Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad ska jag ta mig till????

Skrivet av anonym
Har inte skrivit här förut men nu skulle det kännas skönt att få lufta känslorna lite. Fick reda på för en vecka sedan att jag är gravid i vecka 10. Vore nu allt som det skulle så vore det ju underbar med bebis men så är det tyvärr inte.

Jag och min sambo (även pappa till mina två barn) har gått isär. Han är helt klar över att han absolut inte vill vara tillsammans med mig. Han håller som bäst på att planera sitt nya liv och när jag berättade för honom att jag är gravid var hans kommentar att -jaha, ja gör vad du vill, jag skiter i vilket men det förändrar inte något mellan oss!

Livet är bokstavligen ett helvete nu! Vi bor fortfarande ihop och jag orkar inte ta tag i situationen. Det märks att barnen lider och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Egentligen vill jag inget hellre än att behålla den här bebisen men hur fan ska jag klara det? Vet inte ens hur jag ska orka vara en bra mamma till de två jag redan har..

Känner mig så sliten och så jävla ensam! Känns som att allt tagit slut nu och det finns ingen fortsättning. Bara en sådan sak som att någonsin kunna träffa en ny kille? Det kommer ju aldrig gå, särskilt inte med tre barn (jag vet väl att det inte är så men det känns så nu)

Tack för att ni orkat lyssna! Kram mig
Svar på tråden: Vad ska jag ta mig till????

Vilket läge..

Skrivet av  MammaMia m Isaac -02, 9v+6d
det låter som en jättejobbig situation som du är i.

Att separera är en jobbig situation som det är.

Vad jag tänker är när jag läser ditt inlägg är att du känner dig enormt trött och orolig och undrar hur 17 det här ska gå om du behåller babyn. Just dessa veckor är det så mycket hormoner som rusar runt i kroppen att man är just enormt orolig.

Vad du ska göra kan endast du avgöra, du får känna efter vad du känner. Hur skulle du känna om du valde bort babyn? Hur skulle erat liv bli med ytterligare ett syskon till dina barn?

Jag hoppas det löser sig för dig och att du kommer fram till en lösning som du mår bra av.

En stor kram!
 

Men gumman

Skrivet av  Sofie med +beben v9
självklart klarar du det,jag stog själv ensam med 3 barn 2,4,6år det var tungt men efter ett tag fick vi rutin på det hela
Jag är nu gravid i v 9 med ny man *som älskar mig och de 3 barnen som ej är hans*
Pappan tänker kanske att du blivit gravid och försöker behålla honom pga av det men ett barn räddar inget.
Självklart ska du följa dina kännslor,han kommer vara pappa till det nya barnet med fast att ni ej lever tillsammans
Själv tycker jag det är bättre med separerade lyckliga föräldrar än med sammanboende grälande föräldrar utan kärlek.
Lycka till vad du än väljer
 

Kramar om

Skrivet av  Christina
dig riktigt hårt.

Fy så orättvist livet är ibland. Men om du sätter dig ner och tänker efter hur DU ska göra för att DU ska må bra kanske du blir lite visare.

Om dina barn som du redan har mår dåligt nu, kanske de mår bättre av att ni flyttar isär (du och din man/sambo). De måste ju känna era vibbar och ta åt sig av det också.

Tror du att det skulle vara så svårt att ha ett tredje barn och vara ensamstående? Kanske kan dina andra barn hjälpa till med litegrann så det blir enklare. Har du inga vänner/föräldrar som kan hjälpa dig emellanåt?

Och en ny kille kommer du säkert att träffa tids nog. Du kanske rent av träffar honom den där dagen när du inte sovit en blund under natten, ser härjad ut, håret på ända och kläderna är solkiga, fast du ändå måste till affären och köpa mjölk och bröd.

Jag hoppas att du inte har tagit illa upp för det är inte min mening, utan bara att du ska få en tankeställare. Om du sen ändå väljer abort så är du trots det världens bästa mamma - kom ihåg det.
 

Ni är ju faktiskt två...

Skrivet av  Jen med Vidar 02 och v. 8
om det här och ni har två barn ihop sedan innan. Kanske det skulle vara bra att få lite professionell hjälp så att ni kan reda upp det här på bästa möjliga sätt. Har du redan haft kontakt med barnmorska? I sådana fall kanske hon kan förmedla kontakt till psykologen på mödravården. Som sagt ni är ju två, det är ju inte du som själv har satt dig i denna situationen. Jag skickar dig många varma styrkekramar och jag hoppas verkligen att du/ni kontaktar någon som kan hjälpa er att få lite perspektiv på situationen. Jag tänker på dig och i slutändan följ din magkänsla hälsningar Jennifer
 

Artiklar från Familjeliv