Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En något försenad förlossningshistoria...(långt)

Skrivet av Mia.m.Simon,Hanna&Daniel
Hej tjejer! Eftersom Daniel föddes för tidigt så har jag aldrig lagt ut en förlossningshistoria. Tänkte att jag skulle göra det. Nog för att ni vet en del efter vägen så att säga, men jag kan ju inte vara sämre.

Så den 17/10 på kvällen kände jag små sammandragningar. De var inte regelbundna, men ändå tillräckligt för att jag skulle behöva ta alvedon. La mig även i badet för att lindra värken. Det blev inte bättre och eftersom jag hade sju veckor kvar till bf, så beslöt jag mig för att ringa förlossningen. De bad mig komma in på kontroll.
Skaffade oss barnvakt,vilket inte var det enklaste för oss så sent på kvällen men det gick.
Så kl.23.30 kom vi in till förlossningen,blev undersökt och jag var öppen 3cm. Fick en sovkur och de beslöt att behålla mig under natten.
Michael åkte hem och jag skulle försöka sova, det var svårt,kroppen var helspänd över alla funderingar över vad som kan hända när man föder för tidigt. Och dessutom började jag att blöda, men inte mkt ungefär som en mens. Jag var rädd..
Vet inte hur mycket klockan var då jag äntligen somnade,för att sedan bli väckt vid sju på morgonen för kontroller.
Sammandragningarna tycks ha lättat under natten, de tillåter mig att gå upp på toaletten. Men just när jag ska sätta mig för att kissa, så börjar det blöda ännu mer och sammandragningarna tilltar.
Kallar på bm, som hjälper mig tillbaka till rummet.
Får stränga order om att inte kliva upp.Läkare kommer,man ringer efter min man. Blödningarna tilltar,ger blodstoppande,dropp och de funderar vad det kan vara.
Ctg visar oregelbundna sammandragningar, så de är inga riktiga värkar..
Moderkakan lossnade när jag var gravid med min dotter,hon är född i v35, så man funderar om det kan var något sånt som spökar.
Jag har nu ont,riktigt ont, tårara rinner och jag skakar. De ger mig ingen smärtlindring, eftersom de inte vill dämpa ner något, då kan det försvåra diagnosen säger de.
Jag är jätterädd och trycker hårt i min mans hand.Rädd för vad som ska hända. Förra gången blev jag snittad under lokalbedövning och jag bedövningen tog inte då, en fruktansvärd händelse, som jag anmälde till HSAN och som tog lång tid att bearbeta, med minnesförlust och förlossningsdepression.
Så med den upplevelsen i bakfickan gör det hela ännu värre.
Jag ligger i landstingets nattlinne och svetten lackar,hela kroppen skakar.
In kommer en narkosläkare som ska bedöma mig för ev snitt. Han tycker att jag ska ta epiduralbedövning och det är bra att vara vaken,säger han...
Jag skriker:DU RÖR INTE MIN BEBIS OM JAG SKA VARA VAKEN!
Han ger tillslut med sig och säger att jag ska få sova.
Förlossningsläkaren beslutar sig för snitt och då är kl15.30.
De sätter kateter på mig,tar prover och sätter nål.
Till min man så slänger de ett par OP-kläder och ber honom bytta om på toaletten.
De börjar rulla sängen in mot Operation,min man kommer snett efter iklädd gröna kläder,känner nästan inte igen honom.
Hela kroppen skakar av rädsla..
Kommer in till OP-salen och en underbar narkossköterska börjar prata med mig lugnt...hon får mig att lugna ned mig. Hon säger till mig att hon läst i min journal vad jag har varit med om i det tidigare snittet och hon ska göra allt för att jag ska må bra och inte gripas av panik.
Så OP-sköterskan börjar tvätta magen med sprit och någon rakar bort lite könshår. Jag andas syrgas..
De spänner upp en båge som skydd för mig och min man håller mig hårt i handen.
Sedan säger de åt mig att andas i en mask och räkna till tio-hinner nog bara räkna till 2-sedan sover jag.


Vaknar upp och det är sluddrigt och luddigt-de talar om för mig att jag blivit mamma till en pojke.
Tårarna rinner av lycka..
De säger till mig att han e liten,men mår bra...han är på neo-avd.
Jag ligger på uppvaket och min man kommer dit och visar ett nytaget kort på honom...Han är så sött.

Så efter några timmar kommer jag tillbaks till förlossningen.
Personalen grattar och de serverar den klassiska förlossningsbrickan.
Jag får inte smaka...man får inte äta direkt efter OP,men jag ´smuttar på bubbeldrickan..
Vi lyssnar på lugna favoriter och myser. Vi försöker att göra en mysig stämning,trots att vi inte har vår nyfödde son hos oss.
Jag är bra smärtlindrad och lite hög av morfinet...

Vid midnatt får vi komma upp till neo och se vår son som ligger i kuvös.De rullar mig i säng.
Han är det vackraste vi sett.
Liten med små fingar och mjukt mörkt hår,så liten, men så perfekt...En liten Daniel har kommit till världen,den 18/10-04 kl:16.26.Han vägde 2006g och var 44cm.
Stoltare föräldrar kan man inte få tag i.
Fast väldigt rädda...
Rädda över att deras son är född för tidigt och över att de inte få ha honom hos sig.
Dagen efter faller allting....
Lungsjuk,drän,respirator...hjärtsjuk m.m.
En kamp om livet...Operation....ögonsjuksom...ja nästan allt man kan tänka sig.
Livet blir nu mera som en berg o dalbana-det går upp och ner...
Motgångar och framgångar för vår lille son.
På avdelningen där han vårdas,blandas hopp med förtvivlan..
Tårarna har nog aldrig runnit så mycket som då på mor och far.
Efter sex veckor blev vi utskrivna,fick komma hem med vår son.
Hinner bara andas ut,då nästa bakslag följer-hjärtop i Lund och vi var på väg att mista honom....
Men som genom ett under stannar han kvar och vi är förevigt tacksamma att vi fick behålla honom...
Vår älskade Daniel Erik Forsström.
Svar på tråden: En något försenad förlossningshistoria...(långt)

*tårarna rinner*

Skrivet av  Malin med Vanja -02 och Vide 041219
Gud vilken historia ni har! Jag hoppas verkligen att Daniel får vara frisk nu, att han slipper fler operationer och att ert elände är slut!

Många kramar till er!
 

Vad fint berättat..

Skrivet av  Solsken m 2 + Daniel 2/12
Kan nästan se allting framför mig och det värker i hjärtat. Så ledsen för att ni fått så många motgångar, men samtidigt överlycklig för att Daniel mår så bra..

En jättestor kram från oss!
 

Så fin berättelse!

Skrivet av  Madde m Alexander-01 & Izabelle-05
Kram på dig och din kämpe till son!
 

Ryser...

Skrivet av  Tanya m Eleni, Elias & Luna
av det du berättat så fint, många känslor kommer!

Så underbart skönt att allt är bättre med Daniel nu! Jag är så glad för er skull!

Stora kramar!!!
 

Jag har gåshud

Skrivet av  Karro med Robin 021003 & Oliver 041225
över precis hela kroppen...
Vilken fin berättelse och jag är såå glad att allt klarnat för er

Kram och Grattis till en fin pojke
 

Ryser

Skrivet av  Mamma till Kewin 030307 o Casper 041203
gör jag me.
Glad att han klarade sig.
 

Kramar

Skrivet av  Carmina med Molly född 041219
Oj, vad ni har gått igenom mycket! Förstår att ni känner stor tacksamhet efter allt som hänt. Ni måste vara helt slut! Det var jättefint skrivet, tack för att du delade med dig av detta. *kram*
 

Underbart skrivet!

Skrivet av  Mysen med Louise 16/12
Tack för din fina berättelse!
Krama Daniel!
 

Vilken underbart fin berättlse

Skrivet av  Lotta m Mikaela & Olle F 24/12
om din förlossning. Lille Daniel, han är en liten kämpe!! Krama honom från oss!!
 

Artiklar från Familjeliv