Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu kommer jag bli sjukskriven på heltid.

Skrivet av Marielle bf 10/3 (Linnea -03)
Har ju kämpat med min foglossning ett bra tag. trodde att jag skulle orka längre denna graviditet då foglossningen (heter bäckenledsbesvär numera enl min sjukgymnast) "bara" sitter i framfogen, alltså blygdbenet.
Men den sista veckan har jag trots akupunkturbehandling haft så ont så jag knappt kunnat gå.
Har dessutom fått ljumskbråck, plus ett bråck som går ner i underlivet (kanske liiiite pinsamt att berätta det men det är tydligen väldigt vanligt och går över efter förlossning till 95% säkerhet sa min bm. Och varför vara anonym, jag kan ju inte rå för det och det gör verkligen Sk*t-ont!)
Så jag ringde min bm idag och bad om ett läkarebesök för att kolla bräcket, blir ju lite orolig att det ska strula till förlossning... vad vet jag. Vill ju inte att det ska spricka (hemska tanke!).
Men hon hade inga läkaretider än på ett bra tag så jag måste ringa Östra Sjukhusets mottagning.. suck.
Fast barnmorskan sa att hon sjukskriver mig, hon vet ju vad jag har för besvär. Plus att sjukgymnasten också skriver intyg.

Men blä ändå. Jag vill ju inte bli sjukskriven egentligen, hade ju velat jobba så länge som möjligt. Men går det inte så går det inte. Hittills har det ju blivit ett enda hoppande mellan jobba, vara hemma, jobba, vara hemma och det funkar ju inte i längden. (blir ju inte billigt heller, man får ju en karensdag varje gång man är hemma så!).

Hoppas de är förstående på jobbet, men det tror jag. Mår ändå lite dåligt över att inte kunna jobba... Man vill ju liksom inte vara "till besvär" och strula till det för dem eller så. Löjlig känsla kanske men så känner jag lite, kanske någon fattar hur jag menar. Det finns i allafall resurser på mitt jobb att ta hand om mina arbetsuppgifter så jag vet att jag inte riktigt lämnar dem i sticket (bara lite trassel får de ju kanske..)

Nu gäller det väl "bara" att försäkringskassan är med på noterna med min sjukskrivning. (Ni vet ju vad de säger ibland; "graviditet är ingen sjukdom")
Men det trodde inte min bm var några problem, jag var ju sjukskriven för detta vid min förra graviditet också och då var det inga problem.

Men skulle jag bli bättre så kan man ju kanske börja jobba om ett tag igen, typ 50% eller 25%, men det är föga troligt som jag känner det just nu.

Sorry för ett låååångt och deppigt inlägg.
Hoppas ni alla mår bra och att ni haft en bra nyårshelg. Här har det varit lugnt, då vi har bekanta som forfarande är saknade sen Asienkatastrofen så har det varit lite dämpat hos oss.

kram på er,
Svar på tråden: Nu kommer jag bli sjukskriven på heltid.

usch..

Skrivet av  Jennytösa.bf 14/3.Tidigare MA v12 dec03

det är så många som har bekanta eller vänner som saknas eller varit med vid katastrofen!

så många barn som kommit hem utan föräldrar, så många familjer som kommit tillbaka splittrade..
usch va hemskt det är!

hoppas dom kommer tillbaka de ni saknar!

Nu gumman får du ta det lugnt o njuta av att vara hemma..

men jag förstår att du tycker det är jobbigt jag ville inte vara hemma 100% trots 2 besök på förlossingen inom en månad, jag jobbar 50%.
Men det kanske blir aktuellt med 100% ändå, sjukskriven fullt alltså. Läkaren propsar på det.

Var nu rädd om dig o vila upp dig inför den stora dagen!

Många kramar Jennytösa v31
 

Tack och kram tillbaks!

Skrivet av  Marielle bf 10/3 (Linnea -03)
Ja, denna hemska Asienkatastrof. Jag har vaknat varje morgon den sista veckan och hoppats att det varit en elak mardröm.
Tänker på de bilder på saknade barn man sett och de hemska öden man läst om... usch. Försöker att inte tänka på det men det är svårt!
En kompis till min man, hans tjej saknar nästan hela sin familj. Hennes pappa, mamma och två småbröder.. de är fortfarande saknade och inget har hört angående dem (de heter Damstedt och kommer från Karlstad). Hemskt!

Sen är det ett par som heter Tommy och Lill-britt som vi är lite bekanta med. Hon är moster till en kompis till mig, fast jag har umgåtts en del med henne också. Lill-Britt skulle också ha barn nu i vår, i maj, och jag ser henne framför mig när hon glädjestrålande berättade det för mig. Hon var lite äldre, typ 37-38 så detta barn var väl efterlängtat. Och så berättade hon då för mig att hon fått göra rutin-Ul lite tidigare för att de skulle iväg till Thailand.
usch, nu tillhör hon och hennes man de som är saknade därifrån... Har gråtit när jag tänkt på henne.

Oj, vad jag skriver långt.

tack för din sympati angående min sjukskrivning. Man måste ju vila upp sig!
Hoppas du också kan göra det, ta din läkare på orden och se till att bli sjukskriven på 100%!! jag har ju läst om hur du haft det och fått åka till förlossningen flera gånger. Det verkar inte lätt, du måste tänka på dig själv och på bebisen!!

Kramar i mängder tillbaks!
 

Jobbigt

Skrivet av  Sandra med Mathilda 010302 + bf 25/3
men det låter som om att en sjukskrivning är rätt välbehövlig för din del!!!

Ta hand om dig!

*kram*
 

Tungt

Skrivet av  Sandra med Mathilda 010302 + bf 25/3
att ni dessutom saknar bekanta :(
Hoppas att ni snart får veta vad som hänt dem

*kramar om*
 

Tack Sandra!

Skrivet av  Marielle bf 10/3 (Linnea -03)
Ja, jag tror också att det inte går att streta mot längre, en sjukskrivning är nog välbehövlig...tyvärr...
Kram på dig också och tack för ditt svar!
 

Men kram stumpan

Skrivet av  ÅsaL
Oj jag får ont bara av att läsa ditt inlägg. Tycker oändligt synd om dig och hoppas vilan skall göra denna sista tid i graviditeten dräglig.
Oh hoppas att dina bekanta kommer tillbaka
Stora kramar!!
 

Kram tebax och tack!

Skrivet av  Marielle bf 10/3 (Linnea -03)
Ja, jag tyckter också synd om mig själv... men det känns lite deppigt att behöva bli sjukskriven redan... men känner ju att det är behövligt.
Hur mår du då? Hoppas du slipper rullstolen (läste om det ovan, uscha då måste du ha redigt ONT!)
Ja, vi får väl tänka positivt och att vi snart börjar se målet & slutet på eländet!
kramar tillbaks!
 

Usch inte kul, välkommen i bråckklubben

Skrivet av  dotson
Både foglossning och ljumskbråck på en gång. Jag har också drabbats av ljumskbråck men inte foglossning tack och lov. Hade aldrig hört talas om det förrän jag fick det konstaterat av läkaren men ju fler jag pratar med desto vanliga verkar det vara. Går skitont och periodvis kan jag inte röra mig. Men sedan släpper det och jag kan gå normalt. Pratade med min bm om hon trodde att det skulle kunna släppa helt men det enda hon sade var att det med säkerhet skulle blir värre ju mer barnet trycker på.... Hur det går med förlossningen vet jag inte men kan tänka mig att det kommer att kännas av då. Märker att det känns bättre om jag anväder maggördel eller bälte för då trycker det inte på lika mycket.


Jag är inte sjukskriven ännu utan hoppas klara av att jobba fram till den 11 februari som planerat. Har dock talat med min chef om att jag ev. måste bli sjukskriven på deltid kanske behöver jobba hemifrån ibland. Egentligen skulle jag tycka de vore skönt att vara sjukskriven ett tag före bf men tyvärr tillåter inte ekonomin det. Men om det blir värre måste jag så klart hålla mig hemma.

Min bm trodde inte heller att det skulle bli problem med fk eftersom ett bråck är en "riktig" sjukdom som inte bara har med graviditeten att göra. Det är inte diffust som ryggvärk och sådant. (Alla sjukdomar är ju såklart riktiga men ni förstår vad jag menar hoppas jag).

Hoppas du känner dig bättre snart!
 

Ja, det är klubben ingen vill vara med i :((

Skrivet av  Marielle bf 10/3 (Linnea -03)
Bråck-klubben alltså!
Usch, har du också det. Ja, då får vi stötta varann. För ont gör det ju, som attans!
Och värre har det blivit allteftersom veckorna har gått och bebisen "trycker på".
Hoppas du också blir bättre snart. Jag tycker inte maggördlar etc hjälper, det enda jag har som hjälper är krämen Revena (finns på hälsokost, är egentligen för benen men jag stryker på kring ljumsken och det lindrar lite...). Ska försöka hitta stödstrumpbyxor för gravida, min bm påstår att det finns och det borde ju lindra lite...

Vi får som sagt försöka tänka positivt och att det snart är slut på eländet. När vi har våra små hos oss så kan vi kanske t.o.m skratta åt eländet (?).

Stora kramar tillbaks!
 

Artiklar från Familjeliv