Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Behöver skriva av mig lite...

Skrivet av Lilja med sötnosen och livet v. 8
... och hoppas ni orkar läsa mitt gnäll. *deppar*

Denna graviditet är 100% tvärt emot min förra. Då kände jag så mycket i livmodern, jag mådde kräk-illa, brösten värkte. Denna gång känner jag INGENTING. Jag mådde _lite_ illa runt julafton, men det har släppt.
Och fastän jag läser överallt om att den ena graviditeten inte behöver vara den andra lik, så är jag så övertygad om att det inte kommer gå vägen denna gång. Jag känner det i hela kroppen. Inget stämmer med de referenser jag har till en graviditet.

Sen har vi jätte-lätt att bli gravida, det tog sig på första försöket med dottern och denna gång hann vi inte ens börja försöka ;-), så jag tänker att snart är det vår tur att drabbas av sorg. Vi har haft för bra flyt hittills. Och missfall är ju så vanligt.
Jag vill inget hellre än att lilla livet stannar hos oss, men än har jag inte vågat glädjas riktigt över graviditeten. Vågar inte drömma om att vi får en bebis i augusti, om att nästa jul har vi två barn... Varje gång jag går på toa kollar jag om jag inte börjat blöda.

Jag tycker t.o.m. att det känns onödigt att ringa barnmorskan för att få en tid till inskrivning, men det är kanske hög tid?

Suck, jag vet inte vad jag vill med mitt inlägg, kanske vill jag höra av er att era graviditeter också varit olika? Under min förra graviditet tolkade jag ju alla symptom som om det var ok med fostret, allt var som det skulle. Och det var det ju! Vår dotter är mer än perfekt! :-)
Det enda jag kan göra är ju att vänta och se. *fäller en tår*
Svar
Vill
du veta en sak? Min förra grav kände JAG ingenting, hade inte ett endaste symtom. Mådde kanonbra hela tiden, inte illa alls, kunde äta allt osv Den grav slutade i min sons födelse, och det gick hur bra som helst.
Det är skillnad denna gången, har betydligt mer symtom ,men jag är oroligare den här gången.
Konstigt va? Hur är man funtad?

Det är lätt för mig att skriva att du ska sluta oroa dig och slappna av. Men jag tycker ändå du ska börja njuta av din grav nu! Du har ett nytt liv i magen, även om du inte tror det.
Boka tid hos MVC, och gör ett tidigt vul eftersom du är orolig, så ska du se att det blir kanon!

Massor av kramar !!!!
Skrivet av  AnnaS med 96:a & 97:a+bf 16/8
Tusen tack
för dina ord. Skrattade faktiskt åt dig för att du var orolig för att du känner så mycket symptom. Ja, jag undrar också hur jag är funtad.

Du har fått mig att tänka att jag ska ringa bm imorgon för att prata om min oro. Skönt att läsa ditt inlägg. Tack för att du tog dig tid och gav mig stöd.
Skrivet av  Lilja med sötnosen och livet v. 8
För mig är det tvärs om
förra graviditeten så kände jag inte av så många symptom. Hade växtvärk mycket i början i och för sig och var trött. Men annars kändes ingenting. Den här gången mår jag illa bara jag är lite hungrig och har en massa andra symptom än förra gången.

Jag har hört att man har lättare att må illa om det är en tjej man väntar. Vet inte hur mycket som är vetenskapligt i det men det kanske stämmer. I så fall så kanske du väntar en kille den här gången och jag en tjej. Sedan vet jag de som mår helt olika och får samma kön. Tror inte att du behöver vara orolig, vet att det är svårt.

Styrkekramar
Skrivet av  Marie med Pontus 020917, v.9
Så skönt
att få så fin respons! Ni är ju för härliga :-)

Tryggt att läsa om andra som har totalt motsatta graviditeter. Ja, jag sa faktiskt till min sambo igår att om det är någon som lever där inne så måste det vara en kille, just för att det var en tjej sist. Förra gången var jag sugen på citron och annat syrligt, definitivt inget sött eller choklad. Denna gång smakar choklad VÄLDIGT gott.

Jätte-märkligt. Men nu ska jag ta tag i att ringa bm och beställa tid. Inser nu att hon kan lugna mig.

Tack för dina lugnande ord och tack för att du tog dig tid!

Kram,
Skrivet av  Lilja med sötnosen och livet v. 8
Haha
Vet du vad?! Det är tvärsom för mig även där. Sist var jag sugen på choklad som bara den. Chokladglass mmmmmm. Nu är det clementiner och smaker som smakar friskt som gäller *s*.

Kramar
Skrivet av  Marie med Pontus 020917, v.9
Vännen!
Tror inte att du behöver oroa dej.
Det är ju långt ifrån alla som blir illamående.
Det kanske är en lillebror du väntar till din dotter.
Alla graviditeter är så olika, min förra hade jag tex ingen växtvärk alls, nu har jag jätte ont emellanåt, men som min BM sa det ÄR normalt så länge man inte blöder.

Jag tycker du ska ringa till BM och prata med henne att du känner dej så orolig. Du kan ju få ett VUL och stöttning ffa.

Det finns inget minus och plus konto med sorg. En del drabbas ofta och tätt och en del aldrig eller sällan. Tror inte som helst att det är ER tur att drabbas, även om det kanske känns att det går FÖR bra ibland, nej vännen försök njuta av att du har ett litet liv i din mage som växer.

STOOOR Kram
Skrivet av  AnTiCe v9+1
Åh, vad jag är tacksam...
.... för att du tog dig tid att stötta mig. Du har helt övertygat mig om att ringa till bm och berätta om min oro.
Bara ett vul skulle kunna övertyga mig om att det finns ett liv där inne, men samtidigt så garanterar inte ett vul att det ska leva vidare.
Men jag skulle bli fantastiskt lättad om jag fick beskedet att allt var ok just nu. Ja, jag ska ringa idag.

Vad skulle jag ta mig till utan dig? Du skrev precis det jag behövde höra för att vända tankarna, så den negativa tanke-spiralen bröts.

Stooooor kram tillbaka!
Skrivet av  Lilja med sötnosen och livet v. 8
Mina erfarenheter
När jag väntade K, som idag är 16 månader, kände jag absolut ingenting förrän hon började sparka någon gång i vecka 18. Trodde inte att jag var gravid överhuvudtaget. Magen kom först i vecka 26.
Jag var inte alls orolig, tyckte att det var rikitgt skönt när man hela tiden hörde om alla andras krämpor, som man själv slapp helt...

Nu när jag väntar xx känner jag mig lite illamående, men annars är allt ok.

Tror att du ska vara glad att du mår bra :)
Skrivet av  Benglan
Ja, fast det är jättesvårt!
Jag tolkade ju alla symptom med förra graviditeten som om allt stod rätt till. När jag mådde som sämst och jag pratade med min bm så sa hon som tröst att när man mår så illa så är det ovanligt att man får missfall, att livet är så starkt.
Och nu när jag känner INGENTING så kan jag inte föreställa mig något annat än att något är fel.

Men ni har fått upp ögonen på mig och ska höra av mig till bm för att få stöd. Senare kan jag kanske uppskatta att jag mått så bra.

Kram,
Skrivet av  Lilja med sötnosen och livet v. 8
PRECIS SAMMA!!!
Gud vad skönt att höra att det finns fler som jag. Jag tror inte heller att det kommer att gå vägen den här gången. Förra gången hade jag alla symptom, ont i brösten, illamående, yrsel mm mm .
Jag känner INGENTING!! Lite värk i magen bara men det känns ju som att jag har ont där för att nåt är fel.. Jag har inte heller ringt bm. Det kommer ändå att bli mf känns det som. Det var inte så lätt att bli gravida den här gången och jag vill så gärna ha min bebis, men jag tror inte att det kommer gå vägen.
*kram!!*
Skrivet av  Smulan
Hej Smulan!
*skriver med bestämda bokstäver* Nu tar du och läser igenom alla svar jag fått och samlar mod till att ringa bm!

Åh, vad jag hoppas att det går vägen för dig. Förstår att det måste kännas extra jobbigt just eftersom det var svårt att bli gravid.
Men du, varför ska vi gå och tänka dessa jobbiga tankar själva?
Varför inte dela dem med en bm som har utbildning och som kan stötta?
Det är ju VI som behöver dem som mest. Och skulle det bli missfall tror jag att det är bra att bm vet och man kan ventilera sorgen där.

Och vill du skriva av dig här så finns jag och många andra som bara väntar på att få stötta dig!

Tänker på dig!

Kram,
Skrivet av  Lilja med sötnosen och livet v. 8
Känner samma som du
Hej
Ville bara skriva att jag kände det som om jag själv kunde skrivit ditt brev. Fast vi hade iof inte alls lätt att bli gravida med vår lillkille, han kom till världen genom IVF, nu gick det dock fort som sjutton så jag vågar inte tro att det skulle gå vägen. Går mest och är ledsen över att jag nog kommer förlora pricken igen..
Fint att få läsa dina svar. Jag tog tag i att ringa och försöka få tag i bm idag för att få prata lite, ska dit på inskrivning först 7 feb.
Skrivet av  Katarina m pricken
Hej Katarina!
Visst är det härliga svar jag fått på mitt inlägg? Sug i dig vartenda ord, de är skrivna lika mycket till dig som till mig. Och till Smulan här ovan. Vi mår ju inte bra av att gå och vänta på det värsta, vi får försöka vara lyckliga över att vi är gravida och om det skulle bli missfall så finns det inte mycket vi kan göra åt det.

Förstår dig eftersom ni haft det jobbigt förut med att bli gravida. Det är så orättvist! Jag kan bara innerligt hoppas och tro att din lilla prick stannar kvar. *håller tummarna hårt* Nu är det er tur att få känna glädje över livet i magen.

Vad bra att du tog kontakt med din bm, det är jobbiga tankar som surrar i huvudet. De har utbildning och erfarenhet av det här, och kan finnas som stöd när man inte orkar eller vill berätta för någon nära när man inte kommit längre i graviditeten.

Skriv igen om tankarna tynger dig! Du är inte ensam!

Kram,
Skrivet av  Lilja med sötnosen och livet v. 8
Tack Lilja!
Jag blev jätteglad när jag läste ditt svar. Tack
Sköt om dig och magen nu så håller vi tummarna allihop för oss allihop
Skrivet av  Katarina m pricken
Hej.
Jag kan trösta dig med att när jag väntade min dotter så kände jag ingenting före vi var på ultraljud, efter det så kände jag minsta lilla rörelse. Jag mådde inte illa då under den graviditeten.
Sen så brydde sig pappan inte om magen före ulet:(

Nu är det anorlunda. Jag är tillsammans med en ny man. Han bryr sig mer om den mage som inte än synns. Jag är nu i v 8 och jag tycker att jag känner rörelser, men då bara små:) Jag mår mycket illa denna graviditet.

Jag hoppas att det går bra för er och att det blir en liten för er i augusti som oss andra:)

Kram och ta hand om er.
Skrivet av  A-K(med Aaisla 03+)bf 13/8
Tack för dina tankar!
Det är jätte-härligt att få så fin respons på min oro! Mitt hjärta blir varmt för att ni bryr er så mycket. Snart kan jag kanske börja glädjas över denna graviditet och för att jag mår så bra?

Önskar dig all lycka med magen och med den nye mannen, som verkar jätte-mysig. Hoppas att ditt illamående snart ger sig.

Kram,
Skrivet av  Lilja med sötnosen och livet v. 8