*behöver uppmuntran*

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

behöver uppmuntran
Skrivet av	snyft
Flyttade till Sthlm från Gbg innan jag fick barn och nu är det dags för dopet! Alla våra gemensamma vänner kommer, min mans släkt kommer, min mans "egna" vänner kommer MEN inte en enda vän eller släkting kommer upp från Gbg! Jag mår så dåligt o det känns som att dom inte är något att ha! Är jag en elak snorunge? Jag bjöd folk jag kände att jag skulle kunna åka 50 mil för men tydligen värderar dom inte mig på samma sätt =( Inte ens min morfar som åker gratis tåg....
Svar på tråden: behöver uppmuntran

Vet preciiis hur du känner dig!
Skrivet av Modesty med Jaqueline&Pojkarna
Jag flyttade ut från Sthlm till Lidingö när vår äldste son var ett år gammal. det var inte en själ som kom och hälsade på oss under den tiden vi bodde där. Okej, lite överdrivet kanske, för visst kom det någon typ vartannan månad. Jag vantrivdes så att jag mådde illa! Jag har tyvärr inga bra tips till dig, mer än att när barnet börjar på förskolan så blir det lättare att hitta nya vänner och så. Men jag vet faktiskt inte hur man ska göra för att få sina släktingar att komma och hälsa på mer. Jag menar vi bodde ju endast 15 minuter utanför Sthlm city och ändå fick vi aldrig chansen att ta fram Gevalia kaffe ;-) Jag tröttnade rejält på att bo där, så vi flyttade helt sonika tillbaka in till stan igen där vi stormtrivs. Du är inte elak, det är bara de som är lata.

Förstår dej exakt!!
Skrivet av LillaMy m. Jonna 040315 på besök
Jag har nämligen varit med om ungefär samma sak. När vi hade dop för Jonna i juni kom inte _en enda_ släkting till henne från min sida utom mina föräldrar. Hade bjudit massa folk kusiner, faster, farbror, morbröder etc. men inte en endaste kom. Va så vidrigt besviken. Till saken hör då att dopet va i Sthlm och släktingarna bor i Göteborg och nära Skövde, långt att åka iofs men ändå. Det va ju ändå dop! Och varendaste förbaskade jul har vi rest ner till dem samt till födelsedagar och bröllop. T.o.m. när Jonna bara va 5-6 veckor och skrek i timmar varje dag så packade vi in oss i bilen och reste till Göteborg för att närvara vid min kusins bröllop. Förstår verkligen din besvikelse och jag tycker du har all rätt att känna som du gör. Ett dop är trots allt en välkomstfest för en ny liten människa till världen och till släkten tycker jag. Det borde verkligen betyda ngt! Och min sambon släkt kom ju, både alla hans syskon, hans farföräldrar, en kusin och hans mormor. De reste från Dalarna, ordnade boende och massa saker. Usch vad tråkigt det är när det blir så här! Själv känner jag att jag skiter i släktfester från och med nu. Långsint kanske men ändå... varför lägga tid och pengar på att resa till någon som aldrig vill komma till oss!! Förstår att detta inte va så uppmuntrande men du ska i alla fall veta att du inte är ensam!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv