fick några grattiskort! Man kunde ju tycka att folk kunde skicka efteråt åtminstone. Vi fick några stycken och de betydde jättemycket, men det blev ju ändå inte alls som alla kompisar berättar och som man själv upplevt med släktingar och så. Det är väl egentligen en ganska oviktig sak, men man blir så lätt ledsen över även småsaker har jag märkt. Jag är jättekänslig för allt som gäller förlossningar och nyfödda.

Jag är också så irriterad och arg över att så många sjukhus vägrar att inse riskerna med överburenhet. Statistik visar ju att risken för komplikationer och t o m barnadödligheten ökar makant när man går långt över tiden. Min dotter föddes ju 18 dagar över tiden, och fick ju mekoniumaspiration. I efterhand kan jag verkligen inte fatta hur förlossningspersonalen kunde handskas med min förlossning på det viset som de gjorde. I princip allt under förlossningen pekar på att min dotter inte mådde så bra. Hon hade bajsat, hon hade stela hjärtljud, hjärtljuden gick ner alldeles för mycket i samband med värkarna och sen på slutet så började blodproven visa att hon antagligen höll på att få syrebrist. Men inte plockar de ut henne, ånej! Här ska vi till varje pris köra naturligt! Hur naturligt det sen är med värkstimulerande dropp, sängläge, skalpelektrod, rummet fullt av folk, sugklocka och till slut urakut snitt, det kan man ju fundera på... Men det viktigaste verkar vara att inte avbryta förlossningen... GRRR! Jag är så förbannad på förlossningspersonalen så det finns inte, orkar knappt tänka på det.
Och det är liksom du skriver så märkligt, för det är ju så vanligt att överburna barn inte mår bra! När ska de fatta att överburenhet är en riskfaktor?

Nu ska jag försöka komma i säng...
Kram,
 

Hej hej

Skrivet av  Jessica
Åh, vad jag har haft mycket att göra nu ett tag här hemma, men nu har jag äntligen fått tid att sitta vid min kära dator en stund :)

Jag håller med dig om att barn brukar ha två föräldrar, det låter ju helgalet att behöva sitta på en fotpall och balansera.
På vårat rum på Neo fanns det en amningsfotölj och sedan obegränsat med vanliga stolar med armstöd på. Många stolar stod inne i rummet och behövdes det extra så stod det ute i korridoren. Personalen satte sig också ner lite då och då, antingen för att prata med varandra eller för att prata med några föräldrar.

Det är ju inte klokt egentligen att barn ska behöva ha kvar en sond pga rumsbrist. Det är ju en helt annan sak att få ligga hos Mamma än att en personal sitter och håller ett litet rör över en. Usch

Nu ska jag försöka stänga av datorn och göra lite kaffe istället före jag går och lägger mig.
Hoppas du och dina två små skruttar har det bra.
 

Klena gratulationer...

Skrivet av  Malin med Elsa
Nä, det verkar som om folk liksom kommer av sig när barnen inte kommer hem bums, som andra barn.

Min dotter har fortfarande inte fått någon present varken av faster eller farbror, trots att det är nio veckor sedan vi kom hem från neo. Är faktiskt lite ledsen över det, trots att vi har fått hjälp med en hel massa olika saker, och jag är övertygad över att de helt enkelt har glömt bort det. Men jag tycker nog att Elsa hade förtjänat just en present också.
 

Vad tråkigt!

Skrivet av  Lin med Ellen 030415 & Pyran bf 6/9
Man blir så ledsen när släkt och vänner inte gratulerar, jag tror man behöver det ännu mer när barnet är sjukt, eller tidigt fött, än om allt gått bra... Man behöver liksom få bekräftelse på att man faktiskt fått barn och man behöver få möjlighet att visa upp barnet och vara stolt!

Hur mår din dotter nu? Varför var hon på Neo? *nyfiken*
 

Elsa mår bra

Skrivet av  Malin med Elsa
...och är nu 14 veckor, 3465 g och 51 cm. Hon föddes i v 32+0 eftersom jag fick preeklampsi&HELLP.

Hon var ganska mycket för liten för sin ålder, och fick en blodförgiftning första levnadsveckan, men nu mår hon bra och växer så det knakar.
 

Visst har Elsa förtjänat

Skrivet av  Jessica
en present också. Jag tror som du att nu har de nog glömt bort det.

Du får ialla fall ett JÄTTE grattis från mig

Kram