Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu är det min tur...

Skrivet av Jag..
Nu har jag läst här inne lite varje dag sen sidan startade, och jag måste erkänna att jag inte för mitt liv kan förstå vad som pågår här inne.

Man blir liksom helt matt när man läser en del inlägg. Det klankas och kritiseras till höger och vänster. Folk som varit inne på hemska sidor, skäller på andra som gör samma sak.

Ord som äckligt, hemskt, fruktansvärt beskriver bilderna på dom döda människorna.. Jo.. det är sant. Det är faktiskt människor det handlar om.
Män och kvinnor som levt för bara en kort tid sen. Som en gång varit barn... lekt, stojat och bråkat.. så som barn gör..
Dom har växt upp.. kanske bildat familj.. haft ett jobb... vänner... Gått på firmafester.. storhandlat.. grälat med sin partner.. gråtit.. skrattat.. hatat.. älskat.. och dött.

Jag vet att många människor är nyfikna, och det är helt okej.. Det är också (enligt mig) okej att titta på de bilder som det ständigt pratas om här inne. Men det är också allt. Det är INTE okej att sen dyka in här och skriva detaljerade beskrivningar om hur äckligt och hemskt allt var. Hur kropparna ser ut osv.

Det finns dom som väljer att inte gå in och titta, och dom ska inte behöva få något beskrivet på det viset. Kanske kommer anhöriga in här.. anhöriga som vill minnas sina nära och kära som dom var i livet.
Låt dom få göra det.

Jag har varit inne och tittat på en sida, och det gör så ont i mig när jag ser hur många människor som berövats livet, men att tycka det är äckligt gör jag inte.

Många här inne kommer gång på gång med inlägg om hur otroligt hemskt det är för dom som dött. Det är det väl inte..? Det är hemskt för dom som mist.
Visa respekt och vördnad för dessa människor genom att tänka efter innan ni bubblar över och bara skriver en massa dumheter här inne.

Allt detta berör mig oerhört mycket. Jag tänker på alla föräldrar som kommer hem utan sina barn. På barn som mist sina föräldrar. På män som mist sina kvinnor och tvärtom.

När jag tänker på dom som omkommit så försöker jag se det som så att dom flesta aldrig hann tänka innan. Det gick snabbt. Dom låg på stranden.. varma på kroppen och förhoppningsvis i själen. Dom mådde bra. Barnen var glada.. lekte och badade.. Dom kom till paradiset för att stanna helt enkelt.

Men visst är det jobbigt, även för oss som inte är direkt drabbade, eftersom det plötsligt visar hur oerhört sårbara vi är.. hur bräcklig lyckan är.
Samtidigt tycker jag det känns "skönt" att det var en naturkatastrof och inget terroristdåd, för det hade gjort allt så mycket värre.

Nåja.. nu babblar JAG på... :)
Ville bara be alla här inne att fundera på vad som verkligen ät viktigt. Sluta leta fel hos alla, så kanske du har möjlighet att snubbla över människors positiva egenskaper i stället.



Svar på tråden: Nu är det min tur...

Tack för dom orden...

Skrivet av  Dex
... du lyckades klä mina tankar i ord!
 

Jag håller med dej..

Skrivet av  J med N & M
dels om att det är hemskt att beskriva dessa människor o barn som äckiga o dels om att det inte är synd om de som dött utan de som blivit lämnade kvar..
 

PRECIS!

Skrivet av  Anki
Så himla bra skrivet!
Håller med DEx, du lyckades klä mina tankar med ord.
Eloge till dig!
 

Precis

Skrivet av  Anne
som dom ovanför mig skrivit, du lyckades klä mina tankar i ord.

 

Väl skrivet!

Skrivet av  Susanne med Viggo 030721
Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv.

mvh,
Susanne
 

Artiklar från Familjeliv