Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

9 månader & förlossningsskräck

Skrivet av Ina
Var det någon som såg filmen 9 månader ikväll?
Jag har sett den förut, för längesedan, men fastnade framför den ikväll igen. Förlossningsscenerna i den är inte så trevliga så nu är jag alldeles uppjagad.
Jag som tjatat om att tiden går så sakta, nu blir jag skräckslagen när jag tänker på att det bara är 15 veckor kvar tills JAG ska FÖDA BARN! Hjälp, jag vill inte vara med längre.
Jag som inte var så skraj... dumma film.
Svar på tråden: 9 månader & förlossningsskräck

Ina..

Skrivet av  Sandra
Min erfarenhet av filmförlossningar (icke inräknat dokumentärer dock) är att de inte alls överstämmer med verkligheten.

För det första går ofta förlossningar i filmer extremt snabbt.
För det andra ligger de bara i en säng och skriker.
För det tredje talar mannen om när kvinnan ska krysta? (som att kvinnan inte själv vet när hon har krystvärkar?)
För det fjärde startar förlossningar i filmer nästan uteslutande med att vattnet går och det blir superbråttom. Vilket i verkligheten är tvärtom.


Kan rekommendera dig att titta på en bildserie av en hemförlossning som absolut inte är otäck ifall du vill se lite mer realistiska bilder.
Och om det hjälper dig kan du även få läsa min förlossningsberättelse. Det var en fruktansvärt positiv upplevelse för mig nämligen. Kanske kan peppa dig?


Stor kram.
 

Mmm...

Skrivet av  Ina
Positiva förlossningsberättelser törs jag nog läsa. Jag vet att saker kan gå fel men jag vill inte behöva oroa mig för det mer än nödvändigt i förväg...

Jag tror de har videofilmer på mvc som man kan titta på, på förlossningar, men jag vet inte om jag vågar. Är rädd att bli uppskrämd. Å andra sidan kan det väl inte vara värre än spelfilmförlossningar...?
Tror nog jag ska be att få prata med Aurora någon gång innan det är dags.

Min man blev också lite uppjagad av filmen och sa att han inte ser fram emot förlossningen för han tycker inte om tanken att se mig ha så ont.
 

En positiv förlossningsberättelse

Skrivet av  Enna
kan du hitta på http://hem.bredband.net/robin02/ under Födseln.

Andra positiva berättelser hittar du många av på www.fodahemma.org där det även finns fördslar som svalutatrs på sjukhus.

Jag håller med de andra som svarat dig innan, att föda är så långt ifrån filmatiseringens förlossning man kan komma, dels för att det är _du_ som föder och du är mitt uppe i det som händer, dels så ska det vara dramatik och "osäkert" när det är film, annars är det ju inget spännande...

 

Såg den oxå

Skrivet av  *Mia m iza-02+ bebis v.29
jag satt mest och garvade(ok, det är väl lite med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot förlossningen)

Men på film är ju allt så panik, för man måste ju inte ila till sjukhuset så fort vattnent gått, och i filmen var ju alla så uppjagade, och läkarn då=)

Nä du, ta det lugnt:) i verkligheten går det(oftast) lite lugnare till, men jag skrek nästan som på film fatiskt, men det var för att det kändes som att svanskotan skulle spricka när huvet var på väg ner.

Det kommer att gå bra ska du se:)

Jag börjar längta nu faktiskt, på onsdag har jag gått 29 fulla veckor så lite mer än 11 veckor kvar till BF nu.
Vi har knappt hängt med här hemma, och jag har inte ens meddelat på jobbat vilket datum jag slutar(har inte bestämt än hur långt in i mars jag ska jobba, har bf 30/3)
 

Jojo

Skrivet av  Ina
Nog skrattade jag också åt det tokiga och knäppa i filmen, men ändå gav det en bitter bismak av rädsla.
Kommentarer som att du trodde svanskotan skulle spricka är inte så väldigt lugnande att höra just nu... *sväljer*
 

Sorry

Skrivet av  *Mia m iza-02+ bebis v.29
men Iza låg visst väldigt långt bak , mot ryggen,om det hade med det att göra.
det var iaf det som var det värsta under min förlossning.(+ryggont)
men funderar på att prova epidural nu
 

Ingen fara

Skrivet av  Ina
Är bara lite uppjagad just nu, det känns nog bättre imorgon.
Men ett samtal med Aurora kan nog vara bra, om inte annat så pga min spyfobi.
 

Ja; vatten som går ...

Skrivet av  Lingling +R + bf 25e
Jag har varit med om att det börjar med att vattnet går, mitt i natten och panik att komma in är det sista det blir! Själv ringer man och undrar om det är brått
-Neeej då, har du inte täta värkar så sov du (gick ju jättebra med pinvärkar! :)) och kom in imorgon bitti förmiddag sådär så undersöker vi dig.
In för undersökning, nej ingen brådska alls, slutade med att vi fick tjata oss in på förlossningen till slut två dygn senare, så brått är det INTE.
 

Jag skulle rekommendera

Skrivet av  Maria
att inte titta på några filmer alls! Man upplever det inte ALLS så när man själv är i huvudrollen i alla fall! En förlossning är rätt lång - en snabb förlossning går ett par timmar! - och krystningen är ett par minuter oftast och är en period av KRAFT, inte smärta. Det är svårt att beskriva. Strunta i alla andras historier och i alla filmer. DIN förlossning kommer inte att likna något av det i alla fall. Ta det lugnt och tänk istället att du faktiskt har ett av ditt livs mäktigaste ögonblick framför dig, för DET är sant! : )
 

Tro inte på den filmen!!!

Skrivet av  Helena, v33 på besök
Har visserligen bara fött ett barn, men jag upplevde det som att det var otroligt lugnt, tryggt och rofyllt på förlossningsavdelningen. Sen gör det ju ont, men det vet du ju säkert redan och är man rädd för smärtan kan man ju få bedövning. Tog själv epidural och är jättenöjd. Var supernervös innan och tänkte att bara jag inte blir rädd och får panik. När det väl var dags (tog 16 timmar totalt) så upplevde jag ALDRIG att jag var rädd eller hade ångest.

Såklart att du är nervös för förlossningen, det är helt normalt. Men var inte nervös pga den filmen är du snäll.

Lycka till!
 

Själv...

Skrivet av  Emma m. Jakob o Myran, bf 12/4
får jag kallsvett av att titta på luftakrobater på tv. Det pärlar på pannan och jag får svårt att svälja.
Niels går från tv:n om de visar ormar, eller sitter paralyserad kvar och andas häftigt.

Själv var jag inte så orolig inför min förlossning, och faktum är att den gick finfint. Jag hade epidural, och det ska jag ha den här gången med. Det gjorde inte ont, utan var mer som att försöka pressa 150 kg skivstång; en omöjlig muskelansträngning. Det kändes omöjligt, men gick i praktiken väldigt bra :-). Jag sprack inte och kunde gå och kissa en timme efter förlossningen.

Kramar

 

Du...

Skrivet av  Eleonor med Cesar 040107, bf 24/4
Vet du vad jag tycker? Skit i allt vad filmer och förlossningsberättelser heter. Jag läste alldeles för mycket innan jag födde sonen. Resultatet blev att jag jämförde och trodde det var något fel på mig som inte upplevde förlossningen på exakt samma sätt som i de positiva berättelser jag tagit intryck av. Och de läskiga historierna hjälpte ju knappast till de heller!

Förlossningen är en oerhört subjektiv upplevelse. Vad som av en kvinna upplevdes som en positiv förlossning kanske av en annan skulle kännas hemskt och tvärtom. Sedan vet jag av egen erfarenhet att man i efterhand har en förmåga att romantisera omkring sin egen förlossning och tvärtom - att överdramatisera! Så den enda du ska gå till är dig själv och din instinkt. Lita till din kropp och glöm inte att andas och kom ihåg att det finns folk som hjälper dig, så ska du se att allt går bra! Skit i oss andra...
 

Artiklar från Familjeliv