Annorlunda förlossningsångest

Annorlunda förlossningsångest
Skrivet av	ÅsaL
Jag hade en lätt förlossning sist och är inte alls rädd för att föda för födandet skull. Däremot är jag panikslagen hur vi ska göra med Ludvig!! Jag vill inte att lillefnutts födsel ska bli fylld av tårar o separationsångest för hans del. Han är inne ien mammig fas, och jag får magknip att tänka på att det kanske inte blir en lika enkel förlossning och jag kanske inte alls kan åka hem efter 6h. Är så orolig för hanteringen med Ludde att jag oroar mig för att denna fixering ska låsa mig vid förlossningen. Vill ju bara ploppa ut bebis, och sen hem och starta vårat nya liv. Ja, jag är ett kontrollfreak och Ludvig har det minst lika bra hos sin pappa. Men min plutt har aldrig sovit en natt utan sin mor för han är verkligen inte redo än. Fler med samma svamliga tankar?
Svar på tråden: Annorlunda förlossningsångest

Jag känner igen mig!
Skrivet av Sippan
Jag hade också en snabb och enkel förlossning förra gången och oroar mig inte alls för det. Min dotter är 3 år och har sovit utan mig flera gånger men är just nu inne i en otroligt mammig fas och vill hela tiden leka "bebis". Vad ska min dotter säga när jag kommer hem med en annan bebis? Jag kommer också att längta ihjäl mig efter henne när jag är på BB. Hoppas verkligen att jag får komma hem fort. Själv har jag inga syskon och jag kan nog inte riktigt ännu förstå hur jag ska kunna älska den nya lilla bebisen lika mycket som jag älskar min dotter.

jag tänker också på det
Skrivet av Cissi m Elliot 0311 + bf 10/3
Å ena sidan skulle jag vilja stanna ett dygn på BB-hotellet med nya bebisen och min man, samtidigt som jag tänker på hur Elliot skulle ta det. Han har möjlighet att vara hos mina föräldrar, där han ofta är och känner sig hemma. Men han har sovit lite oroligt de senaste nätterna och det var nästan en månad sedan han sov hos mina föräldrar sist - det kanske inte alls kommer att gå längre? Kommer han känna sig undanskuffad? Borde min man vara med honom istället för med oss på BB? Fast bebisen borde få en lika mysig första natt med sina föräldrar som Elliot fick? Ja, det är många tankar som snurrar!


När Veronika föddes
Skrivet av Mirre med 3 + v.30
tänkte jag som du gör nu, ville hem så fort som möjligt för att Alexander inte skulle tycka att jag svek honom! När man sen var hemma blev det så klart lite annorlunda för honom, jag fanns inte där för honom som vanligt när han vaknade till på nätterna för Veronika ammade. Och visst låg jag själv med tårar i ögonen när jag hörde honom! ( Jag och V sov på soffan i början, Alexander med sin pappa i dubbelsängen). Men så här i efterhand vet jag att han inte tog någon skada av den där tiden, snarare är det väl bra att pappan "tvingas" ta en större del än han i vårt fall gjort innan. Även bra att för mig som mamma se att det kan funka utan mig som övervakare =)! Visst var det en stor förändring att få andra barnet, trodde aaaldrig att jag skulle kunna vara själv med mina små... men utan att man märker det har man vant sig vid den nya situationen och allt flyter! Kände inte alls någon sådan oro inför Andreas födelse, ville tvärtom stanna på BB så länge jag fick för att få en liten paus... Och den här gången räknar jag också med att allt skall funka bra (fast det kanske är bättre att tro att det blir värre...) Det här blev rätt långt, men jag skriver så sällan att det gick av bara farten =)! Ha det bra och du skall se att det fixar sig! varför inte "lämna över" Ludde till sin pappa en natt innan som ett lilet test? Aldrig fel med ett litet mammaavbrott innan ert nya liv som tvåbarnsföräldrar!

Tack Mirre
Skrivet av ÅsaL
Ditt inlägg gav mig faktiskt lite hopp. Får se om vi hinner ta en mammapaus, vill inte riktigt ta en nu när han i en sån fas då han erkligen behöver mig. Men tack! Ska försöka släppa lite på "mamma är gud"-rollen L

Jobbigt!!
Skrivet av Sandra med Mathilda 0103 +bf 25/3
Jag hade liknande känslor då jag var tvungen att göra en akut gallstensoperation då Mathilda var 1 år och 2 månader. Hon är och har alltid varit jättemammig, så jag var helt panikslagen inför att tvingas vara i från henne.... Dessutom kunde inte min man vara hemma med henne utan han var tvungen att jobba, så Mathilda fick vara med sin mormor på dagarna och med pappa på kvällarna. Det var inte riktigt så jag hade föreställt mig att första natten frånskild från Mathilda skulle bli - men så blev det.... Jag var helnojjig - men det gick hur bra som helst! kram


Inte hos pappa men...
Skrivet av Lena L, v 32
Jag är inte alls orolig för att _jag_ ska vara ifrån, det har jag varit många gånger (reser en del i jobbet) och han är lika trygg hos pappa. Däremot tänker jag jättemycket på hur han ska klara sig utan oss båda, i helgen sov han hos farmor och farfar för första gången i sitt 3-åriga liv, just för att öva inför förlossningen. Det gick helt OK, men ändå, tänk om det blir utdraget, tänk om det blir traumatiskt överlämnande (skrikande mamma t.ex.) och så kommer vi inte hem på flera dygn? Och det allra värsta, vad gör vi om det sätter igång tidigare än v 37, då är farmor och farfar bortresta och vad gör vi med honom då? Så jag förstår din känsla lite grand. Har han inte varit pappaledig så länge med Ludvig? För mig var det den perioden som gjorde att jag kände att vi är helt utbytbara, min man har helt andra sätt att trösta och bete sig, men det funkar lika bra som mitt...

Annorlunda förlossningsångest

Jag känner igen mig!

jag tänker också på det

När Veronika föddes

Tack Mirre

Jobbigt!!

Inte hos pappa men...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information