Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Förlossnings berättelse *långt o flummigt*

Skrivet av Ellica m killarna o Tigra 29/12
Hej igen

Jaha, ni vill veta hur det gick till eller :)

Tisdagen den 28:e var ju dagen då jag var beräknad enl sm och den dagen var som alla andra, inga tecken på att förlossningen var nära. Hade en del sd som kändes mer än vanligt men inte så jag tyckte det var på G eller så. Inte heller kom de regelbundet. Hade tvättstugan och passade på att stortvätta, softa lite och på kvällen spelade vi TP med min mamma som var här på besök fr Gbg.
Vid ca 23.30 gick vi o lade oss och jag kände ff inget speciellt.
Runt 00.45 (lite osäker på tiden) vakande jag av att jag hade ondare än vanligt och att jag behövde gå på toa. Masade mig upp och helt plötsligt kom en värk som gjorde ONT , konstigt tyckte jag , att jag fick ont bara så där. Väl på toa kom en till värk som gjorde ännu ondare, började fundera på vad det var som hände...fattade att det var på G, men iom att vattnet inte gått så var det ju lång tid kvar (ja, jag vet jag är dum :) )
På väg in till sovrummet kom en till värk som jag var tvungen att flåsa mig igenom och nu började det gå upp ett ljus....jag höll på att föda barn :) Ruskade liv i Tom och sade vi måste åka nu. Han rusade upp och slängde på sig kläder och sprang ner för att ringa taxi. Då kom en till värk som gjorde ap ont, kollade på kl 01.14...nu gjorde det rejält ont och det tryckte på som attan, stod hängades över garderobsdörren och försökte samtidigt ta på mig ett par byxor. Värken klingade av för att omgående komma tillbaka, tittade på kl igen 01.15...shit, tänkte jag nu jag hinner inte, vi kommer aldrig att hinna. Skrek helt panikslagen till Tom att värkarna kommer för tätt vi hinner inte in ring 112.
På något sätt lyckades jag ta mig till trappan för att gå ner, slet samtidigt till mig en handuk som låg i tvättkorgen i övre hallen.
På översta trappsteget kände jag att jag kommer inte ens att komma ner för trappan så rent instinktivt ställer jag mig på knä...med överkroppen liggandes på övervåningen. Skriker till Tom hon kommer nu, barnet kommer ring ambulans...Tom pratar redan med 112 men kommer rusande upp för trappan när jag börjar vrål skrika. Dörren till barnens rum öppnas och 4 par ögon kikar ut. Helt plötsligt trycker det till och vattnet går samtidigt som barnets huvud pressas ut. Hon kommer nu, ta emot henne skriker jag till Tom. Han blir irreterad och fattar nog inte vad han skall göra åt saken och säger åt mig att jag skall krypa upp o lägga mig på övervåningen. Fräser att jag för helevete inte kan, ta av mig byxorna ta emot barnet hon kommer nu ...skriker jag helt hysteriskt. När han får av mig byxorna krystar jag till en gång till och Tom kan fånga upp henne.

VAd som händer sedan är lite diffust :) Men jag står iallfall på alla fyra i trappan och nedanför mig sitter Tom med vår dotter i fammen. Max o Melvin smyger ut genom dörren för att kolla vad som händer. Min mamma pratar med SOS och har pratat med dem hela tiden och de har skickat en ambulans.
Det känns som vi sitter/ligger så här i en evighet och jag börja störtlipa. Jag gråter för att jag inser att jag har fött vår dotter i trappan :D Och att jag missade lustgasen och för att vattnet inte gick så jag fattade vad som var på G...det är iallfall de tankarna som far i skallen på mig.
Ingen tänker på att lägga en filt över mig och jag kan ju hellre inte flytta mig eller röra mig så jag står helt enkelt med arlset i luften när ambulans männen kommer.

Med lite hjälp kan jag sedan flytta upp till övervåningen och lägger mig på ett täcke. Navelsträngen klipps av en av amublans killarna och jag får upp flickan på magen. Sedan försöker vi få ut moderkakan som ff är kvar. Flickan hittar bröstet på en gång. Hon är lite blå främst i ansiktet och jag förstår att hon måste ha fastnat. Vi ligger så här i en 20 min kanske. Max o Melvin får komma fram och kolla på sin lillasyster, ingen av dem är rädda eller så utan för dem verkade det vara en helt normal grej.

Efter ett tag inser vi att moderkakan inte kommer ut av sig själv och jag får hjälp ner för trappan och lägger mig på en bår. Flickan får jag ha på magen och sedan åker vi in till förlossningen.

Blir omhändertagen och omplåstrad. Hade lite jobbigt med moderkakan men den kom ut till slut. Vår dotter blir och ompysslad, 2890 g stannade vågen på och längden var 47 cm.
Sedan firade vi med sedvanlig smörgåsbricka o Pommac för att sedan flytta in på BB avd.

Jag är inte bra på att beskriva i ord hur jag eg upplevde det hela...känner också att jag inte har grepp om vad som eg hände, det gick så fort jag hann inte tänka jag bara gjorde liksom :)Det kommer ta ett bra tag och smälta det här tror jag.
Svar på tråden: Förlossnings berättelse *långt o flummigt*

Ja vad ska man säga :D

Skrivet av  Karro med Robin 021003 & bebis 041225
Helt otroligt hur snabbt det kan gå utan att man hajjar vad som är på G. Skönt att allt gick bra. Förstår att du känner dig "chockad" jag fattar inte riktigt vad som hände mig heller, plötsligt stod jag där med en bebis i byxorna *S*

Kram
 

Wow!

Skrivet av  Madde m Alexander & lillhjärtat BF +3
Förstår att du känner dig omtumlad! Stort grattis igen!
 

Oj, oj!

Skrivet av  Anna+Ebba 0210+Frida 17/12
Ja vad säger man, den tjejen hade bråttom till världen hon!
Stort grattis!
 

Herregud!!!

Skrivet av  Linda m Meja +7
Vilken upplevelse alltså!!!!!!!! Jiiiiises... tvinga tom sambon o läsa *ler* han skratta o sa sen att ja, det kan ju gå fort.... o sen blev han lite sammanbiten:-) Så skönt att allt gick bra iallafall!
Stora kramar till er
Linda
 

Stort grattis!

Skrivet av  anhna, bf 20/7 *på besök*
och oj vilken liten raketflicka du fick! :-) Skönt att höra att allt ändå gick bra trots det hastiga förloppet!

Kram
 

Oboy...snacka om ivrig

Skrivet av  Jenny m Noa o Stella 041226
liten tjej som ville ut ;)
Tyckte våran var ivrig men TIGRA slog rekordet *ler*
Förstår att du inte finner ord för det som hänt för fastän vi ändå var på förlossningen kan jag än idag känna att "shit, jag har fött barn! IGEN! OCH utan vare sig annan bedövning än lustgas o TENS vilket jag hade planerat.

Hoppas lugnet infunnit sig och ni kan njuta av go-biten ;0)

KRAMAR!
 

Oj...

Skrivet av  Zinkan bf 4/1
snacka om att ha bråttom ut i världen. Måste ha varit omtumlande för er. Vad skönt att allt gick så bra när det nu blev som det blev. Så då är det du och Leeandra som fött hemma då??
Stort Grattis i alla fall.
 

Men oj då!

Skrivet av  Helena + "prinsen" 11/12
Vilken förlossning! Det blir något att berätta för henne när hon blir stor. :-) Ett stort grattis!!!
 

Oj, oj!

Skrivet av  Molle med Vigor 3/11
Lilla Tigra hade visst väldigt bråttom till världen! Jag hoppas att du snart kan tänka igenom det hela och kanske ha någon att prata om. Det blev ju väldigt dramatiskt. Många kramar och ett stort grattis till lilla Tigra!
 

Vilken upplevelse!

Skrivet av  politisk vilde, mamma 13/12
Det måste ha varit oerhört förvirrande och skrämmande, tur att allt gick bra iallafall!
 

:-)

Skrivet av  Leeandra m. Noah -02 och Mira 041224
Själv hade jag ju planerat att föda hemma, men jag kan tänka mig hur chockerande det måste vara att göra det när man inte tänkt det, :-). Du får verkligen passa dig vad du väljer för namn på barnen i magen, lilla tösen har ju faktiskt bara levt upp till det. Nära nyår kom hon, och ut som en raket for hon också, :-D. Stor kram och grattis än en gång!
 

Artiklar från Familjeliv