Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kåseri Skrynkeltypen - storebror filosoferar!

Skrivet av Pikaboo
Det här med bebisar då! Som tidigare aktivist inom just denna grupp så har man ju lite kännedom om vilka ”lirare” vi snackar om! Mina skvatt galna föräldrar har nämligen gått och skaffat sig ett exemplar av ovan nämnda dregel och blöjförsedda varelse – och har dessutom fräckheten att kalla spektaklet för en ”julklapp” till familjen. Hallå??

”Julklappen”, en helskum typ som lyssnar till namnet Wilmer…men tjena, vadå gubbvarning då…fast å andra sidan ser han ut som en liten gubbe, inga tänder har han, saftiga polisonger och värsta hängbuken över blöjan. Hoppas grabben hajar läget och ”shapar” till sig snart. Hursomhelst, Wimertypen, han har ungefär samma underhållningsvärde som en disktrasa. Något som uppenbarligen gått övriga familjen förbi. Morsan, hon sitter ständigt med Wilmertypen under hakan, han är inte lite fräck den där killen alltså, rena parasiten, käkar på morsan typ dygnet runt och har dessutom fräckheten att spy henne i nacken med jämna mellanrum. Fast då bara fånler morsan och duttar med softigt papper under hans dubbelhakor och mässar med någon märklig falsettröst;
- Åhhh, lille gubben då, blev det för mycket mat, stackars lille sötnosen då!

Men hallå? Stackars lille sötnosen? Han har ju liksom själv inhalerat 18 liter på 25 sekunder och borde väl skylla sig själv? När en annan visar lite glupska tendenser så är det minsann stopp! Efter en (!) pepparkaka skakar morsan nådigt på huvudet och smackar med tungan;
- Nej, nej Ludvig, du får ont i magen om du äter mer än en?
Jaha? Men jag kan väl spy upp skiten på din plyschdress och bli gullad med jag med? Eller? Nerå, för där, ständigt långtidsparkerad vid morsans hylla ligger Wilmertypen och fjärtar typ 24 timmar om dygnet. Jag kollade in typens blöjor nyligen – vi snackar senap alltså, hur skumt som helst – han borde kolla upp det där!

Farsan är något mer stabil då. Han tycks inte lika imponerad av ”julklappen” som familjens brudmaffia och ligger därmed mer än gärna på alla fyra och kör ökenrally med mina häftiga bilar. Fast han är tyvärr lite påverkad och låter mig inte parkera lastbilstrailern i Wilmertypens sovlift. Än sen då om skrynkeltypen sover middag där – lite ska han väl tåla? Mina syrror är dessvärre fantaster. Tja, inte så att man blivit övergiven eller så, nerå, jag regerar alltjämt. Men den där Wilmertypen kan nog bli ett hot med tiden – jag måste lägga fast en strategi för att inte maktbalansen i huset ska svänga över till hans fördel, ryktet säger nämligen att han är här för att stanna – vem tusan bestämde det då? När? Och var höll jag hus då?

Julafton var dock ett kvitto på min fortsatta popularitet. Procentuellt kan man kalla det en brakseger. En förintande och totalt överglänsande manöver. Han den där Tomten tillhör definitivt inte främsta ledet av bebisdiggare. Nerå, uppenbarligen är han lika förståndig som han är skäggig! När innehållet i julklappssäcken avslöjade sig gick jag, husets charmör på knock! Hehe, skrynkeltypens julklappshög var rent patetisk i jämförelse. Vi snackar Mount Everest tar sig an den lokala pulkabacken va! Men, men säg den lycka som vara för alltid? Envisa rykten gör gällande att nästa års tomtebesök redan är planerat att presentera två mer komparativa (?) högar, typ två vägbulor till husets småttingar. Småttingar? Vem snackar de om? Moi? Glöm det!

Ok, ok, jag kan väl hålla med om att han har vissa fördelar då den där julklappen. Wilmertypen. Han är mjuk att pilla på och protesterar inte ens när jag rycker i hans fötter. Han är väl hyfsat gullig, i synnerhet när han sover, vilket han gör typ alltid. Morsan påstår dessutom att jag kommer att glädjas mer och mer för varje dag som går. Hehe, det kan vi väl låta vara osagt i och för sig – men hon snackar LEGO-land och järnvägar, lådbilar och fisketurer – låter ju som en ganska rolig tillvaro även om skrynkeltypen absolut ska vara med på ett hörn.

Tiden får väl utvisa om den där ”julklappen” håller vad leverantören, dvs, morsan lovar; att vara underhållande, tillgänglig och fantastiskt skojig. Sist morsan lovade något sådan presenterade hon en mysko träclown från BRIO för mig, bestående av ett gäng klossar och delar. Tyvärr slarvade jag bort huvudet redan första veckan och sedan dess har såväl delar som underhållningsvärde försvunnit, tillgängligheten är diskutabel och skojigheten ett minne blott. Wilmertypen tycks dock vara något mer gediget sammansatt, huvudet sitter stenhårt, det kollade jag senast häromdagen – dessutom är det typ 8 gånger för stort för att rymmas under tv-bänken så jag ska försöka att hålla en positiv attityd till morsans senaste påhitt, han kan väl få stanna då den där skumma Wilmertypen – det kan ju bli kul?
Svar på tråden: Kåseri Skrynkeltypen - storebror filosoferar!

Ja du,

Skrivet av  Strömmen +7
börjar fundera själv hur vår 4:åring ska reagera. Nu är det ju inte längre ankomst 0412 som gäller här utan en -05:a som det ständigt konstateras av alla runt om.

Tror nog att det är dags för lite igångsättningsknep snart. Känns som jag alltid ska gå omkring med 10 kilos framvikt. Städa källarn, kankse en liten färdknäpp.

Kram

Anna
 

Lycka till!

Skrivet av  Pikaboo
Jag kan tala varmt för både källare och färdknäpp, det funkade för oss;=)
 

Artiklar från Familjeliv