Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Förlossningsberättelse mm *låååång*

Skrivet av Zinkan med Linnea 050102 och storebrorsorna
På lördagskvällen den 1/1 satt vi och kollade på 3-4-5:ans insamling till flodvågens offer. Då, vid 20-tiden, började jag känna att något hände i mig, men ingen dramatisk smärta.
Kl. 23,50 ringde jag till förlossningen som tyckte att jag kunde vänta hemma en stund till då jag hade allt mellan 3 och 12 minuter mellan värkarna.
Kl. 00,50 ringde jag igen och sa att jag inte alls tänkte vänta någon mer stund, nu med 3-5 minuter mellan värkarna, utan att vi var på väg. Sprang och kissade var tredje minut typ… Tryckte på rätt kraftigt. Våra stora barn hade inte lagt sig än, och de sprang runt mig och frågade hur det kändes och när vi skulle åka.

I bilen tog det i ordentligt. Två minuter mellan värkarna och TENS apparaten stod på max hela tiden. Ett kissestopp i vägkanten blev det på vägen in. 12-åringen ringde på mobiltelefonen och sa att han hade ont i magen för att han var så nervös. *s* Så sött…
Väl inne på förlossningen, vid 02-tiden, hade vi glömt journalen i bilen och sambon fick springa ut igen och hämta den. Jag fick gå in i ett förberedelserum och CTG sattes, kunde inte ligga så länge för jag var så kissenödig och propsade hela tiden på att få gå på toa. Frågade säkert 100 ggr efter lustgasen men BM sa att innan jag kunde få den var jag tvungen att vara öppen åtminstone 3-4 cm. Hur vet du hur mycket jag är öppen nu då, undrade jag… Men det kunde hon ju naturligtvis inte svara på när hon inte undersökt mig än. Och hade jag inte tjatat hade hon väntat länge med att göra u-sökningen… Nu fick jag dock, med hjälp av uttröttningsmetoden, BM att u-söka mig. Jag var öppen 4 cm! HA!! Ro hit lustgasen!!!

Fick ta på mig landstingets snygga utstyrsel och ta mig in på ett förlossningsrum, väl där satte jag mig på sängkanten och då gick vattnet (klockan var 03,00). Hysteriskt pinkenödig igen och väl inne på toan fick jag se hur min binda var brun-grön av fostervattnet, skickade ut sambon att tala om detta för BM, men hon hade minsann sett värre så detta var ingen fara…
LUSTGAS!!! Aj… ont… sedan är det mesta ett töcken. Jag vet att de kallade mig för ”ålen” för jag var helt vild och galen i förlossningssängen. Kastade mig fram och tillbaka och möblerade om friskt. Hade redan i tidigt skede bett om EDA och där gjorde jag bort mig rejält men det är en annan historia.
Narkosläkaren satte till slut en EDA och jag vet att BM då sa att min förlossning skulle få en annan ”dimension”. Det fick den… för det enda som hände var att jag fick en grym klåda av EDA:n, men den hade INGEN smärtstillande effekt.
KL. 04,47 startade krystvärkarna, men bäbis stod fortfarande alldeles för högt upp för att kunna komma ut. Jag krystade och kämpade hur länge som helst kändes det som.
Under större delen av förlossningen var jag rätt aggressiv för att de (BM m.fl.) envisades med att ha fingrar uppe i nr 2 på mig. De försäkrade gång på gång att så var inte fallet men jag trodde dem så mycket jag ville.
Till slut så lyssnade de på min önskan att bli hjälpt med sugklocka för att bli förlöst. Trodde jag. I själva verket var det så att bäbis hjärtljud gick ned och när hon väl drogs ut vid 06,58 hade hon navelsträngen två varv runt halsen och visade inget tecken på att börja andas. De klippte snabbt av navelsträngen och skulle sekundsnabbt visa oss bäbis innan de sprang, men jag höll fast henne så att de fick ”hjälpa till” att ta loss mig. Vi hann förundrat se att vår Willian var en flicka, en Linnea!
Medan jag krystade ut moderkakan fick de liv i henne och sambon kunde gå dit, till Neo, och kika på henne. Blodprover visade att blodet blivit surt att syrebristen. Hon skulle få tillbringa åtminstone närmaste dygnet i kuvös. Apgarpoängen var 1,7,10.
Jag hade spruckit ytterst lite ”inne i” och fick där 2 stygn. Inget klipp eller självsprucket annars. Spott i havet om man säger så…
Linnea var stark och duktig och kom ur kuvösen redan på kvällen. Hon blev utskriven från Neo på måndag förmiddagen och kom till mig på BB. Neo-Barnläkaren menade att även om Linnea utsatts för en rejäl prövning i livets start, skulle hennes chanser i livet vara precis som vilket annat barn som helst. Helt underbart!!
Efter div. u-sökningar av Linnea av världens mest otrevliga barnläkare (fick mig nästan att gråta, men när han senare ville träffa mig igen, och sambon var med så var han SÅÅÅÅÅ trevlig), fick vi OK-stämpel i rumpan och kunde åka hem.
Vad mig beträffar så är mitt ”enda” problem enorma hemorrojder!! En BM som skulle ge mig en supp mot dessa sa pedagogiskt att hon HADE sett så här stora hemorrojder förut, men det var väldigt längesedan!! Å det kändes ju bra att höra! NOT!! Känns som att ha en ”High Chapparall” i häcken.
I går kom vi hem, och det är så skönt att vara hemma. Linnea är så underbart fin och verkar trivas med bullriga brorsor och allt annat här.
Men det är en sak jag undrar. Jag känner mig som om jag har en ”plastpåse” på huvudet. Lite borta om man säger så? Någon mer som har känt så här?
Svar på tråden: Förlossningsberättelse mm *låååång*

Grattis!

Skrivet av  Malin med Vanja -02 och Vide 041219
Stort grattis till tjejjen, vilken dramatisk start i livet hon fick! Skönt att allt gick bra till slut!

Många kramar
 

Grattis igen

Skrivet av  Karro med Robin 021003 & bebis 041225
och Välkommna hem...men hur i hela friden kunde du ta en kisspaus i vägkanten (skrattar så tårarna sprutar)

Va skönt att hon återhämtade sig snabbt!

Kram
 

Grattis..

Skrivet av  Mia. m Simon,Hanna&Daniel
Åh, jag skrattade..kisspaus vid vägkanten-ler...Vad duktig du var och skriva din berättelse....
Som en plastpåse, man kan känna sig trött och tom om det är så du menar-lite borta, men det är nog av alla hormoner..
Kramar till er.../mia
 

Grattis!

Skrivet av  Madde m Alexander-01 & Izabelle-05
Men oj vad otrevliga alla verkade vara där, var det på NÄL? Lät som en ganska jobbig förlossning, men skönt att allt iaf gick bra till slut och att lilltjejen mår bra nu! *kram på er*
 

Stort grattis till prinsessan!

Skrivet av  Mysen med Louise 16/12
Kul att få prova på en tjej denna gång :)
Och skönt att hon blev pigg så fort och att ni slapp neo. Det känns ju så mycket bättre att få ha barnet intill sej oss snusa en massa!

Jobbigt med dina hemoröjder, hade oxå det vid mina tidigare förlossningar (snittades nu) och det ÄR SÅ JOBBIGT! Hoppas att det läker av sej själv men annars så finns det en massa receptfria mediciner att få på apoteket, be om hjälp så fort det krånglar, du ska inte gå och ha ont och blöda i onödan!

Mega stor grattiskram till dej och familjen!!
 

Grattis!

Skrivet av  Leeandra m. Noah -02 och Mira 041224
Skönt att höra att allt är bra med prinsessan trots en tuff start i livet, många grattiskramar,
 

Grattis:-)

Skrivet av  Helena+"prinsen" 11/12
Vilken dramatik, men så skönt att allt slutade bra. Vet inte vad du menar med plastpåse, men de första dagarna hemma var jag väldigt förvirrad. Kunde inte ens tyda instruktionerna för att blanda ersättning. Sömnbrist kanske?! Eller en överdos av hormoner. Det gick över iallafall. Kram!
 

Artiklar från Familjeliv