Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Pappig....

Skrivet av Vippy
Hej, nån mer som har "problemet" att ert barn är väldigt pappigt?

För vår lilla tjej (9mån)är det bara pappa som duger(så har det alltid varit), det är bara han som kan trösta och natta och det är mot honom hon sträcker upp händerna och vill bli upplockad.

Det är ju så klart jätte-bra att hon tycker om sin far men jag känner mig enormt utanför och meningslös. Det känns som om jag bara har hand om markservicen i familjen och allt gos och mys tillhör dom. Extra trist känns det eftersom jag hittils har varit hemma med henne och ska nu börja jobba...kommer hon att bry sig om mig överhuvudtaget då?

Nån mer som känner igen sig som vill snacka av sig lite???

Tack och ha det bra
Svar på tråden: Pappig....

Min "efarenhet" är...

Skrivet av  Hanna m. twins
Jag har ju inte upplevt det själv eftersom mina pojkar är så små ännu. Men jag har en hel del kompispar runt omkring mig som har barn som är några år nu. De flesta har upplevt att när barnen kommer upp i ålder så de gärna vill "umgås och mysa" så är det med just den föräldern som jobbat på dagen. UNgefär som en kompensation för att de varit borta hela dagen.
Vet inte om det kommer att var så för er, men det är den "erfarenhet" jag har av barn runt omkring mig.

Kramen!
 

Tack för svar!

Skrivet av  Vippy
Jo, det kan så vara. "problemet" är ju att hon bara är 9mån...borde hon inte föredra sin mamma då? Har aldrig hört talas om någon bäbis som uppfört sig så här....

Ingen annan heller va?.....
 

Moa...

Skrivet av  Åsa m. Moa -99 & Albin -04
...är väldigt pappig. Jag minns inte när det började, men hon var inte särskilt gammal i alla fall.
 

Artiklar från Familjeliv