Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Rasistisk offer-exercis?

Skrivet av Invandrare
Usch det är hemskt det hela och om anhöriga läser här, men även i svåra stunder måste vi kunna tänka rationellt, även om det är svårt.
Att vilja ha visshet är en sak, om man tror att en anhörig som ej hittats, inte vill det eller har tappat minnet etc. Men det kan inte vara så många. Alla letare bör snart utgå ifrån, att de som inte är på rundresa på okänd ort och är funna, är borta.

I Phuket fanns det tydligen ett enda riktigt bra sjukhus och ett antal mindre bra. Var man mest snälla emot västerlänningar då med ?

Thailändarna bryr sig själva inte om id, eller att det kan finnas anhöriga i massgravar. För västerlänningar verkar det väldigt viktigt att få hem rätt lik till rätt plats. En grav i havet kunde tydligen duga för hälften i Estonia, men att ligga begravd med en massa utlänningar, det duger tydligen inte. Om Estonia sansade sig de flesta efter en tid att en havsgrav duger, är det så stor skillnad på en massgrav i Thailand?
Svar på tråden: Rasistisk offer-exercis?

Så kloka tankar

Skrivet av  ***
Jag tror att det ligger i den västerländska traditionen, att man måste ha en bestämd plats att begrava sin anhörige och att kunna gå till den platsen och sörja.
Det är synd eftersom jag tror att vi "finns överallt" när vi dött.

Jag har flera anhöriga som dött, både här i Sverige och i ett annat land. När jag vill hedra deras minne går jag till en minneslund där inte någon av dem ligger begravd och tänder ljus. jag samlar dem i mina tankar istället för att söka upp olika platser. Det spelar ingen roll, för om de ser mig, så ser de mig vart jag än går.

 

Tror inte det handlar om rasism...

Skrivet av  Dex
Jag tror inte att det har med rasism att göra, men jag kan inte säga vad det beror på att så många människor tvunget vill ha en grav att gå till. Själv har jag inte varit i någon situation där jag haft behovet och vet därför inte hur jag själv skulle reagerat om jag haft en anhörig på Estonia eller nere i sydostasien. Utifrån det är min åsikt att jag tycker att havsbotten i östersjön eller en massgrav i Thailand är en lika bra minnesplats som en grav på den lokala kyrkogården... Däremot skulle jag nog liksom så många andra vilja få visshet var den anhörige finns, att vederbörande är bekräftat död (vet inte om det sista låter så bra, men vet inte hur jag ska klä det i ord).
 

tror

Skrivet av  Katarina mamma till Anna, Saga och ängel
inte för en sekund att det har med rasism att göra att vilja ha hem en annhörig, förstår inte hur du får till den koplingen riktigt. Att Thailändare inte skulle bry sig heller, är absolut inte sant. Men, Thailand, och en hel del andra länder i sydost asien, har en anna kultur runt sorg och död. Man pratar absolut inte med utomstående om det, det är så väldigt privat. Så även om de kanske inte visar det öppet som vi svenskar gör, kan jag lova dig att det fins många som det är väldigt viktigt att få ta hand om sin döda släkting för.
Min äldstra dotter har släkt i västafrika, och då någon ur den släkten dött utomlands (många av dem bor i England) har det varit oerhört viktigt att få hem kroppen, och att den inte kremerats.

Tycker det är synd att generalisera så också, självklart fins det lika många olika uppfattningar bland Thailändare som bland Svenskar om vad som är rätt för just dens annhöriga.

Dessutom handlar det väl inte enbart om vad de annhöriga vill och känner, handlar det inte också om respekt för den döde, hans eller hennes vilja? Om den döde har utryckt en bestämd vilja, är det inte då vår skyldighet att försöka uppfylla dens sista vilja?
Om den tex har en grav hemma, där dess mamma/syster/make vilar, är det inte då snarare att utryck för kärlek att vilja vila där, en rasism som du vill få det till?
 

orkade inte sätta mig in i allt, men

Skrivet av  Annan
det som jag känner med att man vill få hem kropparna är att jag vill få hem ALLA eller INGEN! (Ur familjen alltså)

Jag vill inte att pappas kropp hittas och flygs till Sverige medan mammas saknas därnere. Eller att min ena brorsdotter kan begravas i Stockholm, medan den andra får ligga i en okänd massgrav i Phuket...
Även fast jag vet att det bara är en kropp så skulle det kännas hemskt på något vis...
Vill kunna intala mig att de ligger någonstans tillsammans. Sen struntar jag fullständigt i vad det är för nationalitet på de som eventuellt delar deras grav, vad är det för absurd idé? Men jag vill att de är tillsammans.
 

Ja det kan man förstå

Skrivet av  Humanistisk realist
men inte varför
 

Tror inte heller det handlar om rasism..

Skrivet av  J med N & M
men jagvet ju att om det var mitt barn så skulle jag vara tvungen att se för att kunna gå vidare.. därför tycker jag väl att man ska göra allt man kan för att identifiera offren.. så länge det är möjligt iaf.. Att Thailändarna inte bryr sej tror jag inte alls på.. men de har ju dels en annan religion.. de tror ju verkligen på något gott efter döden o då är väl det viktiga att komma till ro så fort som möjligt.. Och rasism tror jag inte alls det handlar om.. vi har ju vissa seder kring död o begravning i sverige o bara för att ens anhöriga råkar gå o dö en fruktansvärd död i ett annat land så betyder ju inte att man släpper på alla dessa seder..
 

Respekt för andras kultur...

Skrivet av  mimmi
är kanske bristande .
Det är viktigt för buddhister (de flesta Thais är buddhister) att man bränner kroppen snabbt så att själen kommer till en annan kropp.
Vi kör över deras tro pga det är viktigt för kristna att kroppen ska begravas, även om i Sverige de flesta blir ändå kremerade till slut.
Vad jag undrar också ifall kroppen har identifierats varför kan man inte kremera på plats och skicka urnan till Sverige i stället för den komplicerade balsemeringen som liktransport kräver.
Det vore något mellan de 2 synsättet.
Jag måste säga själv att jag inte är träffat av tragedin.
 

Jag kan ju säga..

Skrivet av  J med N & M
så mkt som så..att jag skulle absolut inte vilja bli kremerad.. inte ens om jag dog i Thailand.. om det gick att undvika!
 

Varför inte?

Skrivet av  ?
Själv kan jag inte tänka mig att ligga och ruttna i en grav. Tänk så olika man tycker.
 

Tanken på att bli bränd..

Skrivet av  J med N & M
är ytterst obehaglig.. vet inte varför men det är så!
 

Kolonialtänkande?

Skrivet av  mimmi
att inte sätta sig i och respektera den lokala kulturen samt i ställat köra över med sin egen kultur bruka kallas kolonialism: vi vet bättre och kan bättre.
Och jag är förvånad/besviken att svenskar som brukar uppträda som världens samvete kör med sånt.
Men det är säkert stressen....
 

Va?

Skrivet av  J med N & M
jag tycker väl att allas seder ska respekteras så långt det är möjligt.. thailändarna ska få bränna de sina så fort som möjligt o svenskarna ska få ta hem sina anhörigas kroppar så fort som möjligt.. Sen ska ju inte det faktum att svenskarna vill ha hem kropparna få äventyra thainländarnas liv.. självklart inte.. Det jag menar är bara att man slutar ju inte bry sej om seder o vad som är viktigt när det gäller döden för att de anhöriga dör i ett annat land..
 

Om de hade haft krematorier

Skrivet av   Bea m. Vincent & Herman
vad jag förstått så använder de till stor del likbål dvs att man inte använder en krematorieugn och då är det svårt att ta tillbaka resterna efter kroppen.

Jag tror nog att alla försöker göra sitt bästa i situationen och de som identifierar som thai bränns nog så fort det går men det finns thai som inte är buddister och jag skulle kunna tänka mig att deras kristna befolkning kanske skulle vilja ha kropparna att begrava på ett me korrekt sätt och även muslimer begraver ju kroppen och har starka rutiner kring förfarandet.

Jag har alltid varit intresserad av religion och har inget minne av att buddhister var så noga med att bränna kropparna av religiösa skäl däremot är det så inom hinduismen att man bränner kroppen för att underlätta själens vandring. Inom buddhismen anser man att själen föds åter i samband med döden och kremeringen är bara ett sätt att "bli av med kroppen/skalet" de sprider oftast askan eller begraver den i jorden.

Om man vill veta mer om de olika religionernas syn på döden kan man kika på http://www.evl.fi/svenska/skola/relunder/gymnasium/kurs/kristendom/sorgdod.htm det är ett studentarbete men det sammanfattar rätt väl de olika religionernas syn på saken i enlighet med det jag fått lära mig.
 

Oj

Skrivet av  Medmänsklig
Så fick vi in det där med rasismen igen. Svenskar får inte ha sin flagga, de får inte sjunga nationalsången och nu får de inte ta hem sina döda från ett fjärran land heller.

Jag är inte personligen drabbad men det är lätt att känna med de som är det. Om mitt barn förolyckats hade jag självklart velat ha "hem" det istället för att lämna det på andra sidan jordklotet. Det är inte så svårt att förstå. Det handlar inte om rasism!
 

Artiklar från Familjeliv